08-04-25

Fredag

Äntligen till sjöss

Så typiskt. Precis när jag varit ute hos Kamms på Saltö för att kolla in deras fiskeprylar fick jag en hel tidning med öppningserbjudanden, sortiment och kampanjer.
Jag skulle ju bland annat ha mig ett billigt spinnspö men hittade inget. När jag bläddrat igenom tidningen såg jag att det bästa och billigaste skulle vara att köpa ett helt kit och slänga allting utom själva spöet. Fast det verkar ju oetiskt på något sätt i detta resursslöseriets ödesdigra tidevarv. Fast nu är öringsäsongen så gott som slut för min del i år, så jag vet inte.
Men det är alltid kul att titta i fiskekataloger för ofta brukar man hitta prylar som man undrat över hur man kunnat klara sig utan i alla år. Jag är alltid ute för att optimera min utrustning så att jag blir en självförsörjande, funktionell superenhet när jag till exempel strosar fram en vinterdag nere vid kusten. Utan att hänga på mig för mycket så man blir tung och otymplig och för varm. Och naturligtvis inte för lite så man saknar grejor eller fryser. En svår konst.
En sak jag sneglat på i tankarna är en belly-boat. Är det något för mig tro...?
I alla fall sålde de en för mindre än halva priset. Dags att slå till...?
Så har vi säkerhetsaspekten för fega mig. De har till exempel en kombinerad  flyt- och fiskeväst. Kan man verkligen klara sig utan en sådan...?
Här tror jag att fiskar man i strömmande vatten skulle åtminstone inte jag våga mig ut ens i en bäck utan ordentlig flythjälp. Trillar jag omkull när jag är ute och vadar i havet är väl det enda som händer att jag blir våt. Nog så otrevligt och illa för kamera och mobiltelefon men man förs i alla fall inte iväg av en rasande ström med huvet ner och fötterna upp. Men det är klart, skaffar jag en belly-boat är en flytväst av något slag nödvändig.
Jag har en vanlig flytväst som jag förstås använder när jag är ute i båten. Men skall jag vara ärlig bara när jag kör långa sträckor och sitter tryggt ner i båten. Inte när jag stående vinglar omkring i densamma och kastar och lutar mig livsfarligt långt ut så båten håller på att kantra när jag försöker få grepp  om någon gädda för att kroka av den. Då ligger den under förtoften.
Den här fisketidningen utges av något som heter Fiske Team Norden så det är inte alls omöjligt att även just du har fått den i brevlådan. Säkert med smärre, lokala avvikelser och erbjudanden.

Visst, mycket trolling och jerkbait var det. Och trots att jag skäms lite för det, har jag inte helt slutat att använda konstgjorda metallbeten. Just nu, under öringsäsongen ute med båten när det blåser för mycket för att kunna kasta med flugspöet. Som idag till exempel som kanske blir årets enda gång. I god tid innan hade jag plockat fram och kollat det drag jag numera håller mig till. Här med förra årets succéartade krokbyte också. De Toby-drag jag använder numer har alltså en eller två Kamasan metkrokar storlek 2 som enda bestyckning. Paradoxalt nog både för att fisken skall fastna bättre och vara lättare att kroka loss. En del öringar är ju så små att man vill släppa tillbaka dem och då är enkelkrok suveränt. Jag tror inte jag såg några Toby-drag i den här reklamtidningen. Vet inte ens om just den här varianten tillverkas längre men jag är ganska väl försedd så jag lär klara mig livet ut.

Precis som i fråga om Kamasan metkrokar i de storlekar jag mest använder, har jag gjort en god vana att så fort jag kommer in i en fiskeredskapsaffär där de har sådana, att roffa åt mig en grabbnäve och lägga till min numer icke oansenliga samling. Så även där tror jag nog att jag har så jag klarar mig livet ut om Kamasan skulle kursa eller överge den krokmodellen.

Däremot, glädjande nog fanns det en artikel om gäddflugfiske. Den var skriven av en Niklaus Bauer som både är delägare i och jobbar på gamla anrika Fly-Dressing. Ja, det märktes också på innehållet för mycket specialgrejor tyckte han man skulle ha. Och då gärna av de märken som Fly-Dressing saluförde. Inte dög det med de flugfiskegrejor man till äventyrs redan hade. Nej, tungt och grovt skulle det vara. Han tillhör den riktiga tungviktarskolan som säger klass 10 och jätteflugor.
Så här skriver han: "...och att kasta stora flugor med sin vanliga 9' klass 5-6 (harr & öringutrustning) brukar inte vara en kul upplevelse."
Nähä, men vad ligger det för kul i att använda så grova grejor att man lika gärna kan sätta på ett tungt jerkbait, kasta med det och så få en tvåkilosgädda, blir min motfråga. Trots allt är det den vanligaste storleken på en gädda.
Det är som att använda lyftfkran för att plocka upp ett bananskal från marken.
När man istället kan utveckla en lätt fluga som ser stor ut i vattnet och få en femkilosgädda på sitt klass-femspö. Va!? Va! Svara på det du!
Låter jag orättvis och intolerant?
Jepp, lita på det. Det är det bästa med egen fiskeblogg att man riktigt kan racka ned på alla som inte tycker som man själv. Det är jättekul.
Men han är nybörjare som gäddflugfiskare och har bara hållit på i 20 år. Kom tillbaka när du blir lite mer van, skall du se om jag inte har rätt!
Tidningen gjorde också reklam för flugrullar som såg intressanta ut men jag har nyss bytt ut mina gamla ABU-rullar mot Sameos rullar och där sitter jag nöjd än så länge. Nu åter till dagens fiske:
Gick in på SMHI för första gången på flera dagar för att göra en koll inför dagens fisketur och kunde bara konstatera vad jag redan hade haft på känn. Ja, det här superhögtrycket med i huvudsak nordostliga vindar hade fortsatt att tömma Östersjön på vatten och nu låg det på cirka -20 cm i hela Östersjön. Och den hårda vinden hade mojnat så nu eller aldrig ut med båten!
Det är också i slutfasen på högtrycket så det gällde verkligen att passa på. Samt även i slutfasen på öringsäsongen.
Körde ut på ett så gott som spegelblankt hav och det gällde verkligen att hålla en väldigt låg profil i båten för allt var täckt av is och rimfrost och jättehalt. Men när jag väl kommit fram hade solen redan börjat smälta den och värma mig. Och vinden som är min största fiende när jag är ute med båten, skötte sig över förväntan. Den var precis lagom! Och inte bara under någon futtig timme utan precis hela dagen. Det är oerhört sällsynt.

Nog märktes det att jag inte varit ute och trakasserat havsöringarna i år. För det var knökafullt på alla hot spots! Nu var det bara en som högg rejält och det gjorde den glädjande nog när jag kastade med flugspöet. Alla de andra tiotalet havsöringar jag hade kontakt med nöjde sig med att följa efter. Vid ett par tillfällen räckte det inte med en heller utan bägge två kom och snodde kring flugan eller draget. Ja, jag växlade mellan spinnspöet och fluga. Havsöringen har två lägen, kan man säga. Antingen är de nyfikna eller bara halvt övertygade och nöjer sig med att liksom buffa på flugan eller draget om de överhuvudtaget rör det eller också kastar de sig vildsint över det för att sluka det.

Tyvärr är det första läget betydligt vanligare. Gäddorna kan visst följa efter utan att hugga men gör det det brukar de alltid go for it. Inte så mycket blygt nafsa i stjärten där inte.
Kom jag till ett hot spot kunde jag lugnt räkna med att det fanns öring hemma. Åtminstone på de allra bästa. Den jag fick upp, högg ganska tidigt så därför behövde jag inte känna mig stressad eller svära alltför mycket över alla som bara följde efter. OK, den var inte så stor som de flesta som följde efter men fullt duglig och ätbar. I morgon skall den bli uppäten. Det vill säga idag eftersom det här skriver jag på lördagen.
Jag nöjer mig med att berätta om en öringincident. Hade fiskat av ett hot spot och drev långsamt in mot några stenar och funderade på åt vilket håll jag skulle ro. Hade gjort ett halvdant kast för snart skulle jag stöta på en sten om jag inte agerade. Oj, där upptäckte jag en sten till; fort upp med lina och fluga och ro därifrån!
Gjorde så och skulle just lägga spöt och sätta mig vid årorna när jag såg en öring i hög hastighet komma farande från ingenstans och letade efter flugan som jag nyss lyft ur vattnet. Nerifrån och upp, kom den och letade förtvivlat efter den goda tobisen den nyss upptäckt! Vart tog den vägen? Den var ju här alldeles nyss!?
Det var alltså en havsöring som var rejält i hugget och det blev stora virvlar efter den. Så förargligt!

Men framåt middagstiden började jag tröttna på de tråkiga havsöringarna. Ville de inte hugga ordentligt utan bara höll på och fjantade sig på det viset, fick de väl skylla sig själva!
Jag hade nämligen även ett annat mål med dagens båtfisketur. Gäddfiske förstås!
Jag ville känna de tunga huggen från hungriga storgäddor efter leken!
Och länge hade jag önskat att jag var på ett av mina favoritställen. En ö utan broförbindelse där jag måste använda egen båt för att komma till.
Jag hade förstås både vadare och vadarstav med mig och kring tolvslaget, körde jag helt sonika dit. Passerade flera hot spots på öring längs vägen men låtsades inte om det.

Men där jag i tankarna redan hade fått en massa pigga gäddor, blev det i verkligheten ett rejält fiasko. Jag fick bara en ordinär tvåkilosgädda och även om den försökte efterlikna öringens hopp och krumsprång så lyckades den inte riktigt med det. Nej, jag kan inte fatta att där var så tomt på gädda men där ser man hur svårt det kan vara. Visst, det blåste i minsta laget men jag skrämde inga gäddor på flykten heller så var fanns de? Jag skall inte säga att det totala utfallet idag var dåligt för har man med sig matfisk hem är det alltid succé men vädret i sig blev ju en toppenvinst idag. Det är så skönt att vara ute i närapå sommarvärme och i svag vind. Jag visste knappt hur jag skulle hantera det för nu är man ju van att det alltid är kuling och kallt. Regn och rusk och så. Jag brukar glömma det varje vår hur skönt det är att vara ute i båten eller för den delen göra strandhugg, när vädret för en gångs skull stämmer. Än så länge är man nästan ensam på sjön och snart kommer det att vimla av båtar och folk även här ute. I alla fall i sådant här väder och på helgdagar. Samt av ännu ovälkomnare gäster. Ja, alla de skränande fåglarna har redan kommit där gässen för mest oväsen och svanarna är rent förskräckliga som de plaskar och flaxar och jagar varann och skrämmer fisken när de kommer nerdråsande som ett ton bly och tar vatten med smällande vingar. Nu tänker jag på näbbgäddorna förstås och det är alltid spännande att se om de håller tiden.

Första maj brukar man se de första. Sedan är det slut på friden och man får göra något annat. Ja, det brukar dröja några dagar innan de fullständigt tagit över skärgården och man får gå på välbehövlig fiskesemester.

Fly-Dressing ja... Jo, där har man varit en flitig kund i synnerhet när jag började flugfiska på tidigt 70-tal. Därifrån köpte jag mitt första gäddflugfiskespö i det då ganska dyra och exklusiva materialet kolfiber. Men han hade hittat några mycket billiga spön av något okänt japanskt märke som jag köpte några stycken av.
Bland annat det spö som jag fick över 1000 gäddor på och blev mycket förtjust i. År 1996 hade jag en artikel inne i Sportfiskaren där jag skröt om det.
Och eh... Där jag skamset får erkänna att även jag propagerade för tunga spön och stora flugor...
Bland mycket, mycket annat för på den tiden band jag massvis med vanliga flugor och jag kan ännu idag känna den där speciella lukten av det konserveringsmedel som alltid strömmade upp ur paketen med fjädrar från Veniard när man öppnade dem.
Jag minns att jag pratade med Allan på telefon ett par gånger och nu har han som sagt sålt firman och gått i pension sedan länge och jag hoppas att han har det bra och fiskar ofta.

Jag kan tillägga att öringen var god att äta och jag passade på att ta ett par bilder under tiden jag anrättade den. Kom att tänka på att om ens fiskehemsida skall vara komplett bör den även innehålla det nu för tiden så jättepopulära ämnet matlagning. Så någon gång när jag inte har så mycket fiske att skriva om, tror jag att jag totar ihop en artikel om det. Som till exempel när näbbgäddorna härjar som värst här ute i skärgården. Jag är ganska ensidig av mig, så en fluga, ett drag och då följdriktigt är det endast ett fiskrecept som gäller för mig.