08-02-02

Lördag

Fångad av en stormvind

Eller "Hela havet stormar" eller kanske "En storm i veckan". Ja, det är mycket storm nu. Än så länge har de inte samlat ihop sig så de når upp till Gudruns styrka men å andra sidan återstår det flera vinterveckor så än är det inte för sent. Det var lite därför som jag inte varit ute på ett tag. Trots att jag var ledig hela tre dagar i följd förra veckan. Jag sköt upp fisketuren dag för för dag för jag tänkte att imorgon blir det nog lite bättre. Det vill säga att vinden kanske svänger över åt sydväst för den var rent västlig och det är inte så bra. Då krymper antalet fiskeställen och jag ville inte slita på de få ställena som är bra. Så jag väntade ända tills söndagen som var den sista lediga dagen. Jag meddelade hemma att idag blir jag borta hela dagen på fiske.
Men bara för att konstatera att vinden svängde över åt nordväst och högvattnet kom rullande in och då är gäddfiske helt meningslöst enligt min mening och jag fick både vackert och snopet stanna hemma även på söndagen.
Lite av samma visa är det den här veckohelgen. Torsdag och fredag har det stormat från söder och det är jättebra. Alltså, skall det storma så är det bra med sydliga vindar, menar jag. Så natten till idag var det sydväst som gällde och jag tänkte att det är ju alldeles utmärkt och körde förstås ut, ivrig att fiska som jag var. Men redan efter ett par timmar girade stormen eller den styva kulingen, över åt rent västlig och det var inte alls bra.

Fast uppriktigt sagt vet jag inte varför det gick så dåligt idag. Som här ovan på dagens första ställe. Total lä som synes. En lite undanskymd kuststräcka där jag alltid brukar få några tvåkilos strandgäddor åtminstone. Det gäller bara att se upp för de kala och hala klipporna som det finns här.
 Men inte ett napp idag. Man vill ju gärna tro att man kan räkna ut var gäddorna håller till beroende på väder, vind, erfarenhet och årstid och ibland stämmer det och man riktigt pyser av självbelåtenhet och tycker man är så duktig. Men så vissa dagar är det helt tomt där man pekat med hela handen och sagt att där kommer jag att få minst fem gäddkontakter.
Men att något var på gång kunde jag se redan där. Vattnet var nämligen grumligt. Långt in i skärgården och i total lä. Mycket ovanligt. Och även på de andra ställena jag prövade.
Lite grumlighet är i och för sig inget hinder utan tvärtom kan det vara alldeles utmärkt för själva fisket men så inte idag. Man vill ju gärna se ett mönster eller någon slags lagbundenhet till alla observationer man gör, även där sådana kanske inte finns, och i brist på annat så förmodade jag att så mycket stormande som det varit de sista dagarna helt enkelt fått gäddorna att simma ut på djupt vatten och ställa sig att tjura.

Vilket osökt kommer mig att tänka på miljödebatten och klimatförändringen. Ja, kanske inte att man skall simma ut på djupt vatten och ställa sig och tjura utan mer på det faktum att vill se enkla orsakssamband och mönster över vad som sker runt omkring oss.
Som det här med växthuseffekten.
Det roar mig lite att se hur industrin och reklamen behandlar ämnet. Hur de värdeladdade begreppen Klimatsmart, lägre koldioxidutsläpp, skonsamt mot miljön, grönt alternativ och massvis med liknande positivt värdeladdade slogans och uttryck används för att vi skall köpa och konsumera ännu mer. Hela tiden handlar det om att ge oss lite, lite mer gott miljösamvete om vi köper just den eller den produkten eller använder just den eller den tjänsten. Och även i politiken förstås.
Nu drivs det kampanjer för att bygga nya kärnkraftverk. Med just den argumentationen att det inte ökar koldioxidutsläppen och så vidare med mera. Jag skrev om just det här för några veckor sedan. Eller var det månader? I alla fall tyckte jag då att även om själva driften kanske inte släpper ut koldioxid så har det en direkt uppvärmande effekt på havet. Eller haven om vi ser det mer internationellt. Just genom de kopiösa mängder kylvatten som krävs. Och nu i veckan råkade jag få syn på en tidningsartikel i ämnet av en så pass tung och respekterad debattör som Eva Moberg och hon använde sig av precis samma argument som jag gjorde. Det tar jag som intäkt på att allt som skrivs här inte är trams och dumma påhitt. Ha!
Just i dagarna hörde jag förresten Reinfeldt avisera att av klimatskäl skall vi höja bensinskatten med 70 öre. Och det är precis det jag menar. Man tar till helt meningslösa åtgärder bara för att kunna säga att visst gör vi något åt klimatfaran. Och självklart kommer även jag att tycka att jag gör något värdefullt för miljön när jag betalar de extra 70 örena för den bensinen jag behöver för att köra till jobbet eller ut och fiska. Det kommer naturligtvis inte att minska mitt bilkörande med en kilometer. Jag och förmodligen de allra flesta andra, tycker redan nu att vi inte kör en meter mer än absolut nödvändigt. Sedan om det verkligen är så är naturligtvis en helt annan sak.
Så var går smärtgränsen? Tio kronor upp? Tjugo? Kommer det att få mig att fiska mer sällan? Eller sluta jobba?
Tveksamt.

Just det, här skulle det handla om fiske: Ett napp fick jag idag. Ett rejält hugg och genast satte den av och jag fick höra min nya rulle knarra när den tvingades släppa ut lina. Fyra, feta kilo uppskattade jag vikten till och hade jag befunnit mig nära en lämplig strand hade jag nog lagt upp den för en närmare fotostudie för jag befarade redan då att det skulle bli dagens enda fisk. För trots att jag fiskade i lä, var det inte lä. Det gällde att ha koll på linan under kasten och ducka ibland. Och ja, jag kan hantera mitt klass-femspö och få ut flugan ungefär dit jag vill ha den oavsett kuling eller storm. Naturligtvis inte mot vinden men det väljer man ju själv när man vadar. Det ingår som en mycket viktig komponent när man utser dagens fiskeställen att man tar hänsyn till vindriktningen även av den anledningen. Men idag var det extremt. Trots att jag noga knutit fast sydvästen under hakan, fick jag ändå rädda den med handen ibland när vinden fick tag om brättet i nacken och ville slita den av huvudet. Lite kommer det fram på bilden hur det blåste och hur grumligt vattnet var. Trots att det var lä och grund sandbotten där.

Eftersom vinden hade blivit rent västlig också gick det inte att fiska vidare där utan jag fick återvända till bilen och köra vidare. Ur fiskesynpunkt är det stor skillnad mellan sydvästlig och västlig vind häromkring.
Prövade ytterligare ett par läsidor utan resultat. Solen sken men vinden var kall.
Det var väldigt många som kört ut till kusten för att gå med sina hundar. Jag antar att de ansåg det lika nödvändigt att promenera just där som jag ansåg det nödvändigt att fiska där. Annars kunde man ju tycka att är det själva promenerandet som är det viktiga, borde man ju kunna så att säga göra det på plats. Liksom gå från där man bor. Jag menar, det här är inte New York eller ens Stockholm och jag vet att till och med de som inte bor i själva stan, tar bilen ut någonstans och förlägger promenaderna där.
Nu gav jag ett exempel på hur det kommer att bli om några år om nu klimathotet fortfarande är lika aktuellt då som nu förstås. Ja, jag menar att de olika hoten brukar hålla i sig ett par, tre år och har en tendens att avlösas av något annat som hotar mänskligheten och där med hela jorden.
På femtitalet var det kalla kriget och atombomben, sextitalet var det ungdomsrevolt, på sjuttitalet disco och kärnkraft, åttitalet aids, nittiotalet galna ko-sjukan (är det någon som kommer ihåg den?) och nu går det ännu snabbare. Det är bara att välja; pandemier, terrorism och som sagt klimathotet.
Jo, vi får se hur olika grupper anklagar varandra och kommer att tycka att just det som de håller på med är viktigt och nödvändigt men att de där andra, gott kan sluta med att slösa med bensin eller energi. Jag kommer mycket väl ihåg hur det var med den så kallade energikrisen på sjuttiotalet hur alla tyckte att just deras hobby eller intresse bara förbrukade 0,002% av Sveriges totala oljeimport och därför var försumbart. Utan istället borde man spara på det eller det istället. Det var motorsporten, om jag minns rätt. Men själva siffran kommer jag inte ihåg men den var ungefär så låg.
Nu skall man akta sig för konspirationsteorier men ibland känns det som en medveten strategi för att så att säga, hålla oss på tårna och oroa oss över vissa saker. Kan det verkligen vara för att hindra oss från att oroa oss över andra saker?
Tycker man det, ja då är man verkligen offer för konspirationstänkande och en obotlig rättshaverist.
Aha, precis nu kom jag på varför så många hundägare tar bilen ut i naturen för att där gå ut med sin hund eller hundar. Det är väl för att jag inte har hund själv som det dröjde så pass länge. Det måste vara för att då slipper de ta upp efter den och lägga resultatet i en plastpåse och slänga den i någon därför avsedd soptunna. Då kör man hellre någon mil. Och faktiskt tror jag inte att ytterligare 70 öre i bensinskatt kommer att hindra dem från att göra det.
Eller är det ännu en orättvis konspirationsteori?

Det är många som skriver just nu. Gärna här på nätet och snart finns det nog fler som skriver än som läser. Så då är vi tillbaka till där vi började. Men en kollega till mig i gäddflugfiskshänseende har börjat nu och skriver han lika bra som han fiskar, bör det bli väldigt bra. Kolla: http://pikeerlando.blogspot.com/

Idag blev det en viss skillnad i tabellen mot till exempel förra gången. Det är lika bra vi förbigår den med tystnad.