07-10-30

Tisdag

Fiska i grumligt vatten

En mycket märklig dag och fiskeupplevelse idag... Vet inte riktigt hur jag skall förhålla mig till den. Jag kom både rätt och helt fel. Fick både för mycket fisk och för lite. Hade väntat in exakt rätt väder, ändå blev det fel.
Idag körde jag tillbaka till det här nya stället jag berättade om för någon vecka sedan. Där en arbetskamrat sagt att det inte fanns någon fisk och där jag heller inte fick någon. Fast jag såg ett par stycket och jag tyckte det såg mycket fint ut. Ett gäddparadis utan gäddor. Stället hade inte lämnat mig någon ro. Kunde jag verkligen haft så fel? Alltså att det var så dåligt som ryktet gjort gällande när det enligt min bedömning verkade så bra?
Det är ju så att vilket ställe som helst kan vara dåligt någon gång så bara ett enda test räcker inte. Så här såg det i alla fall ut:

Den mystiske mannen i båten tror jag är en jägare. För när jag precis kommit dit, parkerat och höll på att svida om, hörde jag ett skott från det här hållet. Bäst jag stod där och fiskade hörde jag hur det skrapade och slamrade bortifrån skäret på bilden. Så lösgjorde sig långsamt båten från holmen och trots att jag mycket misstänksamt spanade i den riktningen såg jag honom inte fiska. Förmodligen jagas det sjöfågel så här års. Kanske till och med helt lagligt. Jo, det är bara på våren som det tjuvjagas här i skärgården, tycker jag mig höra.

Självklart är det mycket bättre när man kommer till ett ställe för andra gången. Då har man ju skaffat sig ett bra hum om hur det ser ut med bottenförhållandena och slipper hela tiden undra och vara osäker utan kan gå direkt på målet så att säga. Samt att man utsträcker utforskandet lite längre. Så idag gick jag en bra bit till på land innan jag vadade ut än förra gången. Rakt fram på bilden ovan breder det sig ut en vik och det var där jag började. Ungefär vid den steniga udden dit mannen i båten är på väg, stannade jag till första gången. Hade tänkt att fiska mig ut till skäret och fiska mig runt på utsidan.
Till vänster om den låg en annan holme som jag började vid förra gången. Och idag är det lågvatten, precis den medicin jag ordinerade förra gången att det skulle vara. Samt både lä och nästan vindstilla.
Så varför var vattnet så grumligt?
Jo, för sent insåg jag mitt misstag, för tidigare i veckan hade det rått friska vindar på ost. Och, vilket jag egentligen visste men inte tänkt på, längs den här kuststräckan brukar bottenslammet virvlas upp väldigt lätt och vattnet blir som soppa. Tydligen räcker det inte med något dygns vila heller för att vattnet åter skall klarna.
Jag blev lite misstänksam när jag vadade ut och upptäckte det men så farligt var det inte här inne, där det sannolikt varit lä. Gick nämligen på insidan ut mot holmen varifrån mannen i båten lämnar. Men upptäckte senare att det var lite för djupt att vada ända ut dit, åtminstone varifrån det håll jag kom.
Nå, jag hade först gått en bra bit på land och så vadat ett ganska långt stycke så jag höll på att bli lite för varm. Så jag stannade till för att blöta flugan och svalna av lite. Det var alldeles för grunt för att jag på allvar trodde jag skulle få något. Och visst hade jag förra gångens erfarenheter i färskt minne då jag de första timmarna var övertygad om att jag skulle få hugg på i stort sett varje kast, men inte fått ett enda. Men det fick jag idag.
Det är bara att kolla i tabellen antal och med vilka korta tidsintervaller mellan dem. Jag hade hamnat som man brukar säga, rätt i nyllet. Ha! tänkte jag efter ett tag. Finns ingen fisk här, va!? Jo, jo, Vänta bara tills jag talar om det för den här arbetskamraten!

Många stod otroligt grunt och i och med det var spegelblankt fick man sitt lystmäte på plogfåror i vattenytan. De kom farande från alla håll! Så pass att jag mot slutet ryckte undan flugan. Så mycket att det var rent otroligt. De flesta huggvarianterna som gäddorna brukar visa upp, fick jag uppleva.
Så många och så mycket att jag till sist fick nog. Det slutade med att jag tog till flykten, bortjagad av ett stim gäddor som förföljde mig, snappade efter mig och bet mig i vadarbyxorna!
Ja, nästan i alla fall.

Att de var så huggvilliga och stod så pass grunt när det var bleke kan jag helt och hållet tacka att det var lite grumligt i vattnet. Det tror jag alla gäddfiskare har upptäckt att lite grumlighet kan ersätta frisk vind. Det gör att gäddorna känner sig säkra, kaxiga och på hugghumör och vågar sig in på grunt vatten. Bland de femton gäddor jag landade och bokförde utmärkte sig två. Dels förstås den här på bilden. För några gånger sedan på tal om catch and release, påstod jag att gäddor mycket väl kan överleva att bli skadade i gälarna; ja, till och med att få dem avslitna. Och skrev att det var längesedan jag fått en sådan. Men idag blev det alltså dags. Och jag försäkrar att den var lika pigg och livlig som alla de andra jag fick. Samt att skadan är gammal och läkt. Som vanligt när jag får en sådan här gädda undrar jag alltid hur skadan kunnat uppkomma. Och som vanligt har jag inga bra svar. Eller vågar man vara lite elak och skylla på det här nya modet med ryckfiske? De här som jerkar. Enligt mina säkerligen gamla, rostiga engelskkunskaper betyder "jerk" som substantiv "tönt" eller "nörd" och som verb, "att rycka".  Så vad skall man välja för översättning? Töntfiskare eller ryckfiskare? Det lär vara ganska populärt nu för tiden i alla fall, hör jag. Och hålla på och rycka fast gäddor med alla de trekrokarna som deras beten är försedda med kanske inte är så snällt mot fisken. Den andra var den största. Den som jag bokförde till 4,5 kilo. Kanske var den lite större men fin var den. Nästan rektangulär och mycket kraftig och stark. Ett nöje att drilla och lika rolig att släppa tillbaka.

När jag väl lämnat grundområdena i lä och sökte mig ut till uddarna ut mot öppna havet, fick jag inte ett napp. För även om de uddarna nu befann sig i lä, låg dyningarna på nu och här var vattnet ännu grumligare. Vadade från den ena till den andra bland stenar och tång, kastade och försökte under ett par timmar utan minsta tillstymmelse till fisk.
Nej, jag tolkade det så att när den friska ostliga vinden tidigare i veckan legat på, hade gäddorna sökt skydd där inne och fortfarande var kvar när jag kom. Det har väl blivit så sent på året att gäddorna mer och mer föredrar lä nu. 
För att komma helt rätt hit, bör man alltså invänta att vattnet har klarnat upp efter det att vinden legat på, blir min sammanfattning. Som sagt, fiska i grumligt vatten kan vara jättebra för fisken men är det för grumligt är det inte roligt för fiskaren. Inte för mig i alla fall.
Och tja, efter idag är det alls inte omöjligt att man kör hit en tredje gång; helt otroligt är det inte.

Fast hm...? Vad skall jag egentligen säga till den här arbetskamraten...? Nja, det är nog inte så lämpligt i alla fall att triumferande peka finger och säga; Fel, fel, fel! Där finns jättemånga gäddor ju! Nej, det är nog bättre att ligga lågt här och låta folk fortsätta leva i den villfarelsen. Tyvärr, för lite roligt är det att få skryta lite.
Förresten... Vänta lite nu... Kan di vara så djävliga här att de gör likadant som jag själv, tro...? Att de medvetet sprider ut falska rykten för att få ha fisken för sig själv?
I så fall är det rent förskräckligt! Va, kan man inte lita på någon enda människa nu för tiden!

Jag fick en hel del tid över eftersom jag glömt att ställa tillbaka kamerans tid till normaltid. Det är den jag förlitar mig på som klocka när jag fiskar nämligen. Så jag körde till ett annat ställe men där samma förhållande rådde. Alltså grumligt vatten men att jag här inte hittade det ställe där gäddorna samlat sig. Så där fick jag inte ett napp. Det var det jag menade när jag både fick för mycket och för litet fisk idag. Nej, lite bättre spridning på huggen och fisken är vad jag föredrar.

Lite kul är det i alla fall att jag även den här gången kommer upp till och lite över genomsnittssportfiskarens medelviktsfångst på 18 kilo med mina 32 bokförda kilon.