Väder: Kall och klar morgon. Väldigt nära
noll och helt stilla. Men precis när solen hade stigit upp och
skulle börja värma lite, började det mulna på. Sedan mulet hela
dagen. Vinden ökade så sakteliga till svag sydvästlig och inte
förrän efter middagstid började den friska i lite.
Vattenståndet kring tio cm över. |
|
07-10-11
Torsdag
Hemligheter avslöjade
eller
Med vadarbyxorna nere
Här till exempel ser alla ett bra fiskeställe. Fast i och
för sig kanske det inte är så stor hemlighet. Det kan väl vem som helst
se. En liten stenig udde bara i
Östersjön. Inte särskilt lättillgänglig och jag var svettig när jag
äntligen kom fram. Fast det berodde först och främst på att jag som vanligt
gick fel. Det var nämligen några år sedan jag sist var här och hade glömt
vilken stig som ledde hit och vilken som gick åt ett helt annat håll.
Fast jag kom ihåg att jag även förra gången gick fel. Därför fick jag mig en helt onödigt lång prommis.
I och för sig var det skönt att bli varm igen för morgonen hade varit
väldigt kylig och egentligen borde jag ha inlett dagens fiske med den här
ordentliga, värmehöjande gångmarschen. Men när jag en stund innan
soluppgången svidade om till vadarbyxor insåg jag att något napp skulle
det inte bli på länge än. Inte när havet låg blankt som gladpack och det
var nästan frostgrader. Då passade jag på att gå åt det andra hållet. Det
nya hållet där jag aldrig satt en vadarstövelklädd fot. Ett Nytt Ställe
minsann.
Däremot hade jag varit här utanför från sjösidan och tänkt att, jaha, där
kanske det inte skulle vara så dumt att prova en höst.
|
Men vad man ser och tycker från sjösidan kan vara helt annorlunda när
man väl befinner sig där på land; det är jag väl medveten om. I synnerhet
då det är stenigt, bryggor och bebyggt med främst sommarstugor. Men nya
ställen är jag i stort behov av. Och idag var det idealiskt att försöka,
tänkte jag. En vardag i oktober. Då alla sommargästerna har åkt hem till
Stockholm, Uddevalla, Linköping eller var de nu bor. Så där kämpade jag
mig fram genom manshög strandvegetation, prövade med vadarstaven om det
var gyttja längst in i båtvikarna, halkade över slippriga stenar, smög
förbi sommarstugornas sjötomter och blev mycket riktigt varm. Och ja, nu kan man säga
att jag lagt ytterligare ett ställe till samlingarna. Det är katalogiserat
under rubriken; bäst vid lågvatten och som alla, det måste blåsa för att
bli bra. Nu var vattenståndet lite för högt för att man riktigt nådde dit
man ville.
Men trots de usla förhållandena hade jag ändå ett mycket kul hugg. Såg hur
det bildades liksom en ytterst svag bula på den blanka vattenytan alldeles
bakom där flugan gick fram, pausade lite, hur något höjde sig och så bara
föll ned över flugan och vattenspegeln bröts av några kraftiga plask. Jag
fick den inre bilden av ett lejon som med ett språng sjunker ner över en gasells
rygg och sätter tänderna i nacken på den.
Men den här gäddan som säkert var över tre kilo, släppte med detsamma.
Wow,
tänkte jag, den kan ta igen!
Men så såg jag åt höger att en liten båt närmade sig land. Den hade kommit
ganska nära och befann sig i en liten vik med brygga där jag hade varit
för bara en stund sedan. Jag hade börjat där och förflyttade mig nu
långsamt fiskandes och vadandes tillbaka mot bilen.
Var det en båtburen sportfiskare? Inte bra, i så fall. Nej, men så
konstigt han agerade; lägger han nät?
Annars är väl det naturliga att vittja dem så här på morgonen men där hade
det inte funnits några flöten. Så trodde jag att han skulle lägga till där
eftersom han rodde den sista biten. Men så rodde han utåt igen efter en
kort stund. Under
tiden fann jag för gott att hålla inne med kast åt gäddans håll för man
vill ju precis inte visa att man har fisk på för åskådare. Nu såg jag att
det nog var en gammal ortsbo. Förmodligen en pensionerad fiskare och de
håller inte på med sportfiske. Så startade han åter utombordaren och körde en vid båge om de
stengrund där jag befann mig. Jag försökte se ut som en fågelskådare under
tiden. Men när det var tryggt att åter börja kasta efter gäddan, var den
borta eller inte intresserad. På långt avstånd kunde jag då och då skymta
silhuetten av mannen i båten nära land. Vad höll han på med?
Så gick väl någon timme och jag var tillbaka vid bilen och nu var det dags
att söka upp stället på bilden ovan. Som sagt gick jag lite vilse och blev
ångande varm innan jag hittade rätt. Här finns inga sommarstugor och är
helt öde och nu hade det äntligen börjat fläkta. Men först måste jag lätta
både på klädseln och det inre trycket innan jag vadade ut. Gjorde så och
knappt hade jag åter dragit upp vadarbrallorna förrän jag hörde steg och
den gamle fiskargubben kom gående på stigen fram mellan taggiga snår och
buskar! Väldigt oväntat, måste jag säga för jag trodde jag var den enda
människan på kilometers avstånd. Både med tanke på tidpunkten på året och dagen.
Så pinsamt om han hade kommit bara en halv minut tidigare!
Jag stod vänd ner mot sjön och hade precis tagit ovanstående bild. Vi
växlade några ord såsom man brukar göra om fiske och vädret. "Där kommer
du inte ut", menade han på och pekade ner mot vattnet. "Och där finns inte
några gäddor heller."
-Nja, svarade jag, lite kommer jag nog ut fast om det finns fisk vet jag
ju inte.
Han kanske inte såg att jag hade vadarbyxor på mig. Så gick han. Jag
fick intrycket att han hade letat efter någonting eftersom han uppförde
sig så konstigt.
Men nog är väl det här en gädda.
|
Suck. Nu är man fast i det här
hoppande-gäddbildsträsket igen.
I flera dagboksblad har jag sluppit
dem men nu har de kommit tillbaka. De förföljer mig. Det har ju blivit inflation i
sådana nu. Jag antar att det vimlar av hoppbilder nu både här på nätet
och i alla fisketidningarna. Det är ju så lätt, menar jag. Om det nu
finns någon som inte vet hur man gör så skall jag avslöja det
viktigaste:
Man skall trycka av när gäddan är på väg upp ur vattnet. Det duger
inte att vänta tills den når sin högsta position. Åtminstone gäller
det för de som kommit lite upp i åren då reaktionstiden blir lite
längre. I så fall blir det nämligen bara ett stort plask på bilden.
Först gör vi oss beredda, gäddan och jag. Liksom kollar in varandra
att vi är med. Sedan räknar jag: ett, två, tre hopp! Så trycker jag av.
Eeh... Bilden ljuger lite... Gäddan var faktiskt inte längre än
träden upp på stranden även om man kan tycka det.
På tal om långa gäddor har det tydligen varit gäddfiskefestival här
i Blekinge sistlidna helg och då brukar jag referera lite om den. Men
nu i år vet jag inte så mycket om den. Lokaltidningarna verkade inte
ha haft så mycket spaltutrymme över den här gången. Det är tydligen andra,
betydligt viktigare saker som hänt. I Rödeby där jag nästan bor.
Men de händelserna kan jag med bästa vilja i världen inte få till att passa ihop
med fiske så de kommenterar jag inte här, även om det är frestande.
Det är så många andra som gör det ideligen, ideligen ändå.
Men det hade det goda med sig att man slapp se en massa döda gäddor
på parad. Jo, lite stod det och jag tolkade det till att resultatet
varit mycket dåligt. En del av de som vann sina klasser var ju till
och med i paritet med sådana som jag brukar få. Jag var inte själv ute
någon av dagarna men jag tror att vädret var alldeles för lugnt för
ett bra fiske
Precis som här idag under morgontimmarna. Men vid tio, elvatiden ökade
det till lätt bris, min favoritstyrka men trots det hände det inte så
speciellt mycket.
|
Efter det att jag landat de första två var jag själv övertygad om att
jag skulle få napp efter napp för nu blev allt perfekt, tänkte jag. Här är
nämligen mycket vindkänsligt och svårt att komma till för det är mycket
stenigt. Men nu var det precis lagom med vind och fiskade mig runt en stor udde där jag visste från båtfiske att det alltid brukade finnas gott om gäddor. Men ingenting hände
under två timmar. Inte mer än att vinden ökade. Nu närmade jag mig där jag
parkerat bilen. Efter udden blev det nästan som en badvik med grund
sandbotten flankerad av stengrund. Vinden låg på mer och mer och jag
tänkte att bara dit bort till de där stenarna så går jag upp på land och
bort till bilen.
Då såg jag en hastig rörelse skymta vid flugan, lyfte spöt och fast, stor fisk!
Eller stor och stor... Jag verkar även ha gått ner mig ordentligt i femkilosträsket
och kommer inte loss.
Hela sommaren och hösten har jag inte fått någon över fem kilo vad jag
kommer ihåg. Knappt ens sett någon. Ta det inte som ett klagomål
egentligen men lite underligt tycker jag det är.
En femkilos på ett klass femspö... Kalas, utropar jag med emfas.
|
Jag tänkte att den behöver jag inte lägga upp på land för en bra bild
när jag hade den på så grunt vatten men där misstog jag mig, som synes.
Nä, med min kamera måste man antingen be dem hoppa upp i luften eller
lägga dem i gräset för att de skall synas ordentligt.
Sedan hade jag knappt hunnit vada ut igen och börjat kasta förrän jag fick
nästa fisk; en fyrakilos kämpe.
Den högg precis där stenarna slutade och badstranden tog vid, kan man
säga. Alldeles nära den lilla vägen där bilen var parkerad. Klockan hade
då hunnit bli närmare ett och jag var både trött och hungrig. Läge för
matpaus och förflyttning till ett nytt ställe. Varför inte passa på att
pinka när man ändå plockade av sig ytterplaggen?
Jovisst, såg mig omkring men som väntat, inte en människa i närheten.
Visst, några hus fanns det i närheten men de flesta öde sommarbostäder även
om jag kunde se ljus i några. Men gick framom bilen och ner mot vattnet
för att göra vad naturen påkallade. Hade väl precis blivit klar och gått
tillbaka förrän där kom gående två tjejer på vägen med var sin hund i
koppel!
Tala om precis undviken, väldigt pinsam situation!
Nå, satte mig i bilen för att äta och dricka lite. Satte på radion för att
få lite underhållning. Råkade precis komma in när de avslöjade årets
Nobelpristagare i litteratur. Kom att tänka på att varför finns det inte
ett litteraturpris för dagboksskrivare eller bloggare här på nätet? Det
tycker jag är orättvist och bör snarast ändras!
Och då tycker jag att en värdig pristagare borde ha hållit på länge. Ja,
självklart borde en av pionjärerna få det första förstapriset. Vidare
skall den viktigaste klassen gälla för fiskedagboksskrivare. Gärna en som
håller på med något ovanligt och märkligt, i mångas tycken underliga
saker. Just för att uppmuntra originalitet och nya, djärva grepp. Många
bilder av fisk ger självklart pluspoäng. Gärna hoppande gäddor. Och
kreativitet och fantasi, skall vi bara inte tala om! I all blygsamhet
skulle jag kunna anmäla en stark kandidat...
Man skulle kunna tänka sig den här motiveringen:
"För sin förmåga att ta den slitna genren 'påhittade fiskehistorier' till
nya, sensationella höjder. För att med artistisk elegans och sju åsnors
envishet ständigt köra samma visa med mycket små variationer. För att med
lyrisk poesi och en påhittighet som överträffar mången fantasyförfattares,
ständigt komma med nya fiskeskrönor.
För sin blygsamhet och att aldrig framhäva sig själv i sin diktning."
-Åh, man tackar!
Men det är klart, jämför man riktig litteratur, Nobelprisets storlek på
10 miljoner kronor och antalet bokläsare världen över med det fåtal som
läser svenska fiskebloggar här på nätet så får man... Om man bryter ner
siffrorna lite... Få se... Hm... 17 som läser detta... Tre plus fyra är
åtta... Världens befolkning är... Eeh... Två i minne... Det blir...
Oj, inte mer än 86 kronor och trettio öre!
Men det är också pengar och räcker både till en påse bling-blingglitter
(billigaste sorten) och en förpackning Kamasankrok. Jag tar gärna emot
checkar!
Avundsjuk och sur körde jag därefter därifrån till nästa fiskeställe.
Nu var jag hjärtligt trött på jobbiga stenbottnar och valde en sandflade
där det var lättvadat. Fick två roliga gäddor men så fick jag sluta lite i
förtid för jag hade ärenden inne i stan och drabbades av tidsbrist. Så
då... Det var allt för idag.
-Eh... Internetombudsmannen här.
-Tjenare, det var inte igår! Vad förskaffar mig den äran? Åh, kommer du
redan med checken!?
-Detta är ingenting att skoja om! Tvärtom tänkte jag skulle varna dig
innan du lägger ut ditt sista blad.
-Om de pinsamma situationerna? Äsch, det är väl ingenting i dagens
frigjorda samhälle.
-Nej, om det du erkände att det mesta är dikt och påhittat.
-Äsch, det måste väl folk ha fattat ändå.
-Nej, folk är dumma och lättlurade! Detta är farliga saker!
-Du menar att de kan bli arga?
-Det är bara förnamnet. Tänk på Muhammedteckningarna och Wilks
rondellhund! Vem vet vad folk kan ta sig till när de upptäcker bluffen!
Sportfiskare är labila och oberäkneliga personer och potentiellt farliga.
Ingen vet hur de kan
reagera!
-Oj, tänkte inte på det! Men... Men vad skall jag ta mig till!?
-Inga problem. Du har ju inte lagt ut det än. Det är bara att ta bort det
stycket. Och framför allt det här som jag sagt. Glöm inte att det kommer
som en automatisk logg-fil direkt in i din PC.
-Skönt. Då gör jag det.
-Glöm det inte bara!
-Ingen risk! Visserligen börjar jag bli gammal och minnet sviktar ibland
men aldrig att jag skulle glömma en så viktig sak!
Fiskejournal 2007
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2007-10-11 |
Gädda |
Ställe ett |
2,5 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, svag
SV |
10:00 |
Nej |
|
2007-10-11 |
Gädda |
Ställe ett |
3 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, svag
SV |
10:15 |
Nej |
På bild
|
2007-10-11 |
Gädda |
Ställe ett |
5 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, svag
SV |
12:20 |
Nej |
På bild
|
2007-10-11 |
Gädda |
Ställe ett |
4 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, svag
SV |
12:45 |
Nej |
|
2007-10-11 |
Gädda |
Ställe två |
2 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, svag
SV |
14:00 |
Nej |
|
2007-10-11 |
Gädda |
Ställe två |
3 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, svag
SV |
14:30 |
Nej |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|