08-02-11

Måndag

Småtrevligt idag

En snabb titt på tabellen längst ner skvallrar om att rubriken stämmer, tycker jag. Inga sensationer idag alltså. Men väldigt spännande ändå fast kanske i ett annat avseende, nämligen; hade jag lyckats med lagningen av vadarna?
En oerhörd viktig fråga som har engagerat hela Fiskesverige. Det var till och med ett längre inslag om det på Rapport. Det går ju inte att prova hemma heller utan måste göras på plats. Som här till exempel:

En klassiker: Strand, hav och himmel. Det är bara att försiktigt vada ut en liten bit, repa loss lina från rullen, göra några blindkast och låta flugan singla iväg, långt, långt ut och så ta in linan igen. Spänt vänta på att någonting skall hända. En hög svallvåg som snabbt närmar sig flugan, en plaskande, kraftig virvel måhända...?

I princip är vindar på nord de allra sämsta för de brukar dra ner över landet med högvatten, is och snö och annat elände i släptåg men idag var det snällvarianten som gällde. Sedan sist jag var ute, hade vattenståndet jämnat ut sig i hela Östersjön till att det låg mellan +30 - +40 från Bottenviken och ner hit. Och nu är det på väg att rinna ut genom Bälten och Öresund och jag tror att det sjönk lite under dagen.

Svaga, nordliga vindar gör ju att det blir lä på många ställen här i Blekingeskärgården och det passade jag på att utnyttja. Jag började på ett ställe jag inte besökt sedan Lucia förra året till exempel. Men samtidigt vet jag inte riktigt säker på var gäddorna finns eller vad de har för sig. Är en mild februari i gäddfiskehänseende höst eller vår? Framför allt undrade jag idag var de lite större höll hus. Såg inte till någon alls. Inte för att jag vill klaga på det för jag hade som sagt, en småtrevlig dag med många hugg. Fast det kan jag ju få irritera mig över att jag tappade ovanligt många idag. Faktiskt minst lika många som jag landade och det är mycket ovanligt. Många gånger skärskådade jag den fluga jag använde och undersökte framför allt själva krokspetsen. Men upptäckte inget fel på den. Kanske var någon jag tappade på en tre - fyra kilo men de man förlorar brukar ju växa lite på egen hand. Nej, sådana som bilden var det mest och det är kul det också. Det var en alldeles underbar dag, tyckte jag. Särskilt tacksam var jag över att vadarna höll tätt men också glad över det klara vattnet och att det inte var kuling eller storm för omväxlings skull. Men tiden går för fort. Både fiskedagens timmar och själva månaderna. Av erfarenhet vet jag att snart är det slut på sötebrödsdagarna och den hemska månaden maj gör entré. Slut på att ha skärgården för mig själv. Slut på vadningsfisket, slut på gädd- och havsöringsfisket och början på näbbgäddornas, sommarstugeägarnas och turisternas invasion på mina domäner. Suck... Nej, än är vi inte där! Blir det inget bakslag med snö och is så har jag ytterligare två och en halv månads njutning framför mig.

Men ställe två blev en besvikelse. Det var en vik med ganska höga stränder och där blev vinden alldeles för svag för att knappt orka krusa vattenytan ens och då blir det svårt. Annars hade jag räknat med att vinden skulle öka framåt dagen och det vid pass ett-tiden skulle vara lagom även där. Likaså närde jag förhoppningen att några stora gäddor gått in i viken för att invänta leken.
Det kanske de hade gjort också men i så fall fanns de inte där jag vadade fram. Men konstigt nog händer det alltid oväntade och lite småkonstiga saker under en fiskedag. Under nästan tre timmar hade jag ganska noga scannat av en lång sträcka där jag vadade på alldeles lagom vattendjup och kastade både in mot en vass och ut mot lite djupare vatten utan att skymta minsta liv där jag innan själva fisket började, varit övertygad om att jag skulle komma i kontakt med åtminstone en fem, sex gäddor. Och kanske däribland någon över fem kilo. Nå, det hände inte och jag hade kommit fram till en punkt där det är lämpligt att lämna vattnet och gå tillbaka upp till bilen. Men precis när jag tänkte att nä, nu får det vara nog för idag, då högg en gädda.
Oj då, tänkte jag, det var lika oväntat som kul och jag lossade den och gjorde förstås ytterligare ett kast. Och innan jag ens började ta in linan och fick kontakt med flugan, bara plaskade det till därute och linan for iväg av sig själv och gädda nummer två satt på kroken!
Oj igen, tänkte jag, nu har jag hittat dem!
Men det hade jag inte. Inte mer än de två gäddorna men det lurade mig att fiska ytterligare en stund.