08-01-10

Torsdag

Sällsam mix

Först en bild på en vacker januarimorgon. De är väldigt underskattade men jag tycker de kan vara lika vackra och löftesrika som en mer traditionell i till exempel maj eller juni. Här är jag på väg till fiskeplatsen med riggat spö:

Det rodnar vid horisonten precis som om det skulle bli blå himmel men se det blev det inte alls. Fast lita på att jag gick med lätta steg trots tre par sockor och likaså tre par byxor, halsduk, en mössa och en sydväst. Det var ju plusgrader och en hel fiskedag som låg framför mig.
Men... Nu när jag försöker sammanfatta fiskedagen går det väldigt dåligt. Därav rubriken. Sneglar man längst ner på det här dagboksbladet på fångstresultatet så borde väl allt vara perfekt och fy skam på mig om man är det minsta missnöjd eller vill beklaga sig över någonting.
Men livet är lite mer komplicerat än så. Eller är det man själv som är grinig och har för stora krav på tillvaron?
Får man en sådan här redan efter en halvtimmes fiskande borde väl allt vara frid och fröjd, kan man tycka?

Jovisst, men jag lärde mig en sak idag. En sanning som kan kokas ner till denna bittra sentens: En stor gädda i början räddar fiskedagen, tre fördärvar den.
Och tänker du efter lite så borde du inse att så är det. Jag menar, vad är det då att hoppas på? Vad skall man sträva efter resten av dagen? Vad kan slå det?
Usch, bara en liten trekilosgädda, fy så tråkigt!
Som tur är inträffar detta scenario inte så ofta. Jag vet att det har hänt då och då under årens lopp att jag fått två styckna tidigt på dagen men aldrig tre. Likaså vet jag att när det gått ytterligare tid, veckor och månader så återstår bara skryteffekten att man fått tre så pass stora gäddor efter varann redan under den första timmen en dag.

Som sagt, en borde inte klaga idag, men jag kunde inte hjälpa att gräma mig lite grann över att jag var ute en dag för sent. För det var idag som vinden vred sig några oerhört viktiga grader från rent sydlig till sydväst. För jag hade haft det här stället i tankarna hela veckan och tänkt att nu är det helt perfekt där! Men det var idag jag var ledig och inte igår.
Visst, mina uträkningar (nu är vi där igen) visade sig stämma till punkt och pricka att gäddorna samlat sig där och var kvar men nu fick jag stå i stora vågor och uthärda vindens ylande runt sydvästen. Jag uppehöll mig vid en långsträckt, flikig, grund kuststräcka med små uddar och vikar med företrädesvis ren sandbotten. Min favoritbiotop. Det var heller inte så att alla tre stod samlade på samma ställe som en slags gäddkonferens utan det var gott mått mellan dem.
Jag hade förresten tur som en toking vid landandet av den andra, största gäddan.
Jag försatte mig i den prekära situationen att gäddan rundade mitt ena ben, tafsen snodde sig om detsamma och jag befann mig i det läget att antingen skulle jag falla baklänges som en fura i vattnet eller också, det allra troligaste, gäddan skulle slita tafsen som sytråd! Vi pratar här alltså om en kraftfull gädda på över sex kilo på ungefär en halv meters avstånd och helt stumt! Ett tag förföljde jag den faktiskt hoppandes på ett ben och det andra pekande framåt, ett par meter och det var då det var som mest kritiskt och jag var övertygad om att vilket ögonblick som helst nu, knäcker den tafsen!
Men till all lycka lugnade den sig. Den simmade åt rätt håll och efter en hel del krånglande, kom jag fri.
Det hade nog sett roligt ut om jag hade haft åskådare men se, här är det helt folktomt. På vintern.
Jag brydde mig inte om att vada iland med den för att ta bilder för dels befann jag mig väldigt långt ifrån en lämplig strand och dels hade jag nyss varit inne med den första.
Jag tar med den här i stället:

Tycker själv det är ett så fint motiv och det förekommer i många olika varianter ganska frekvent i mina dagboksblad.

Det var förresten troligtvis under den plaskande balettakten som jag stänkte ner kameran. Den hängde nämligen utanför vid tillfället och jag tror att vatten trängde in i den då. För senare började den uppträda underligt. Jag har den hängande i ett band kring halsen ner under vadarnas byxlinning som skydd och sliter fram den vid behov. Men nu började den pipa av sig själv där nere. Den satte på sig och stängde av sig om och om igen och jag befarade att den helt gått sönder. Till sist fick jag ta ur batteriet för att få tyst på den. Så blev jag orolig för det. Tänk om alla bilderna hade utplånats! Och vad händer om något kul och ovanligt motiv dyker upp och jag inte kan föreviga det? Det förtog också lyckan och sänkte stämningen en hel del.
Nå, som synes fanns de kvar på minneskortet och även kameran gick igång som den skulle efter lite avtorkning. Men både det och de tre första gäddorna bidrog till att jag avbröt fisket rekordtidigt, redan vid ett-tiden. Samt att den hårda vinden låg på lite väl mycket. Jag funderade att köra någon annanstans men hade svårt att ladda om under de ovan nämnda premisserna.
Och det hade inte det minsta att göra med att jag ville hem och hinna spela lite Halo!
Så visst var det en sällsam mix av bra och mindre bra idag. En riktig berg-och dalbana mellan olika känslolägen.

Passade på att ta den här fina bilden av hjälteflugan som jag landat de första tio gäddorna med. Jag bytte den vid lunchpausen för wiretafsen började bli lite väl tunnsliten och vågade inte fortsätta med den. Det var efter det som kameran började leva sitt eget liv och jag blev riktigt orolig för dess fortsatta liv.
Jag minns inte riktigt om jag nämnt att gäddsaran är bunden på Kamasan metkrok B980 storlek 6. I alla fall tror jag inte jag gjort det i år och jag har ingen möjlighet att veta vilka som läser det här. Kan tänka mig att besökare kommer och går hela tiden och det kan vara bra att sprida det glädjens budskap hur bra och effektivt det är med små krokar för stora gäddor. För att inte nämna hur skonsamt och roligt det är med övrig lätt utrustning.

En bra början på det nya året kan man sammanfatta årets tre första fisketurer. En som gick helt bom och så två utmärkta. Med nödvändighet kommer konjunkturen peka neråt nu och det är risk för en allmän nedgång i fångststatistiken. För dagens resultat är helt enastående och lär stå som ett oslagbart rekord för långliga tider på det sättet som jag fiskar.

Idag behöver jag nog inte ta fram räknedosan för att kolla om jag kommer över artonkilosgränsen.