Väder: Disigt och mulet under morgon och förmiddag. Kanske några regnstänk. Mot eftermiddagen till något uppklarnande och till och med ett par solglimtar.
Vinden var svag till måttlig och väst-sydvästlig, tyckte jag.

Vattenståndet låg på plus fem tidigt på morgonen men måste ha sjunkit under dagen, bedömde jag det till.

 

07-10-16

 

Tisdag

 

Bortkastad tid?

 

 

Här en vacker, fast något disig vy över dagens första ställe. Ett helt nytt minsann. Igen. Och det här gör verkligen skäl för namnet också. Jag har aldrig fiskat eller varit här. Någonsin. Och jag tror det är minst en mil till något annat av mina fiskeställen. Så med andra ord ligger det ganska långt från Gagnekulla. Därför felberäknade jag tiden också och anlände när det fortfarande var mörkt.

 

Men jag hade varit en bit härifrån förut. I somras när jag var ute på en rekognosceringsdag just för att leta reda på och undersöka nya fiskeställen. Och det var jag sannerligen tacksam över idag för annars hade det inte blivit något fiske av här. För är det något jag avskyr så är det att inte veta var man skall parkera, eller hur det ser ut, eller om det överhuvud taget är fiskbart på ett nytt ställe. Och då alldeles extra i synnerhet om det fortfarande är mörkt.
Som det nu var visste jag exakt var jag skulle parkera och vilken, både väg och stig jag skulle slå in på. Då i somras, när det var fullt med folk; badare och campare överallt, hade jag inte gått så pass långt som bilden visar men jag hade sett att det var möjligt.
Och visst får man intrycket att bilden visar ett paradis både för gäddor och gäddflugfiskare!?
Men hur det ser ut på avstånd och hur det verkar när man tagit sig dit, vadar ut i vattnet och ser hur det verkligen är, kan vara två helt olika saker. Bottnen kan vara mjuk, dyig och död eller också kan stenarna vara alldeles kala och sterila.
Men så var det inte. Tvärtom. Fast sand- och grusbotten med tångbeväxta stenar och knappt några alger eller ålgräs alls. Vattnet var klart också. Och precis lagom långgrunt också. Det första intrycket bestod alltså testet mot verkligheten.
Nu tillhör det saken att jag har en arbetskamrat som ofta brukar vara här om somrarna och som säger att; fisk och fiske? Nej, här omkring finns ingen fisk! Det är ingen idé att ens pröva. Och sådant är väldigt utmanande för mig! Därför har jag ivrigt inväntat rätt för hållanden innan jag körde hit. Först och främst rätt tidpunkt på året och det är ju från och med mitten av september och framåt ungefär. Och så skall det vara sydliga eller sydvästliga vindar av lite lagom styrka. Som idag. Och normalt eller helst lite lågt vattenstånd. Som idag. Och vädret? Kunde inte vara bättre idag. Det som jag brukar kalla mildmulet.
Så jag fortsatte rakt fram, ut i vattnet. Höll mig till stenarna på bilden och vadade och fiskade mig ut till det lilla skäret. Mer och mer förtjust för det riktigt ångade av jättemånga gäddor. De första timmarna var jag hyperberedd på hugg på i stort sett varje kast, så lovande såg det ut. Men inga hugg eller ens misstankar på napp.

(För att inte fördärva framställningen om det nya stället, är det lika bra att påpeka att fisken på bilden inte tillhör det utan ställe två.)

Fördelen med att vada kontra att fiska från båt är att man fiskar av ett ställe väldigt mycket noggrannare. Nackdelen att det tar väldigt lång tid. I synnerhet här där det var så mycket sten att jag inte kunde förflytta mig en meter utan att behöva ta vadarstaven till hjälp. Och när det första gången blir man lite villrådig eftersom man inte vet var djujprännorna och återvändsgränderna finns. Samt att man, åtminstone i mitt fall, är överdrivet försiktig och inte vadar för långt ut.  Men jag kunde inte, och kan det fortfarande inte, fatta att det var så ont om fisk där!

Inte en gädda jag fick!

Betyder det att den här arbetskamraten fick rätt?
Nej, inte det heller för ungefär när jag gett upp, hade jag en efterföljare. En stor virvel när jag lyft flugan för ett nytt kast, avslöjade att en gädda varit efter. En virvel på en tre eller fyra kilo.

En stund efter det hade jag ytterligare en virvel efter. En tvåkilosvirvel.
 

Då fick jag nytt mod och nya krafter för finns det en eller som här, minst två, finns det naturligtvis ännu fler. 

Men det kan jag säga, hade det här stället legat där mina vanliga finns, hade jag fått upp minst tjugo gäddor under rådande väder och vindförhållanden, så bra såg det ut och så pass stor yta täckte jag. Och till saken hör att både till höger och vänster om mig, utbredde sig liknande områden i kilometer efter kilometer. Ett veritabelt gäddparadis för alla utom gäddor, verkade det.
Så dit tänker jag inte återvända eller?
Nja... Jo, det kommer jag med största sannolikhet att göra. För två orsakers skull. Är det så ont om gädda som det verkar, ser det ut till att vara väldigt bra för havsöring om våren. Eller i vinter. Det beror på hur den blir. Blir det isfritt så är det bra att ha lite ställen att välja på. Och här i februari, mars med en One Size på tafsen, vet man inte vad som kan hända.
Och så för en annan händelses skull.
Stod väl vid en liten udde och kastade. Vinden var alldeles lagom med bara små vågor. Så när jag hörde som att en stor våg bröt över en sten någonstans åt vänster till, vände jag förvånad på huvudet och såg hur en väldigt stor virvel bredde ut sig. Och som sagt, jag är ganska bra på att bedöma virvlar och hur mycket de väger. Föst fick jag stå och verkligen kolla så att det inte var en extra stor dyning som brutit över en sten, precis under vattenytan. Men det var det inte. Alltså hade det varit en ganska så stor fisk. Utom kasthåll där jag stod men inte så förtvivlat långt. Så jag manövrerade mig så snabbt och försiktigt ditåt jag kunde. Men så blev det för djupt för mig. Men kanske, kanske skulle jag ändå nå dit så jag kastade och kastade. Utan resultat. Men om jag först vadade inåt, följde kustlinjen lite åt vänster och sedan ut igen, kanske jag kunde komma i position. Gjorde det så försiktigt jag kunde och prövade igen. Efter några kast kände jag ett hårt hugg. Eller var det tång eller sten? Kunde inte riktigt säga det. Ingen efterföljare iaf. Men efter en stund, en bit ut såg jag svaga vågrörelser på ytan. Som om något väldigt stort hade befunnit sig en bit ner och sakta vänt sig om och simmat därifrån. Så stort att jag kände mig svag i knäna. Som sagt, jag säger som Arnold, I'll be back.

Därför kan jag svara nej på rubrikens något ansträngt vitsiga fråga. Nej, det var inte bortkastad tid.

Tja, vid tolvtiden ansåg jag mig klar där. Egentligen hade jag kunnat tillbringa en vecka där och fiskat intensivt varje dag för att verkligen kunna säga att jag var klar, så vidsträckta är områdena men nu hade jag fiskat mig tillbaka där jag parkerat och ville prova något gammalt, välkänt ställe där man slapp halka och snubbla på stenar hela tiden. Samt där man alltid kunde få några smågäddor åtminstone.

På den långa bilfärden dit intog jag en nyttig och närande lunch också.

Samt att jag funderade mycket över om det verkligen hade varit en så kallad jättegädda jag hade varit i kontakt med. Jag är ju medveten om att just de där som man inte ser tydligt; det är de som hela tiden växer i fantasin efteråt.
Men till saken hör också att jag hört från andra fiskare genom åren att häromkring skall det ha tagits jättegäddor. Men nu, dagen efteråt när jag skriver det här, märker jag att det nog inte kommer att dröja så värst länge till förrän jag är där igen. Men det måste förstås råda samma väderleksförhållanden och helst lite lägre vattenstånd så man kom ut till de där sandfläckarna som är så bekväma att gå på. Som det var nu, låg de lite för långt ut. Och andra gången man är på ett nytt ställe vet man bättre hur man skall fiska av området.

Så över till ställe nummer två:
Den första fisken blev verkligen en positiv överraskning för så pass stora brukar de inte vara här. Väldigt kämpastark var den också.

När jag gick här och kastade och drog smågäddor, funderade jag över det märkliga förhållandet att det hade varit så ont om fisk på det första stället.
Och på de små skarpsillarna som nu officiellt fått skulden.
Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att få in det i skallen. Skarpsillen som är en pelagisk fisk, stormar den verkligen så långt in i vikarna och käkar upp precis allt som de stackars gädd- och abborrynglen skall leva av sitt första levnadsår?
Dels har jag varit i Kalmar vid en badplats för väldigt länge sedan och dels ett par gånger har jag kört över Ölandsbron. Vad som slog mig då, för naturligtvis skärskådar jag allt vatten jag ser ur gäddflugfiskesynvinkel, var att här såg det väldigt, väldigt långgrunt ut och oerhört gott om väldigt grunda vikar samt vassklädda holmar och skär. Så man tycker att ynglen skulle vara skyddade från skarpsillens härjningar. I synnerhet som man hört om gäddornas och abborrarnas tillbakagång där under så många år nu.  Är det inte tio år...?
Jag menar, har verkligen yrkesfiskarena kunnat hålla på och fiskat torsk som inte har funnits i tio år? 
Men säger Fiskeriverket att det är så får man väl tro det.
Fast då kan man undra om ett gäddfiskeförbud under gäddleken har varit rätt medicin. Jag menar, är mattillgången så oerhörd knapp så tycker man att ju fler yngel som kläcks, desto färre kommer att överleva. Men en så elementär grej måste ju Fiskeriverkets experter naturligtvis ha tagit hänsyn till.

OK, du tyckte det bortkastad tid att läsa det här?
Men då stämmer ju rubriken!

 


Fiskejournal 2007
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2007-10-16 Gädda Ställe två 4 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 13:00 Nej På bild
 
2007-10-16 Gädda Ställe två 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 13:45 Nej
 
2007-10-16 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 14:00 Nej På bild
 
2007-10-16 Gädda Ställe två 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 14:45 Nej
 
2007-10-16 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 14:50 Nej
 
2007-10-16 Gädda Ställe två 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja AFTM 5 Flytlina Mulet, svag SV 15:00 Nej
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions