Väder: Kall och klar morgon. Väldigt nära noll och helt stilla. Men precis när solen hade stigit upp och skulle börja värma lite, började det mulna på. Sedan mulet hela dagen. Vinden ökade så sakteliga till svag sydvästlig och inte förrän efter middagstid började den friska i lite.

Vattenståndet kring tio cm över.

 

07-10-11

 

Torsdag

 

Hemligheter avslöjade

eller

 

Med vadarbyxorna nere

 

 

 

Här till exempel ser alla ett bra fiskeställe. Fast i och för sig kanske det inte är så stor hemlighet. Det kan väl vem som helst se. En liten stenig udde bara i Östersjön. Inte särskilt lättillgänglig och jag var svettig när jag äntligen kom fram. Fast det berodde först och främst på att jag som vanligt gick fel. Det var nämligen några år sedan jag sist var här och hade glömt vilken stig som ledde hit och vilken som gick åt ett helt annat håll. Fast jag kom ihåg att jag även förra gången gick fel. Därför fick jag mig en helt onödigt lång prommis.
I och för sig var det skönt att bli varm igen för morgonen hade varit väldigt kylig och egentligen borde jag ha inlett dagens fiske med den här ordentliga, värmehöjande gångmarschen. Men när jag en stund innan soluppgången svidade om till vadarbyxor insåg jag att något napp skulle det inte bli på länge än. Inte när havet låg blankt som gladpack och det var nästan frostgrader. Då passade jag på att gå åt det andra hållet. Det nya hållet där jag aldrig satt en vadarstövelklädd fot. Ett Nytt Ställe minsann.
Däremot hade jag varit här utanför från sjösidan och tänkt att, jaha, där kanske det inte skulle vara så dumt att prova en höst.

Men vad man ser och tycker från sjösidan kan vara helt annorlunda när man väl befinner sig där på land; det är jag väl medveten om. I synnerhet då det är stenigt, bryggor och bebyggt med främst sommarstugor. Men nya ställen är jag i stort behov av. Och idag var det idealiskt att försöka, tänkte jag. En vardag i oktober. Då alla sommargästerna har åkt hem till Stockholm, Uddevalla, Linköping eller var de nu bor. Så där kämpade jag mig fram genom manshög strandvegetation, prövade med vadarstaven om det var gyttja längst in i båtvikarna, halkade över slippriga stenar, smög förbi sommarstugornas sjötomter och blev mycket riktigt varm. Och ja, nu kan man säga att jag lagt ytterligare ett ställe till samlingarna. Det är katalogiserat under rubriken; bäst vid lågvatten och som alla, det måste blåsa för att bli bra. Nu var vattenståndet lite för högt för att man riktigt nådde dit man ville.

Men trots de usla förhållandena hade jag ändå ett mycket kul hugg. Såg hur det bildades liksom en ytterst svag bula på den blanka vattenytan alldeles bakom där flugan gick fram, pausade lite, hur något höjde sig och så bara föll ned över flugan och vattenspegeln bröts av några kraftiga plask. Jag fick den inre bilden av ett lejon som med ett språng sjunker ner över en gasells rygg och sätter tänderna i nacken på den.
Men den här gäddan som säkert var över tre kilo, släppte med detsamma.
Wow, tänkte jag, den kan ta igen!
Men så såg jag åt höger att en liten båt närmade sig land. Den hade kommit ganska nära och befann sig i en liten vik med brygga där jag hade varit för bara en stund sedan. Jag hade börjat där och förflyttade mig nu långsamt fiskandes och vadandes tillbaka mot bilen. Var det en båtburen sportfiskare? Inte bra, i så fall. Nej, men så konstigt han agerade; lägger han nät?
Annars är väl det naturliga att vittja dem så här på morgonen men där hade det inte funnits några flöten. Så trodde jag att han skulle lägga till där eftersom han rodde den sista biten. Men så rodde han utåt igen efter en kort stund. Under tiden fann jag för gott att hålla inne med kast åt gäddans håll för man vill ju precis inte visa att man har fisk på för åskådare. Nu såg jag att det nog var en gammal ortsbo. Förmodligen en pensionerad fiskare och de håller inte på med sportfiske. Så startade han åter utombordaren och körde en vid båge om de stengrund där jag befann mig. Jag försökte se ut som en fågelskådare under tiden. Men när det var tryggt att åter börja kasta efter gäddan, var den borta eller inte intresserad. På långt avstånd kunde jag då och då skymta silhuetten av mannen i båten nära land. Vad höll han på med?
Så gick väl någon timme och jag var tillbaka vid bilen och nu var det dags att söka upp stället på bilden ovan. Som sagt gick jag lite vilse och blev ångande varm innan jag hittade rätt. Här finns inga sommarstugor och är helt öde och nu hade det äntligen börjat fläkta. Men först måste jag lätta både på klädseln och det inre trycket innan jag vadade ut. Gjorde så och knappt hade jag åter dragit upp vadarbrallorna förrän jag hörde steg och den gamle fiskargubben kom gående på stigen fram mellan taggiga snår och buskar! Väldigt oväntat, måste jag säga för jag trodde jag var den enda människan på kilometers avstånd. Både med tanke på tidpunkten på året och dagen.
Så pinsamt om han hade kommit bara en halv minut tidigare!
Jag stod vänd ner mot sjön och hade precis tagit ovanstående bild. Vi växlade några ord såsom man brukar göra om fiske och vädret. "Där kommer du inte ut", menade han på och pekade ner mot vattnet. "Och där finns inte några gäddor heller."
-Nja, svarade jag, lite kommer jag nog ut fast om det finns fisk vet jag ju inte.
Han kanske inte såg att jag hade vadarbyxor på mig. Så gick han. Jag fick intrycket att han hade letat efter någonting eftersom han uppförde sig så konstigt.

Men nog är väl det här en gädda.
 

Suck. Nu är man fast i det här hoppande-gäddbildsträsket igen.
I flera dagboksblad har jag sluppit dem men nu har de kommit tillbaka. De förföljer mig. Det har ju blivit inflation i sådana nu. Jag antar att det vimlar av hoppbilder nu både här på nätet och i alla fisketidningarna. Det är ju så lätt, menar jag. Om det nu finns någon som inte vet hur man gör så skall jag avslöja det viktigaste:
Man skall trycka av när gäddan är på väg upp ur vattnet. Det duger inte att vänta tills den når sin högsta position. Åtminstone gäller det för de som kommit lite upp i åren då reaktionstiden blir lite längre. I så fall blir det nämligen bara ett stort plask på bilden. Först gör vi oss beredda, gäddan och jag. Liksom kollar in varandra att vi är med. Sedan räknar jag: ett, två, tre hopp! Så trycker jag av.

Eeh... Bilden ljuger lite... Gäddan var faktiskt inte längre än träden upp på stranden även om man kan tycka det.

På tal om långa gäddor har det tydligen varit gäddfiskefestival här i Blekinge sistlidna helg och då brukar jag referera lite om den. Men nu i år vet jag inte så mycket om den. Lokaltidningarna verkade inte ha haft så mycket spaltutrymme över den här gången. Det är tydligen andra, betydligt viktigare saker som hänt. I Rödeby där jag nästan bor.
Men de händelserna kan jag med bästa vilja i världen inte få till att passa ihop med fiske så de kommenterar jag inte här, även om det är frestande. Det är så många andra som gör det ideligen, ideligen ändå.

Men det hade det goda med sig att man slapp se en massa döda gäddor på parad. Jo, lite stod det och jag tolkade det till att resultatet varit mycket dåligt. En del av de som vann sina klasser var ju till och med i paritet med sådana som jag brukar få. Jag var inte själv ute någon av dagarna men jag tror att vädret var alldeles för lugnt för ett bra fiske
Precis som här idag under morgontimmarna. Men vid tio, elvatiden ökade det till lätt bris, min favoritstyrka men trots det hände det inte så speciellt mycket.

 

Efter det att jag landat de första två var jag själv övertygad om att jag skulle få napp efter napp för nu blev allt perfekt, tänkte jag. Här är nämligen mycket vindkänsligt och svårt att komma till för det är mycket stenigt. Men nu var det precis lagom med vind och fiskade mig runt en stor udde där jag visste från båtfiske att det alltid brukade finnas gott om gäddor. Men ingenting hände under två timmar. Inte mer än att vinden ökade. Nu närmade jag mig där jag parkerat bilen. Efter udden blev det nästan som en badvik med grund sandbotten flankerad av stengrund. Vinden låg på mer och mer och jag tänkte att bara dit bort till de där stenarna så går jag upp på land och bort till bilen.
Då såg jag en hastig rörelse skymta vid flugan, lyfte spöt och fast, stor fisk!
Eller stor och stor... Jag verkar även ha gått ner mig ordentligt i femkilosträsket och kommer inte loss. Hela sommaren och hösten har jag inte fått någon över fem kilo vad jag kommer ihåg. Knappt ens sett någon. Ta det inte som ett klagomål egentligen men lite underligt tycker jag det är.
En femkilos på ett klass femspö... Kalas, utropar jag med emfas.

Jag tänkte att den behöver jag inte lägga upp på land för en bra bild när jag hade den på så grunt vatten men där misstog jag mig, som synes. Nä, med min kamera måste man antingen be dem hoppa upp i luften eller lägga dem i gräset för att de skall synas ordentligt.
Sedan hade jag knappt hunnit vada ut igen och börjat kasta förrän jag fick nästa fisk; en fyrakilos kämpe.
Den högg precis där stenarna slutade och badstranden tog vid, kan man säga. Alldeles nära den lilla vägen där bilen var parkerad. Klockan hade då hunnit bli närmare ett och jag var både trött och hungrig. Läge för matpaus och förflyttning till ett nytt ställe. Varför inte passa på att pinka när man ändå plockade av sig ytterplaggen?
Jovisst, såg mig omkring men som väntat, inte en människa i närheten. Visst, några hus fanns det i närheten men de flesta öde sommarbostäder även om jag kunde se ljus i några. Men gick framom bilen och ner mot vattnet för att göra vad naturen påkallade. Hade väl precis blivit klar och gått tillbaka förrän där kom gående två tjejer på vägen med var sin hund i koppel!
Tala om precis undviken, väldigt pinsam situation!

Nå, satte mig i bilen för att äta och dricka lite. Satte på radion för att få lite underhållning. Råkade precis komma in när de avslöjade årets Nobelpristagare i litteratur. Kom att tänka på att varför finns det inte ett litteraturpris för dagboksskrivare eller bloggare här på nätet? Det tycker jag är orättvist och bör snarast ändras!
Och då tycker jag att en värdig pristagare borde ha hållit på länge. Ja, självklart borde en av pionjärerna få det första förstapriset. Vidare skall den viktigaste klassen gälla för fiskedagboksskrivare. Gärna en som håller på med något ovanligt och märkligt, i mångas tycken underliga saker. Just för att uppmuntra originalitet och nya, djärva grepp. Många bilder av fisk ger självklart pluspoäng. Gärna hoppande gäddor. Och kreativitet och fantasi, skall vi bara inte tala om! I all blygsamhet skulle jag kunna anmäla en stark kandidat...
Man skulle kunna tänka sig den här motiveringen:
"För sin förmåga att ta den slitna genren 'påhittade fiskehistorier' till nya, sensationella höjder. För att med artistisk elegans och sju åsnors envishet ständigt köra samma visa med mycket små variationer. För att med lyrisk poesi och en påhittighet som överträffar mången fantasyförfattares, ständigt komma med nya fiskeskrönor. För sin blygsamhet och att aldrig framhäva sig själv i sin diktning."
-Åh, man tackar!

Men det är klart, jämför man riktig litteratur, Nobelprisets storlek på 10 miljoner kronor och antalet bokläsare världen över med det fåtal som läser svenska fiskebloggar här på nätet så får man... Om man bryter ner siffrorna lite... Få se... Hm... 17 som läser detta... Tre plus fyra är åtta... Världens befolkning är... Eeh... Två i minne... Det blir...
Oj, inte mer än 86 kronor och trettio öre!
Men det är också pengar och räcker både till en påse bling-blingglitter (billigaste sorten) och en förpackning Kamasankrok. Jag tar gärna emot checkar!

Avundsjuk och sur körde jag därefter därifrån till nästa fiskeställe. Nu var jag hjärtligt trött på jobbiga stenbottnar och valde en sandflade där det var lättvadat. Fick två roliga gäddor men så fick jag sluta lite i förtid för jag hade ärenden inne i stan och drabbades av tidsbrist. Så då... Det var allt för idag.

-Eh... Internetombudsmannen här.
-Tjenare, det var inte igår! Vad förskaffar mig den äran? Åh, kommer du redan med checken!?
-Detta är ingenting att skoja om! Tvärtom tänkte jag skulle varna dig innan du lägger ut ditt sista blad.
-Om de pinsamma situationerna? Äsch, det är väl ingenting i dagens frigjorda samhälle.
-Nej, om det du erkände att det mesta är dikt och påhittat.
-Äsch, det måste väl folk ha fattat ändå.
-Nej, folk är dumma och lättlurade! Detta är farliga saker!
-Du menar att de kan bli arga?
-Det är bara förnamnet. Tänk på Muhammedteckningarna och Wilks rondellhund! Vem vet vad folk kan ta sig till när de upptäcker bluffen! Sportfiskare är labila och oberäkneliga personer och potentiellt farliga. Ingen vet hur de kan reagera!
-Oj, tänkte inte på det! Men... Men vad skall jag ta mig till!?
-Inga problem. Du har ju inte lagt ut det än. Det är bara att ta bort det stycket. Och framför allt det här som jag sagt. Glöm inte att det kommer som en automatisk logg-fil direkt in i din PC.
-Skönt. Då gör jag det.
-Glöm det inte bara!
-Ingen risk! Visserligen börjar jag bli gammal och minnet sviktar ibland men aldrig att jag skulle glömma en så viktig sak!
 


Fiskejournal 2007
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2007-10-11 Gädda Ställe ett 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 10:00 Nej
 
2007-10-11 Gädda Ställe ett 3 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 10:15 Nej På bild
 
2007-10-11 Gädda Ställe ett 5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 12:20 Nej På bild
 
2007-10-11 Gädda Ställe ett 4 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 12:45 Nej
 
2007-10-11 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 14:00 Nej
 
2007-10-11 Gädda Ställe två 3 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 14:30 Nej
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions