07-11-25

Söndag

Flyt

Till idag kom det in ett djupt lågtryck med hårda sydvästliga vindar och regn. Det anlände under natten och schwopp, försvann allt vatten. Så på morgonen hade både jag och gäddorna att anpassa oss till ett väldigt hastigt insättande lågvatten. Det är faktiskt ett tag sedan det både blåste hårt och regnade och det var också därför jag körde ut och fiskade idag för regnar det så brukar det vara ganska lugnt på land fast det är söndag. Inte så mycket folk som är ute och går längs stränderna, menar jag.
En av mina huvudregler när det gäller fiske är att hård vind samlar gäddorna. Eller samlar det småfisken som i sin tur samlar gäddorna?
Nå, det vet jag inte riktigt och spelar mindre roll.

I alla fall är det läsidorna av vinden bekvämt nog, som gäller nu på senhösten och vintern. Valde därför ut en landmassa som slutade tvärt, svängde av och bildade en fin läsida. Där det också är långgrunt och långsamt sluttande ut mot djupare vatten. Och det är perfekt för då är det fiskbart både vid låg- och högvatten.

Vad jag minns är det första gången på väldigt länge det har varit så pass lågt vatten som idag. Det tog någon timme innan jag lyckades landa den första gäddan. Började nämligen på vindsidan för att så småningom runda en udde och komma in i lä. Så först hade jag väldigt stark sidovind och behövd bara hysta till lite med spöt så blåste hela fluglinan ut. Det var nästan mörkt när jag inledde också men min tanke var att kanske någon gädda dröjt sig kvar här och inte hunnit anpassa sig till lågvattnet och den starka vinden. Jepp, dagens första teori och uträkning höll fast alla de tre gäddorna bara nafsade och fastnade inte. Vilket också passar in på den teori som säger att gäddorna inte är över sig huggvilliga tidiga novembermorgnar. Idag kunde jag även runda den här udden utan att behöva gå upp på land och snedda över landbacken för att runda några klippor som jag oftast tvingas göra, så grunt var det.

Efter ytterligare någon timmes fiskande då jag hela tiden mer och mer kom in i lä, vadade jag mer och mer in på det här området där det var svagt sluttande botten ut mot lite djupare vatten. Bottnen var fast sandbotten, lite panterfläckig av alger och annat sjögräs; inte tång.

Och då och där började jag känna, få föraningar eller bara veta att jaha, nu får jag napp!
Ja, starka larmsignaler ljöd inom mig att nu blir det hugg. Det var ungefär som sådana där varningssignaler när en tung lastbil backar, som ljöd inom mig. Beep, beep, beep...
Och mycket riktigt kände jag först en ytterst svagt motstånd i linan som mycket väl kunnat härröra från en morgonslö gädda som dock inte riktigt kunnat motstå att lätt gripa tag om gäddsaran när den kom glimmande förbi.
Ehh... Om jag så får säga det själv är jag ganska duktig på att skilja på olika saker som griper tag om min fluga. Sten, tång, flytande bandgräs eller alger. Eller gädda. Jo, jag har en aning om ungefär vad det är.
Och idag när mitt flyt från förra gången hänger kvar, stämde det naturligtvis. Något kast därefter, hårt hugg och dagens första gädda bärgad och bokförd.
Fast det var inte den här på bilden nedan utan det är nog den på nästan fem kilo som senare blev dagens största.

Så följde ett par timmar som nog inte kan etiketteras annat än såsom underbara. Från klockorna tio till tolv. Fast det egentligen inte kunde vara på det sättet, upplevde jag samtliga gäddorna som mycket piggare och livligare än de från i fredags. Även om det är tja... tre, fyra mil dit så borde det absolut inte vara på det viset. Men här var det en som lite inställsamt till och med hoppade på uppmaning.
Nu hade jag kommit in i riktigt lä, det klarnade upp lite, gick på sandbotten, la kasten över mörka fläckar och mellan ett och annat stengrund och där gäddorna stod tätt. Samt att de verkade galna av hunger. Hårt och bestämt högg de nämligen.
Samt att idag kunde jag byta fluga och tafs ideligen, ideligen också. Jag menar, idag hade jag inte glömt någonting.
Men som en följd av förra gångens idiotiska fadäs hade jag vidtaget ett par säkerhetsåtgärder. Dels hade jag packat ner en fem, sex gäddsaror i olika storlekar ihop med några meters tafsmaterila i två red-line plastpåsar och alltsammans i en tredje plastpåse samt omsorgsfullt lagt in den i ett särskilt fack i den bag jag alltid har med mig. Kanske ska jag ytterligare komplettera med lite annat dublettmaterial men naturligtvis kommer jag inte glömma fiskevästen någon mer gång. På ett tag. Istället blir det väl någon annan viktig detalj, eller?
Nja, min policy är att bara ta med mig tre kollin när jag skall ut. Först den nämnda färdigpackade fiskebagen med reservrulle, fiskevästen, sockor, regnjackan, lite extraprylar, andra extrakläder såsom hattar, mössor, en halsduk och så aktuell matsäck. Så knippet med två spön och vadarstaven. Och slutligen vadarbyxorna. Ett, två, tre. Det är bara att räkna in föremålen innan jag kör hemifrån. Ett vattentätt system...?
Ja, ganska. Och så vadarjackan nu på senhösten förstås så egentligen blir det fyra saker att hålla reda på.
Och visst. det är precis lika vattentätt som vadarna. Jag menar, trampar man på något vasst föremål på land eller på botten, fastnar i alltför taggiga buskar eller taggtråd, eller att de börjar läcka av sig själva, är den fiskedagen förstörd. Precis allt går det naturligtvis inte att gardera sig mot eller ta med sig i reserv. Lite spänning i tillvaron måste ju få finnas kvar också.

Reservspö ja... En längre tid hade jag funderat att pröva det också. Det är större risk att det händer någonting med ett spö än med en rulle, resonerar jag. Genom åren har det inte gått att undvika att knäcka ett par stycken. Mer sällan har det hänt att jag måste avbryta fisket på grund av att rullen gått sönder. Inte någon gång. Däremot har det inträffat att jag fått med mig helt fel rulle och fått köra hem igen. Då var jag ute med båten och hade kört halvvägs till fiskeplatsen och höll på att sätta ihop spö och rulle när jag upptäckte det. Och inga passande reservgrejor hade jag med mig. Inte kul.
En annan gång när jag precis vadat ut en morgon och bara fiskat en halvtimme kanske, fick jag ett rejält bottennapp. Det gick inte att lirka loss hur jag än försökte utan det enda som återstod var att dra av tafsen. Och det lyckades jag med så bra att hela flugtafsen slets loss från fluglinan. Och ingen reservrulle hade jag ens i bilen. Skummande av raseri fick jag köra hem igen.
Ytterligare en annan gång, för så länge sedan att det gick att fiska havsregnbåge här på kusten, lyckades jag bryta av spötoppen mot några nedhängande grenar inne vid land när jag drillade en regnbåge. Och kunde fortsätta kasta och få ytterligare fisk med avbruten topp.

Tyvärr, kan man säga så här i efterhand, lämnade jag det första stället, vadade iland och vandrade iväg till bilen. Men just då var jag hungrig på lunch och mätt på fiske. I alla fall körde jag därifrån till ställe nummer två som väl inte brukar vara någon höjdare men till att prova reservspöet duger det till. Det är förstås i samma klass som det jag använder som huvudspö, klass fem. Det är mitt första spö i kolfiber. Ett mycket dyrt Orvis-spö. Spring Creek, heter det. Köpt någon gång i slutet av sjuttiotalet i Malmö på Fiske och Fiskar. Tyvärr har toppen brutits av ganska tidigt i dess karriär men det fungerar bra för det. Genast märkte jag att det hade en utpräglad topp-aktion men efter några kast upphörde jag att märka det.
Konstigt nog var fisket urdåligt här. Fick bara en tvåkilos. En lokalinvånare av dess lite slokörade utseende att döma och ingen som simmat in i skydd från ytterskärgården, sådana man kan få här om vintrarna. Kanske var det för tidigt?
Jag brukar åtminstone få en tre, fyra stycken nämligen. Det är ett utpräglat reservställe och första gången den här säsongen jag stannade till här. Men det var absolut inte Orvis-spöets fel för det fungerade alldeles utmärkt. Kanske skall jag till och med inleda nästa gångs fiske med det rent av?

Ja, det var det om detta... Nu lite om det data-tekniska. Jag vet inte om det syns men dels har jag ökat textstorleken ett snäpp och så undrar jag om jag inte helt skall övergå till att visa bilderna i så att säga helfigur. Inte som den första bilden att jag har text vid sidan om. Jag vet inte om det beror på att jag numer har en bredbildsskärm och att sådana med vanliga skärmar, visar bilden annorlunda. Jag var nämligen inne på en annan PC och gick in på min fiskeblogg för att se hur den tog sig ut. Märkte då att det såg inte alls bra ut. Eller kanske den skärmen hade fel upplösning?

Flyt, kallade jag dagens avsnitt också för att jag haft lite flyt i livets andra sammanhang. Ja, det existerar faktiskt ett liv utanför fisket som kan inverka på fiskelivet.  Men visst lyckades jag även idag med min målsättning att komma upp i den svenske medelsportfiskarens medelfångst på 18 kg. Men nu när jag skriver detta, råder det åter minusgrader och friska nordliga vindar och vintereländet verkar åter kasta sig över oss. Så förmodligen får jag väl, för att använda en utsliten sportklyscha, suga länge på den karamellen.
Får väl använda det förväntade superhögvattnet till att passa på att dra upp båten istället för att fiska. Det är en klar fördel att göra det vid högvatten, ganska självklart.