07-07-20

Fredag

Tröga atlantångare

Till min irritation råkade Polenfärjan komma precis när jag var på väg att korsa fjärden. Då uppstod den här typiska situationen till sjöss då två kurser skär varandra. Vem hinner först och vem får vänta? Jag har alltid svårt för att bedöma hastigheter och avstånd samt är osäker på sjötrafikreglerna.
Nä, tacka vet jag när man kör bil och man kommer till trafikljusen; då behöver ingen tveka om förkörsrätt och sådana saker. Visst, även här till sjöss finns det trafiklysen men de måste vara felinställda på något sätt. Man kan stå med utombordaren på tomgång hur länge som helst framför ett men de slår ända aldrig över till grönt utan bara blinkar på. Dumt nog så fungerar de bara när det är mörkt också men om dagen när den mesta trafiken sker, är de släckta. Så idiotiskt!
Äntligen verkar Sjöfartsverket ha insett det för nu läser jag i tidningarna att många av Sveriges fyrar skall släckas ner.

Nåväl, jag vred gasen i botten och båten sköt framåt likt en torped. I rasande fart närmade jag mig och beräknade hinna förbi precis framför stäven på färjan. Men så besinnade jag mig och saktade ner igen. Jag menar, en färja kör ju inte omkring för nöjes skull och av hänsyn till det enorma svall som blir efter min båt ville jag inte att passagerarna och besättningen skulle kastas omkring på färjan. Tänk om lastbilarna välte! Tänk på bogsprötet och Estonia! Nej, artigt släppte jag förbi färjan trots att det försinkade första kastet i flera minuter.

När man ser en atlantångare (vilket nästan Polenfärjan är) kommer man osökt att tänka på miljöpolitik och klimatförändringar. Enligt uppgift har dessa fartyg en väldigt lång bromssträcka och får därför tåla att jämföras med något som är svårstoppat och omöjligt att ändra på. Jag läser nämligen också i tidningarna hur regeringen tänker komma till rätta med algblomningen. Ett delförslag tar fasta på människans förtjusning i att utrota andra arter. Nu har man dessutom hittat ett jättebra argument. Skarpsillen anklagas för att äta upp vissa hinnkräftor som i sin tur lever av de här blågröna algerna som står för själva blomningen. Så nu skall skarpsillen väck. Bara utrota den ur Östersjön!
Det sägs inte rent ut men ändå är det på något sätt skarpsillens fel att torskbeståndet har minskat.
Dels äter skarpsillen torskrom och torskyngel och dels konkurrerar den med småtorsken om samma föda. Så bara bort med skarpsillen!
Men sedan följer jag inte med i resonemanget. Skarpsillen sägs ha ökat så väldiga just på grund av att torskstammen minskat så mycket. Men om man tar bort skarpsillen vad skall i så fall torsken äta?
Förmodligen räknar man kallt med att torsken aldrig skall kunna hämta sig. Till saken hör att skarpsill och småsill är svåra att skilja mellan och gärna håller till i samma områden.
Något liknande lär ha provats i insjöar men aldrig i havet.

Nå, det är lätt att kritisera men har jag ett bättre förslag då?
Javisst! Använd de miljoner det är frågan om till att betala yrkesfiskarena att låta bli att fiska torsk istället. Eller också utrota de skyldiga skadegörarna. Gärna både de som fiskat ut torsken och de som är ansvariga för att Östersjöns övergödning. Men det är naturligtvis lättare att ge sig på de små, stackars oskyldiga skarpsillarna.

Säger man utrotning kommer man också osökt att tänka på de så kallade mördarsniglarna. Något lyfter jag på ögonbrynen när jag läser att en kd-riksdagsman motionerat till sin regering om att den borde göra något åt plågan. Självklart är det utrotning han har i tankarna. En god gammal kristen sed. Lite roar det mig att han tagit sig namnet som i svensk översättning betyder Helig Gud. Jag vet inte, är han inte lite och tummar på Andra Budet där?
(Jag utgår från att de läser den här sidan inte kan dem men så här lyder andraplatsen på decalogens tio-i-topplista: "Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn")
I alla fall tycker man att snigelplågan nästan har bibliska dimensioner och osökt (igen) kommer man att tänka på när hans Heliga Gud lät paddor stiga upp ur Nilen, kanalerna och sjöarna för att övertäcka Egyptens land. Och de höll sig minsann inte bara i trädgårdarna utan gick in i husen, sovkamrarna och till och med upp i sängarna. Så man tycker att Lennart Sacrédeus hellre skulle vända sig till Gud  med sina böner än till Reinfeldt med sina motioner. Om han nu själv, med det namnet, inte kan göra något åt saken.
Vad kan Reinfeldt göra? Förklara Spanien krig om de inte hämtar tillbaka sina sniglar? Utfärda förbud mot hushållsnära sniglar? Hindra den globala uppvärmningen?

Själv ägnar jag mig inte åt utrotning även om jag har möjligheten med min vita gäddsara. Nej, snällt kastar jag tillbaka de fångade gäddorna. Sist var jag sur och arg men nu till idag har jag gått ner i semester-mode. Jättebra väder till att vara ute och ro i, kasta lite och njuta av solskenet. Får jag en och annan gädda är det kul men händer det inte, är det kul det med. I veckan har jag försökt köpa en ny sjunklina men det har visat sig omöjligt här i stan. Fick beställa på nätet och nu ligger den på posten i Rödeby så nästa gång jag är ute kommer jag att använda den så jag slipper rasslet i spöringarna. Vädret har varit hyggligt varmt och soligt men det har blåst mycket så jag har inte tyckt det varit lönt att åka ut med båten. En klar nackdel mot höst-vinter-vår då man alltid kan fiska med vadarna någonstans hur mycket det än blåser. Inga märkvärdiga fångster idag och fullt med folk längs stränderna och inomskärs susade, brummade och vrålade båtar och motorer överallt. Nästan helt stiltje, mitt i högsommaren och strålande solsken kan man alltid skylla på om man har dåligt fiske om man är på det humöret. Men två saker märkte jag. Dels att gammal är äldst och då menar jag flugor. Den mer ursprungliga vita gäddsaran som just skall vara vit, lång, tjock och stor. Mer strutsherl än glitter. Jag tyckte mig märka att de var piggare att hugga på den än på de mer moderna bling-blingvarianterna. För jag såg betydligt fler gäddor än jag landade. Dels sådana som följde efter men också ganska många som bara stod där på bottnen och inte verkade intresserade. Vid två olika tillfällen idag förresten, bekräftade jag en av mina teser eller käpphästar. Den att när en gädda hugger, sprattlar och har sig, lockar den till sig andra gäddor i närheten. Vid bägge tillfällena var det gäddor över fem kilo också som kom fram och snodde runt lite. Men när jag väl lossat smågäddorna kunde jag inte få dem att hugga utan hade väl skrämts bort av båten. Men så märkte jag hur jag väldigt gärna ville ha en av det här stora sommargäddorna som jag vet finns. Jag får försöka ge mig ut på lite mer riktat storgäddefiske där jag vet att de håller till. Eller tror jag vet det.

Algblomning ja... Tidigare var jag orolig att den skulle inträffa under min semester. (Jojo, är man privategoist så är man) Det kyliga, blåsiga och regniga vädret har ju hindrat det hittills men jag såg att de tjocknade till sig och gjorde sig beredda, särskilt inomskärs. Ett par dagar till med högsommarväder så är det i full gång. Men nu aviseras nya regn till helgen. Av nästan bibliska dimensioner det också. Och storm också. Skalka luckorna!

'Men ingen kommer undan politiken, som det står i visan. Vare sig man begriper den eller inte. Vare sig man bryr sig eller inte. Åter är det att få stopp på atlantångaren. Min tro är att det inte går. Ta bara ett par inslag i Rapport härom dagen. Det ena handlade om hur dåliga riksdagsledamöterna var att själva köra så kallade miljövänliga bilar när de uppmanade andra att göra det. Visst, det har symbolvärde och tänk så bra det skulle vara minska ökningen lite grann och visst är det kul att sätta politiker på pottkanten. Men det andra inslaget handlade om den planerade gasledningen genom Östersjön. Om hur många miljarder kubikmeter gas som skall förse Europa med energi. Just det miljarder! År efter år. Och då nämndes inte med ett ord om vad som händer när den gasen förbränns. Men icke bara kunnig i biblisk historia är jag utan jag vet dessutom att all förbrännings slutprodukt är koldioxid och vatten. Det är precis som i lokalpolitiken här i Blekinge. Ena dagen är alla väldigt miljömedvetna och javisst skall vi prioritera miljömålen och vara så enerigsnåla så. I nästa är alla ännu entusiastiskare (försök säga det ordet snabbt!) över att bygga ut E22 till fyrfylig motorväg för vi måste ju ha ökad tillväxt. Mer lastbilar från Polen skall hit! Vi måste öka konsumtionen och ha mer! Mer av allt! Särskilt tillväxt för att klara välfärden. Det är ungefär lika för s och alliansen. Sedan hjälper det inte att man precis i dagarna blivit färdiga med att ha rustat upp järnvägen till eldrift. En järnväg som går parallellt med E22an genom hela Blekinge. Nej, det är klart att lastbilarna skall köra på vägen. Inte går det på järnvägen inte. Det är alldeles för ojämnt med alla slipers och syllar. Det lär finnas en skillnad mellan statsmän och politiker. En statsman tänker på nästa generation när han fattar beslut medan en politiker tänker på nästa val. Gissa vilken kategori det finns flest av?

Men visst, ingen vinner något val på sådana vällöften som på allvar skulle minska koldioxidutsläppen. Det skulle både du och jag hindra. Lägg märke till att det är väldigt stor skillnad på att minska koldioxidutsläppen och att minska ökningen därav. Det är det senare som det än bara viskas om.
En rolig tanke: tänk om mänskligheten ändå tog sig ordentligt i kragen och lyckades få stopp för koldioxidutsläppen och faktiskt lyckades minska dem också. Om ungefär hundra år. Bara för att upptäcka att det var den ökande solfläcksaktiviteten i solen som var orsaken till den globala uppvärmningen! Vad de skulle skratta.

Men för att återgå till gasledningen genom Östersjön så protesterar yrkesfiskarena å det väldigaste mot den. En vana de har. Det blir nämligen ett sammantaget ganska stort område där det inte går att tråla. Ett dråpslag mot fisket, kallas det. Det betyder att den är bra för fisken. Skönt att det åtminstone finns några ljuspunkter i allt mörker.