07-09-25

Tisdag

Svenskt fiske med lånade fjädrar

Jag fick "Svenskt Fiske" för någon vecka sedan. Det är den enda fisketidningen jag läser. Mest därför att jag får den som medlem i Nättraby SFK. Fast mer och mer liknar den en "riktig" fisketidning. I detta numret fanns det till och med ett par artiklar om gäddflugfiske.

Jag funderade faktiskt själv på att skriva en artikel om gäddflugfiske någon gång. Den skulle handla om hur man binder en lättviktsfluga. En som duger att kasta med ett klass femspö och ändå få hyggliga gäddor på.

Den här gäddan till vänster är däremot en mer ordinär fisk. Och den visar hur kul det kan vara även med vanliga tvåkilosgäddor. Eller kanske den vägde lite mer, jag kommer faktiskt inte ihåg för just här stod gäddorna tätt och verkade väldigt hungriga. Trots stiltjen. Men det kan jag förklara med att det hela natten blåst kuling och regnat. Ja, SMHI får faktiskt stå där med skammen för de hade påstått att det skulle fortsätta både blåsa och regna även under förmiddagen. Istället hade det blivit kav lugnt och solen visade sig redan när den steg upp. Artikeln är lite påbörjad men så blev det aldrig av att ta nya flugbindningsbilder. Och tiden gick och annat inträffade. Fast den hade säkert ändå inte blivit antagen så det gör ingenting.  Det som stod i tidningen om gäddflugor var ganska konventionellt om att ju större och buskigare, desto bättre och använd gärna stora krokar. Jo, någon tyckte att man kunde ha kortskaftade krokar eftersom gäddorna siktar mot huvudet. Helt rätt! Alla får naturligtvis binda med vilka material de vill men lite synd tyckte jag det var att strutsherl inte ens nämndes som alternativ. Det är ju som skapt att binda gäddflugor med! Men så var det en artikel som jag verkligen håller med om. Den som handlade om catch and release. En vetenskapligt undersökning minsann. Den var jättebra och sann till 100%! Att jag tycker det kan ha berott på att forskningsresultatet och mina åsikter i frågan sammanföll helt. Ända från Umeå har den undersökningen utgått men jag vet att berätta att åtminstone en del av råmaterialet har tagits fram här i Blekinge. Jag antar att det är överflödigt att berätta att slutsatsen blev att jo, gäddan är så tålig som det brukar hävdas och så gott som alla som återutsätts överlever. Naturligtvis under förutsättning att den behandlats på ett korrekt sätt. Och då hade de ändå fått utstå de jättetrekrokar som jerkbaits är så rikligt försedda med.

Fast så extremt långt som jag brukar påstå att även gäddor som fått gälbågarna avslitna, ändå kan klara sig, går artikeln inte.

Det var några år sedan jag hade den frågan uppe här men så fort jag får en gädda med sönderslitna men läkta, bleka, icke funktionsodugliga gälbågar som hänger utanför, brukar jag ta en bild på dem och säga det.
Det var länge sedan jag fick en sådan och det hade varit intressant att veta exakt hur många procent av gäddor som utsatts för sådan behandling som klarar sig. Men förmodligen har upphovsmännen till undersökningen utgått ifrån att alla dör eller också har de tyckt att det vore oetiskt att testa. Och det sistnämnda har de kanske rätt i för det är nog inte alla som klarar en sådan skada. De jag fångar har ju bevisligen överlevt men hur många som dör kan jag ju inte veta.

Idag testade jag mycket nytt.
 På bilden ses både den nygamla lånerullen och min lilla skolryggsäck som jag använde för första gången idag.

Lurad av SMHI trodde jag att det skulle bli regnigt så en regnjacka måste jag ha med mig. Och så gjorde jag den varianten också att jag parkerade bilen på ett ställe och så promenerade jag en lååång bit. Och så skulle jag så sakteliga fiska mig tillbaka till bilen och beräknade att det skulle ta hela fiskedagen i anspråk. Så allt måste jag ha med mig. Fast har man ryggsäck kan det hända att man tar med sig för mycket så den blir onödigt tung. För säkerhets skull hade jag tagit med mig en extrarulle eftersom jag inte visste hur linan skulle fungera som medföljde lånerullen. Det var nämligen en WF-lina och jag är inte odelat förtjusta i dem. Dels tycker jag att skjutlinan är så tunn att den riskerar att skära in i fingrarna vid hemtagningen och dels slits den väldigt fort just vid övergången mellan klumpen och skjutlinan. Där man ofta dubbeldrar extra kraftigt precis innan man låter kastet gå. Sedan tyckte jag att när jag använde WF att vindknutar uppstår och alltför ofta trasslar in själva flugan och wiretafsen. Mitt eget fel naturligtvis som använder så pass tunga och långa flugor som spöet precis bär. Men den här linan visade sig fungera väldigt väl och knappt en enda vindknut behövde jag irritera mig på under hela dagen. Att jag sedan kunde känna en liten förslitning precis bakom kastklumpen är inte mitt problem. Nej, den kommer att få fortsatt förtroende under hösten. Och själva rullen fungerade som den skulle. Här en bild på hur jag satt och njöt i sommarsolskenet och förflyttade ryggsäckens innehåll till magsäcken. Efter det blev den lättare att bära.

När jag var hos Flugor.se fick jag även med mig en bit av deras tafsmaterial. Jag hade läst någonstans att den skulle vara extra bra. Den skulle ha den unika egenskapen att när den blivit bockad, var det bara att dra den rät igen. Det lät nästan för bra för att vara sant men stämde faktiskt.

Problemet var bara att jag fick med mig en alltför grov diameter för mina små krokar. Jag hade stora svårigheter att trä igenom änden genom kroköglan. Det hade också att göra med att tafsänden blev fransig eftersom den bestod av flera skikt. Men genom att pensla på lite lack och låta det torka, lyckades jag till sist. Men bara på en fluga. Och den använde jag på de första åtta gäddorna. Det var bara dra den rak när den blivit bockad eller vriden. Det skulle bero på att den innehöll en kopparkärna. Så kan jag bara få tag på en tunnare diameter kommer den wiretafsen att hädanefter bli min melodi. Men efter åtta fina, kämpastarka, kraftiga utomskärsgäddor blev den yttre coatingen mer och mer avskalad och till sist vågade jag inte använda den längre utan bytte fluga. Och fick den här:

Jag bokade den till 4,5 kg och kanske var den lite tyngre. Och hade jag befunnit mig nära en passande strand med lämplig gräsplätt hade jag nog tagit iland den för att ta ett utlovat porträttfoto av den just för att visa rullen ordentlig som jag lovade sist.
Den flugan var försedd med en wiretafs av märket Savage som jag varit mycket nöjd med hittills. Men någonting konstigt hände med den efter den här gäddan. För efter det missade jag varenda gädda. De högg och högg men ingen fastnade. Om och om igen kollade jag flugan om själva krokspetsen var bockad eller om tafsen snott sig om krokböjen, vilket ibland kan inträffa. Men nej, allt såg rätt ut men ändå missade gäddorna. Visst, en liten böj precis vid skarven mot flugan såg jag men det brukar inte vara några problem.
Så kom jag till fisktomma platser och ingenting hände på en stund. Jo, att vinden svängde om från syd till väst och det mulnade på. Men vid det här laget hade jag fiskat mig ända tillbaka till där jag parkerat bilen och var snart färdigfiskad. Skulle vada in mot vassen och ta mig upp på en stenhäll och hade bara ett par hundra meter upp till bilen. Fast innan det så blev det rent löjligt med de tappade gäddorna. För där framför vassen stod det en tre, fyra mindre gäddor som gjorde sitt bästa för att fastna. Utan att lyckas det minsta. Riktade kast åt olika håll och fick hugg på flera! Men det var som förgjort. Visst, hade jag haft mer tid på mig eller om det varit i början av fiskedagen hade jag naturligtvis bytt till en annan fluga men nu orkade jag inte det. Jag var fullt nöjd med dagens fångst som det var.
Det här med lånade fjädrar som den något krystade rubriken antyder, har ingenting att göra med mina flugor. Nej, några flugor från Flugor.se ville jag inte ha. De är säkert bra, det är egentligen de allra flesta om man bara ser till storlek och färger. Men utförandet, tyngden och krokstorleken! Där viker jag mig inte en tum. Jag använder bara mitt eget software.
Istället är det deras hardware som jag syftade på. Rullar, linor och tafsar. De skulle till och med få sink-tiplinor till nästa år. Jag gjorde några försök i våras att skaffa mig det men det var omöjligt där jag letade.

En annan sak som det stod i fisketidningen var att antalet sportfiskare minskat men att de som fortfarande håller på gör det desto intensivare. Det stämmer också med mina i sammanhanget blygsamma observationer.
När jag började med flugfiske efter gädda i havet för så där en 25 år sedan var jag helt själv. Jag såg aldrig eller ytterst sällan någon annan fiskare och nu pratar vi om från land och vadande. Och var det någon så var det någon enstaka spinnfiskare. Jaha, så började jag så smått med det här fiskedagboksskrivande på nätet och lite innan hade Pikehunters satt igång med sin hemsida och fler och fler flugfiskare började jag se. Så långt gick det att jag snart enbart fick ge mig ut på vardagarna för att få fiska ensam!
Men nu har pendeln svängt. Färre och färre ser jag. Det var därför jag blev så förvånad häromsistens då jag stötte på andra flugfiskare på ett ställe jag utgått ifrån skulle vara tomt. En anledning till det kan jag spekulera i. Många av de nya gäddflugfiskarena var unga när de började och nu har de växt upp, skaffat familjer med barn och annat har konkurrerat ut fiskeintresset. För gott?
Det återstår att se.
Man kan ju alltid hoppas.
Jepp, så avundsjuk, egoistisk och vill ha allt det roliga för mig själv, är jag.