07-09-12

Onsdag

Enahanda bildmaterial

Ja, det börjar bli ett problem det här att jag har svårt att variera illustrationerna till texten. Fast å andra sidan är det lika svårt att variera texten så det får väl gå på ett ut. Förresten misstänker jag att det helt enkelt beror på att jag själv gör samma saker ideligen, ideligen. Åtminstone när det gäller fiske.

Men konstigt nog tycker jag det är lika roligt varje gång. Fortfarande. Hade jag levt någon gång under till exempel den yngre stenåldern hade jag säkert varit en stor fångstman. Eller kanske man bör man vända på det och säga att jag härstammar från en släkt av stora fångstmän från stenåldern. Fast gör vi inte det alla?
Nej, då skulle betydligt fler hålla på och jaga och fiska. Med det menar jag inte att jag skulle vara jättebäst på att fiska utan snarare därför att jag tycker det är så kul.
Jag antar att det i sin tur beror på att det naturliga urvalet har gynnat sådana som till exempel älskat att fiska. Och jaga förstås. Många ägnar sig ju åt att ta död både på byte på land och i vattnet. Men man kan även tänka sig att vissa var mer specialiserade på jakt och andra på fiske.
Nu för tiden kan man ju tack och lov sublimera de primitiva instinkterna för att använda ett högst ovetenskapligt uttryckssätt. Ja, uttrycket sublimera, det vill säga att man tillfredställer en impuls med en annan impuls. Sublimering innebär att omvandla förbjudna driftsimpulser, framför allt sexuella, till något annat beteende, som t ex att ägna sig åt hjälpverksamhet eller något liknande och härstammar från Freud och han är inte så inne längre. Inte heller uttrycket "primitiva instinkter" men huvudsaken är att man gör sig förstådd.

I alla fall fiskaren alltså som kan bedriva catch and release. Motsvarigheten till att stolt komma hem till sitt basläger kånkandes på en stor fångst och mötas av sina stamfränders jubel, applåder och tacksamhet finns att beskåda här ovan.
Jepp, man kan helt enkelt nöja sig med att fånga fisken på bild. Eller bara nöjt konstatera att den här gäddan har jag både lurat och fångat och så är det bra med det.
En gädda på 5,5 kg är det som stiger mot skyn. Dagens första napp och fisk. Efter cirka tio minuters kastande.
Den stod ganska grunt framför ett stengrund och det tog en stund innan jag förstod att här hade vi en lite större gädda för hugget var inte det minsta spektakulärt och den höll sig lugn en bra stund först. Men just det att de inte håller på och sprattlar, knycker och vrider sig frenetiskt är ju ett tecken på att den kan vara stor. När den sedan fattade att den var fast höll den på desto längre och jag fick bara se till att den inte gick runt stenar, borrade ner sig tången eller kom mellan mig och vadarstaven. Men innan den satte igång med det, bad jag den ställa upp på en bra bild och det gjorde den. Och jag såg direkt efteråt på displayen att den blev lyckad. Sedan vidtog kampen som till sist slutade med att jag plockade fram vågen och kunde konstatera vikten.
Så hur mycket bättre kan en fiskedag börja på?
Och att den skulle släppa som den sist, var det ingen risk för. Det upptäckte jag när jag skulle lossa kroken. Den satt så djupt ner att det var med nöd och näppe jag kunde nå den med peangens käftar.

Ur fiskesynpunkt hade jag ingenting att klaga på idag men att sommaren skulle komma tillbaka som idag, som SMHI hade påstått men som absolut inte hände, har jag allvarliga synpunkter på. Med lite solsken och lite mindre våldsamma vindar hade detta blivit denna säsongens allra bästa fiskedag.

Den här bilden är från det andra stället och jag fick köra en bra bit för att komma dit. Där var det lite mer skyddat och jag valde stället med tanke på just vindar och vattenstånd. När det senare är i sjunkande vilket det blir när den nordliga vinden först avtar och så svänger över till väst, händer det att gäddorna gärna dröjer kvar på grunt vatten. Det tar lite tid för dem att fatta att nu är det dags att simma ut på djupare vatten. Därför hade jag ganska trevligt fiske här och missade en lite större gädda som stod väldigt grunt men som nöjde sig med att följa efter och vända i en virvel. En stor virvel som bara växte och växte. Kul. Visst, det mesta kommer att gå i samma, enahanda och monotona fotspår denna hösten men ett par små, små nyheter hoppas jag på. I somras gjorde jag  till exempel slag i saken och körde en lång runda (helt utan vadarbyxor och fiskespön med mig) för att rekognoscera nya fiskeplatser. Hitta parkeringsplats och en bra väg ner till vattnet och se med egna ögon hur det verkar. Det är särkilt ett ställe jag tänker på och nu bör det vara ganska lagom. Jag menar öde och folktomt så jag undrar om jag inte kör dit nästa lediga vardag. Men då måste det vara lågvatten och väst- eller sydvästliga vindar. Jag tror det är väldigt viktigt att det åtminstone inte är högvatten när man utforskar ett helt nytt ställe. Det stället är särskilt utmanande för mig för jag känner folk som är där ofta och när jag en gång frågade hur fisket var där, svarade vederbörande att där finns det ingen fisk. Ingen får någonting där och därför är det ingen idé att ens försöka. Men när jag var där såg det i alla fall väldigt lämpligt ut för mitt fiskesätt och jag kommer säkert att lägga en hel dags fiske där. Men skulle det visa sig att jag inte fick något kommer jag säkert inte att rapportera om den fiskedagen; sån är jag! En annan liten nyhet är att jag införskaffat en liten ryggsäck. En som små skolbarn brukar bära. Det kanske jag borde ha gjort för 20 år sedan men när jag provat har jag tyckt att den hindrade kastarmens rörelser och jag kände mig trött i axeln. Men det finns några ställen som man måste vandra iväg väldigt långt för att nå och det är jobbigt med vadare och jag har tyckt det inte varit lönt. Man blir så svettig!

Men med en ryggsäck kan man stoppa ner alla tröjor och regnjackor samt lite mat och dryck och vara borta precis hela dagen.
 

Men hur skall jag komma till rätta med problemet med de enformiga bilderna på gäddor som hoppar hela tiden?
Men det är ju så bekvämt och lätt. Och skonsamt för gäddorna. Som i femkilosgäddans fall behövde jag ju inte släpa iland den och lägga ner den i gräset. Fast mycket beror det på att utan polarisationsfilter är det svårt att få bra bilder på simmande gäddor vilket jag fick med min gamla kamera. Nu läser jag att det finns vattentäta kameror och visst är det frestande att införskaffa en och pröva. Fast man kan inte hålla på och köpa kameror bara för att det kommer ut sjutton nya modeller varje vecka. Och samtidigt blir de digitala systemkamerorna billigare och mindre...
Nej, jag håller mig till min Pentax Optio 750Z så länge den funkar och inte hamnat i vattnet.
Jag måste försöka ta lite mer naturbilder. Ja, varför inte det populära motivet soluppgång i motljus!