07-12-13

Torsdag

Inga Lucior här inte

Nej, där jag befann mig var det kliniskt rent från allt sådant påfrestande firande och när jag var klar fick väl det också räknas till pluskontot över dagens händelser.

Även en kort och kall dag som idag gick solen upp:

Tyvärr såg jag inte till solen något mer förutom väldigt korta glimtar mellan molnen. Jag hade nämligen både hoppats och trott att OK, ett par minusgrader under morgontimmarna kan man väl stå ut med och så blir det säkert ett par plus framåt dagen i solskenet. Men det blev det alltså inte.
Just nu befinner vi oss under vinterattack igen. Jag till och med avstod från att fiska en semesterdag tidigare i veckan! Det är nästan unikt för min del. Men då var vattnet i kraftigt stigande och den friska, nordliga vinden hade precis börjat och då får till och med jag svårt att motivera mig. Samt att jag visste att även idag var jag ledig.
Därför har jag inga mer extralediga dagar inplanerade. Det får man göra långt i förväg och jag vågade inte ansöka om fler så här i december när väderläget kan vara hur som helst.
Suck! Året går mot sitt slut och det gillar jag inte. Skall vi hålla oss till fisket är den bästa tiden förbi nu. Naturligtvis som jag tycker. Jag är väl medveten om att väldigt många fiskare ser fram emot årsskiftet så de kan börja fiska kustöring. Så med anledning av det kanske jag inte skall klaga alltför högljutt över frysande fingrar.
Jag brukar inte använda handskar, vantar eller andra handbeklädnader utan jag brukar lita till blodcirkulationen. Dags att tänka om?
Inte lär den väl bli bättre nästa år heller. Det är en av anledningarna till att jag inte gillar årsskiftena.
Fast å andra sidan brukar jag inte fiska när det är minusgrader och håller jag mig bara till den regeln skall det nog gå bra nästa år också.
Kustöring är ju ingenting som jag egentligen bryr mig om. Inte i den meningen att jag kör ner till Skåne och ställer in mig i ledet och kastar och kastar med spinnspö, eller Gud förbjude; haspelspö. Men med anledning av förra vårens närmast succéartade öringfiske för min del, är det ett par saker jag tänkt på. Det var då jag råkade upptäcka att havsöringen sannerligen inte enbart fanns där de så att säga traditionsenligt brukade uppehålla sig. Utan på flera osannolika ställen. Allt enligt mina egna uppfattningar givetvis. Jag hade teorin då att på grund av långvarigt högvatten så lämnade de åarna betydligt tidigare än de brukar. I alla fall kommer jag förmodligen att betydligt oftare än annars, fästa en One Size på tafsen framåt februari och mars. Om det är isfritt vill säga.

Som det nu blev, kände jag mig vääldigt kluven till att få hugg. Varje gädda innebar nämligen vattenkontakt av ett eller annat slag. De kan stänka vatten på en, man fumlar efter dem i vattnet och det är ytterst sällan man inte behöver ta tag i dem för att kunna lossa kroken. Och efteråt brukar jag automatiskt skölja av mig vänsterhanden. Så nu hade jag att välja mellan att känna mig slemmig om den eller inte känna någonting alls. Svårt val...
Lika illa, förargligt och besvärligt är det med isbildningen i spöringarna. Visst, lite lättade det mitt på dagen men helt och hållet slapp jag det inte.
Och typiskt när det är så kallt, att fisken inte börjar bli aktiv förrän framåt middagstiden.
Men, kan jag säga, hade inte nordanvinden mojnat, hade fiskedagen blivit ännu kortare. Så rent fiskemässigt fick jag ett par trevliga timmar mitt på dagen. Många roliga hugg och ett par incidenter. Det första var att jag slarvade bort en. På det viset att den slet tafsen när den gjorde ett par häftiga rusningar kring benen på mig. Och for iväg under vadarstaven så tafsen fastnade i dess ändbutt. Snapp, sa det.
Den andra stod den sista gäddan för och hur det egentligen gick till, vet jag inte riktigt. Den högg då jag tagit in ungefär halva kastet. Hårt och bestämt och verkade av hygglig storlek så jag släppte taget om linan och började veva upp löslinan istället. Det brukar alltid gå bra och de sitter kvar där när jag åter får kontakt. Men attans också, minns jag att jag tänkte, den släppte! Jag var bergsäker på det för linan kändes lätt och alldeles slak. I och för sig minns jag inte om jag kunde se flugan i vattnet men säker var jag. Så jag började repa ut ny löslina för att åter börja kasta. Men när jag skulle lyfta flugan, tog det emot. För fisken satt ändå kvar. Eller om den huggit igen. Eller om det var en annan gädda. I alla fall satt den där och så kunde jag dra in gäddan på grunt vatten över sandbotten och ta ovanstående bild. Kul.

Nå, jag antar att kommer att bli väldigt sporadiskt med fiskerapporter framöver. Inga mer extralediga dagar, som sagt. Idag var jag ledig för att jag skall tjänstgöra i den kommande helgen. Nu när jag skriver detta på lördagen, är det hela fem grader kallt och det ser inte alls bra ut. Många av mina vinterställen blir fort odugliga i det att de ligger i vikar och lä och lätt får en hindrande ishinna. Betydligt längre tid tar det för södersidorna ut mot öppna havet att frysa till men vem vill hålla till där om det är minusgrader? Förutom kustöringsfiskarena, menar jag.
I och för sig har jag en hel del lediga dagar kring helgerna och någon vit jul ser jag sannerligen inte fram emot. Någon riktig vinterperiod med ett par, tre veckors is och snö kommer säkerligen att inträffa innan nästa vår och i och för sig vore det bra om den kom nu när dagarna är som kortast också. Får jag bestämma förlägger vi den de två första veckorna i januari så är det gjort.