07-10-18

Torsdag

De sju små gäddorna

...är naturligtvis inte så mycket att orda om. Hade faktiskt tänkt bespara mig mödan att snickra ihop ett dagboksblad den här gången för dels fick jag inga stora gäddor, inga bra bilder och dels var jag på dåligt humör. Det sistnämnda för jag kände mig lurad av vädrets ondsinta makter. Som i förrgår var det perfekt vilket jag har rapporterat om och igår regnade det hela förmiddagen och sålunda också perfekt. Alltså samma milda väderlekstyp och på jobbet klagade folk högljutt över det äckliga vädret. Men för mig själv tänkte jag att vänta bara till i morgon; då är jag ledig igen och nu är ett av mina absolut bästa ställen moget för skörd.
Men så slog det om i går kväll. Det klarnade upp och kalla, friska nordvästliga vindar svepte ner över landet. Jaha, det innebär hastigt stigande vattenstånd och det tävlar med sol och stiltje att vara det absolut sämsta fiskevädret. Ja, det skall alltså råda sol och stiltje samtidigt för att räknas. Det här bra stället var inte att tänka på idag; det sparar jag till en annan gång. Där är rätt väder helt avgörande.
Men är man ledig nu i oktober så bara måste man ju ut och fiska hur dåligt fiskevädret än är, eller hur?
Och idag var jag ledig eftersom jag skall jobba helgen som kommer. Vadå löv som skall krattas?
 Behöver man väl inte... De skall ju skydda gräsmattan för snö och frost, tycker jag mig ha läst någonstans. Och sedan på våren brukar de ändå blåsa bort av sig själv. Hörde förresten på P1-nyheterna i bilradion på väg mot det första stället om de här genmodifierade gräsen. Sädesslag och grödor som är förändrade till att tåla herbicider; det vill säga ogräsbekämpningsmedel. De är så smart konstruerade att man kan vräka på hur mycket kemiska gifter som helst över dem utan att de börjar hosta eller må dåligt. Det är bara ogräset som dör. Men ett litet problem återstår. Först måste man nämligen genmodifiera fram en stam människor som också tål herbicider...
Men det lär vara på gång, enligt forskningen.
Ehh... Första delen är sant den andra hittade jag själv på. Fast å andra sidan kan det ju vara sant ändå.
 

Första stället gav inte ens ett napp. Visst, vattenståndet hade väl ökat kanske en 20-30 cm men eftersom det startade från lågvatten var det fullt vad- och fiskbart. Men ingen fisk hemma. De hade inte hunnit anpassa sig utan höll sig längre ut, vilket inte kom som en överraskning för mig egentligen.
Blev därför klar där oväntat snabbt. Tänkte faktiskt köra hem redan då och syssla med annat och helt glömma bort att jag ens varit ute. Ingen behövde ju får reda på att jag gått bom om jag inte själv talade om det. SMHI hade dessutom utlovat klart väder men än var det mulet och blåsten iskall. Men problemet med mig är att jag har så förtvivlat svårt att sluta fiska. Har jag väl kastat första kastet vill jag bara kasta fler och fler! Har jag då fått någon fisk eller hugg vill jag bara ha mer och mer! Och får jag ingenting i början som idag, ger jag mig sällan förrän jag fått napp.
Äsch, tänkte jag därför för mig själv, med nordliga vindar blir det ju lä vid några steniga uddar jag känner till; varför inte stanna till där på hemvägen? Objektivt sett är vattenståndet inte så förtvivlat högt än. Någon timme till kan jag väl offra och ändå komma hem tidigt.

Och så gick det som det gick. Molnen skingrades raskt och det blev varmt och skönt. Här var det lä men ändå att det blåste och här verkade ett stim smågäddor stryka förbi de steniga uddarna.
Kort sagt fick jag mig en väldigt skön eftermiddag. Och lika sent som vanligt kom jag hem.

Samt den här bilden kom lite oväntat upp på skärmen när jag kollade. Och tja, tyckte den blev väldigt lyckad. Den lilla gäddan som gör en lyckad imitation av en alligator stickandes upp huvudet ur Floridas Everglades. Med lite fantasi och god vilja. Och sju gäddor är ju ändå sju gäddor som det till min häpnad visade sig bli. Även om dessa var ovanligt små. Definitionen på smågäddor kan väl vara lite svävande men nu i höst har väldigt många av mina smågäddor ändå hållit sig mellan två och tre kilo men här var väl knappt någon över två kilo och många var dessutom väldigt slanka. Kan det vara hannar? Nej, det är väl ändå för tidigt för att de samlar sig för att invänta vårens lek. Det slog mig också att man kanske kunde göra en rolig rubrik med den så gott som heliga siffran 7. "Sju gäddor vågade livet" hur känns den? Eller "De sju undergäddorna"? Nej, den var dålig. Nu blev den som den blev och egentligen skulle jag ha med någonting som syftade på någonting vitt. Men Den vita gäddsaran och de sju små gäddorna verkade lite långsökt. Svagt erinrar jag mig att jag nog använt mig av en liknande rubrikvariant för flera år sedan.

Eeeh... Det är väl bäst att påpeka att Ställe två inte är en särskild plats där det är extra bra. Innan folk börjar granska kartor och sjökort för att hitta dit eller mailar mig för att få reda på exakt var det ligger. Utan det är bara en falsk beteckning jag hittat på för att förvirra folk. Så är det, Vigge.