07-12-08

Lördag

Helt ordinärt

Eller tillbaka till normaltillståndet. Det kan även gälla för mitt internetande. Nu fungerar det igen utan problem utan att någon egentligen kunnat säga vad det har varit för fel. Ingen hittade nämligen någonting. Ändå att det kostade mig nästan en hel veckas besvär, oro, tid och pengar. Ingenting var sönder, ingen hade gjort några ändringar; alla inblandade svor sig fria och ändå fungerade det inte. Jo, en ändring gjorde min leverantör; de ändrade min ip-adress från fast till dynamisk.
Ja, ja, huvudsaken är att det fungerar igen.
Vad gäller fisket är vi tillbaka till där jag blev glad över en tvåkilos och en fyrakilos räddade dagen. Precis som det brukar vara. Inga spektakulära fångster eller andra sensationer inträffade. Nej, tillbaka till vardagen var det trots att det var lördag.

Det har regnat en hel del de här dagarna och här en bild på en före detta stig; numera bäck, som brukar leda mig till ett ganska ordinärt fiskeställe:

På ett par ställen övergick bäcken till riktiga pooler som det var nödvändigt att vara iklädd vadarbyxor och dito stav för att kunna korsa. En försmak av vad vi har att vänta?

För att återknyta till en fiskodling borta i Ronnebyfjärden och vad jag nämnde för några gånger sedan om Go Fish, som firman heter stod det en notis i tidningen bara någon dag efter. Och det har sannerligen att göra med mitt fiske. Tänk om de glada dagarna från tvåtusentalets första år kunde komma tillbaka!?
Det ligger en länk till de oförglömliga fiskeupplevelserna i början på min ingångssida och jag hoppas att ni har kikat på dem. Så här stod det i artikeln sammanfattningsvis:
Det är tre parter inblandade som utväxlar skrivelser och överklaganden: Go Fish, Länsstyrelsen och Miljödomstolen. Go Fish vill dels ta upp sill och skarpsill från Östersjön och tillverka sitt foder av dem och dels anlägga en musselodling för att kompensera för utsläppen av närsalter. Nja... tycker Miljödomstolen. Lite intressant låter det, anser Länsstyrelsen men nya ansökningar och papper måste in först. Ärendet är sju år gammalt och därför måste mycket göras om ifråga om fakta, konsekvensutredningar och handlingar för se papper, skrivelser och dokument tycker vi om.
Eh... Den sista satsen var min egen.
Anledningen till att sådana enorma mängder regnbågar kom ut då, påstod elaka tungor berodde på att de hade alldeles för stora mängder i sina nätkassar. Och när de fick veta att det skulle bli inspektion, släppte de helt sonika ut överskottet. Till min och andras oförställda glädje. Utom för de som värnade om havsöringen förstås. Men det var då. Nu verkar de hålla bättre reda på sina regnbågar för det är bara någon ströfisk vartannat, vart tredje år som jag får. Men det är klart, jag vet ju inte hur många andra lyckas fånga. Och förresten är det inte så värst ofta jag är i de trakterna heller.

Tja, dagens fiske är inte så mycket att spilla ord på. Trevligt och skönt på alla vis vadade jag längs med en kuststräcka i lä och fick ungefär en gädda i timmen vilket är ganska ordinärt. Och så med den här fyrakilosgäddan i topp här ovan. Tänkte jag skulle ta en mer konstnärlig och pretentiös bild av den. Men jag vet inte... Tycker jag börjar få problem med min kamera. Nu i december borde den väl inte överexponera bilderna så dant som den gör?
Ja, de sista veckorna får jag kassera massvis med bilder och den här ovan är den bästa av kanske en fem, sex stycken. Ändå att jag ändrar inställningar, vinklar och håll för att försöka kompensera för det. Men snabbt förstås för man vill ju släppa tillbaka fisken så fort som möjligt. Men ingen fara djurvänner, det är lika blött på land som i havet och nästan lika mycket vatten i luften som i sjön också.
Och sannerligen att den kameran har fått jobba kopiöst mycket i några år nu under utomordentligt svåra förhållanden. Ekonomiskt är det ingen större uppoffring att köpa en ny nu heller. Nu kostar en som kan mer än min, bråkdelen av vad jag fick ge för vad är det? Tre år sedan? Fyra?
Kanske ska man köpa en digital systemkamera? Så man kan sätta på en UV-lins och kunna ta läckra undervattensbilder. Men de är så stora... Och är så klumpiga att man knappt kan förvara den i skydd av vadarna som den här lilla jag har nu. Och har man den utanför vadarnas byxlinning och plurrar så... Vips försvinner 5-6000:- i ett plask.
Ja, här finns mycket att grubbla på.
Men faktum är att det är väldigt länge sedan jag jag trillade när jag vadar.
Åååh! Detta är livsfarligt att säga! Att jag vågar! Bergis att jag åker dit nästa eller näst-nästa gång jag är ute, anar jag att många tycker.
Men, rycker jag på axlarna, lite måste man våga sticka ut hakan och vidskeplig är jag inte heller.
Ändå att jag sist tyckte det var tur att jag inte fick några sår på insidan av händerna. Det fick jag idag. En av gäddorna råkade sprattla till när jag skulle fatta tag i den och slitsade upp höger fingertopps insida på ett snyggt sätt. Så under någon timme fick jag hålla på och skölja av både fingret och spöhandtaget efter varje kast innan blodflödet sinade. Och nu när jag skriver det här ropar jag aj varje gång jag måste skriva bokstäverna k och i (Aj! Aj!). Det är främst de som jag använder höger långfingertopp till nämligen.
Men jag tycker att jag vadar väldigt försiktigt och säkert. Jag kan ge ett tips alldeles gratis. Det är att aldrig korsa benen ute i vattnet. Det gäller främst när man vadar utan att använda sin vadarstav; under själva fisket alltså. Istället förflyttar jag mig ungefär som en mätarlarv.
Äsch, det är svårt att beskriva.
Men om man vadar som när man går på land, kan det inträffa att precis när du fört över kroppstyngden på det högra benet och vänsterbenet pendlar framåt för att ta emot kroppstyngden, någonting hindrar vänsterbenets rörelse. En osedd sten brukar vara det vanligaste och du tar överbalansen och plurrar. Det har hänt mig flera gånger innan jag utvecklade den här mätarlarvsprincipen. Och så fort jag förflyttar mig längre sträckor eller där det är det minsta stenigt, tar jag naturligtvis vadarstaven till hjälp och stöd. Så feg och försiktigt är jag.
Ha, trillar han så erkänner han det naturligtvis inte, hör jag hur några muttrar.
Jodå, det gör jag visst det. Förresten är risken betydligt större att halka omkull när man går på land än ute i vattnet. Flera gånger nu de sista veckorna har det varit nära för vadarbyxornas filtsulade stövlar är inte det minsta halksäkra på land när det är blött och fullt med fuktiga löv.