08-05-08

Torsdag

Fiskdamm

eller

Förnedrad av näbbgäddor

Sista semesterdagen var det också och hade jag inte redan två rubriker kunde jag haft en som syftat på det. Paradoxalt nog väntar en härlig fiskesemester. Ja, för att reda ut det hela så har jag inga fler, extra semesterdagar inlagda och att jag nu tar en fiskepaus på ett par veckor. Eller vad det kan bli.
Flera gånger tidigare har jag tvingats erkänna att jag ingenting begriper om fiske, regler och undantag och hur speciellt gäddorna tänker och tycker om saker och ting. Idag är inget undantag. Bara det är anledning att lägga av fisket för ett tag. Men den största är näbbgäddornas ankomst samt att det vid den här tiden brukar ha blivit lite väl mycket fiskande med havsöringar och allt. Samt att skärgården nu skiftar ansikte med värme, badande, fullt med småbåtar inomskärs, bilar och folk, fullsatta bryggor och sommarstugor och man är inte ensam längre på sina vanliga ställen.
Kolla här på vädret; sommaren har redan kommit. Så här såg det ut större delen av dagen:

Huvudregel 1A lyder att under allt slags fiske är spegelblankt, solsken och sommarvärme det absolut värsta fiskevädret man kan tänka sig och egentligen borde man ägna sig åt sol och bad i stället. Utan vadarbyxor alltså som jag hade på mig hela dagen. Jag hävdar det frekvent själv och har svårt att tro att någon annan har gjort andra erfarenheter.
Den regeln är så grundmurad att den till och med gällde på den tiden för länge, länge sedan när man var ute och pilkade torsk. Det var ju då man vågade köra långt ut samtidigt som man var medveten om att det inte blev något bra fiske förrän det började blåsa trots att vi pratar stora djup här.
Jag hoppas förresten att den här väderlekstypen håller i sig över pingsthelgen, vilket den skall göra enligt prognosen. Det är nämligen nu som de har så kallad laxfestival i närbelägna Karlhamn med trollingtävling och ledningen var bekymrad över det vindstilla vädret. Skadeglatt konstaterar jag också att det i år är det lägsta deltagandet någonsin. Jag antar att många läst vad jag har att säga om trolling och tävlingsfiske, insett att jag har rätt och lagt av.
Skämt åsido började jag lite extra tidigt idag och då fanns det faktiskt några rester av morgonbrisen kvar och den första gäddan blev en väldigt rolig upplevelse.
Men bara en liten stund senare dog den vinden ut och så skulle det dröja en bra stund innan den återkom. Då i en lite annan riktning och väldigt, väldigt svag. Man kunde känna den men den orkade bara här och där krusa vattenytan.
Snart insåg jag att det skulle bli att ta till vara fiskets andra fördelar. Som till exempel bara ha det skönt i det fina vädret. Så länge man är ute och vadar blir man aldrig för varm heller utan det är bara att njuta i fulla drag.

Riktade kast efter kast mot näbbisarna.
Men de vägrade hugga!
Jag prickade dem flera gånger men de brydde sig inte!
Vad fanken var det för sätt när man för en gångs skull ville att de skulle ta!
Detta är alldeles sant och både då på förmiddagen och senare mot slutet på eftermiddagen när det ändå blåste lite, fick jag inte ett enda hugg av näbbgäddor. De följde inte ens efter. Det var kanske det mest oförklarliga på hela dagen. För lika otroligt som att trollingfiskare läser vad jag skriver är att näbbgäddorna gör det och tagit intryck av mina negativa omdömen om dem genom åren. Minst.
Så småningom gick jag upp på land för att begrunda situationen. Här är ganska öppet, stora områden och väldigt sällsynt med vindstilla. Nu hade jag fått nog av svårvadade, steniga uddar med slippriga bergshällar och tänkte att, hur är det i den där stora viken där borta...?
Inte så långt därifrån bildades det nämligen en sådan med ganska mycket sandbotten och även om det var ganska jolmigt på sina ställen, tänkte jag att jag ändå kunde utforska den lite noggrannare idag. Kunde ju passa på när det både var lågvatten och lugnt för tidigare i vintras hade det mest varit tvärtom och vattnet grumlas lätt upp så man inte riktigt vet hur den ser ut. Och så hade jag heller inget särskilt annat för mig.

Det var här inne som begreppet fiskdamm kommer in. Inte bara för att där upptäckte jag några dammfiskar. Karp är väl en dammfisk och iden är en karpfisk och vi pratade lite id förra gången. Och i det solklara vattnet upptäckte jag några rörliga klumpar. Först var jag lite osäker om det inte var havsöringar men nej; inte så långt inne i den här lite sunkiga viken kan man väl stöta på dem när det är så här lugnt och soligt. När jag kom närmare såg jag mycket riktigt att det var tre stora idar istället. Men lika lite som näbbisarna förut, brydde de sig om min fluga idag. Många aspekter på ordet fiskdamm finns det... Man kan till exempel ta det dammoln som uppstår när man skrämmer iväg en fisk som stått stilla på bottnen. Och ju längre in jag kom i viken desto fler gäddor upptäckte jag. Ofta stod de helt öppet på ren sandbotten och verkade sova. Men med bilden här till vänster är det helt uppenbart att det gjorde inte alla. Istället började vad som i andra sammanhang brukar kallas för drömfiske. Hugg på varje kast! Nästan i varje fall och på andra nöjde de sig med att följa efter. Så höll det på en bra stund. Nu vill jag vill inte framstå som någon blasé, näsan-i-vädret-typ som redan efter fem minuter tröttnar och tycker det blir för mycket och försöker inbilla någon att sådant här händer jämnt och ständigt. Nej, så är det inte. Lite längre tid än så tog det för mig att tycka att det höll på att bli för mycket. Men det var så oväntat och svårförklarligt att jag kunde stå där i en grund sandvik, mitt på dagen, i solsken och bleke och dra gädda efter gädda. Det stred mot all vetenskap och beprövad erfarenhet.

En delförklaring är naturligtvis att den första gäddan stimmade upp de andra. Men vad gjorde alla gäddorna där inne i viken över huvud taget?
De hade lekt där förstås! kan jag höra folk svara. Men det tror inte jag för det är ingen lekvik vad jag vet. Och sist jag var här, för ett par, tre veckor sedan fanns det inte en gädda där.
Och jag såg fler gäddor än jag drog upp. Och alla gäddorna jag skrämde iväg, simmade inåt viken. Och där var det stopp. De flesta var inga smågäddor heller utan flera var på över tre kilo åtminstone. Och så den fyrakilosgädda på topp som simmar på bilden här ovan.
Men rätt som det var föll blicken på en riktigt stor gädda!
Med stor menar jag idag en på tja... Sju eller åtta kilo, bedömde jag den till. Inte riktigt så stor som den som följde efter förra gången alltså.
Den här var totalt ointresserad och jag kunde dra flugan kors och tvärs över den utan att den brydde sig. Inte mer än att den till slut förnärmad simmade därifrån. Inåt viken.
Då slutade jag fiska.
Att hamna så här i rena gäddparadiset kullkastade min övriga planer för dagen. Det hade blivit lunchdags också så jag vadade försiktigt i land åt, sidan för att inte störa de gäddor jag skrämt inåt viken till och tänkte sniket att de tar jag efter lunch. Särskilt då den där stora gäddan...
Jag hade en bra bit att gå till bilen och jag fick nästan tvinga mig till att gå långsamt för då var klockan kvart i tolv ungefär och rena högsommarvärmen rådde och det oaktat att jag var iklädd neoprenvadare.
Satte mig i skuggan och åt min nyttiga och goda måltid och hörde göken och en hel del andra fåglar i snåren.
Det var ett förskräckligt liv, helt enkelt!
Jag kommer nog aldrig att begripa tjusningen i fågelskåderi men å andra sidan är det många som inte förstår sig på min gäddskådning. Det förekommer tävlingsraseri inom de flesta mänskliga hobbyverksamheter och inte minst inom deras skara. Så här kan det låta när två möts:
-Du, idag såg jag en entita!
-Ha, jag såg en tvåtita!
-Men så fick jag syn på en beckasin!
-Det är väl ingenting för jag såg en dubbelbeckasin!
-Ha, jag toppar med en trippelbeckasin!
-En tretåig mås är ganska sällsynt och den noterade jag förut.
-Sss, jag såg en fyrtåig!
Så där kan de hålla på en bra stund.

Efter cirka trekvart var jag tillbaka där jag slutade och gäddorna fortsatte att hugga. Här en bra bild på den största gäddan:

"Bara" fem kilo men vilken kämpe! Det gällde förresten flera av de andra också. Nu var det slut på de tröga vintergäddorna som i sämsta fall bara gjorde ett par lama ivägsimningar och sedan var hur snälla som helst och det vara bara att greppa tag i dem.
Men glöm det idag!
Och jag höll på att göra det och så när knäckte tafsen flera gånger för de var som urstarka lokomotiv och lät sig inte stoppas det minsta. Flera stenhårda rusningar i följd gjorde den innan jag kunde få den spak och den ställde upp som motvillig fotomodell.
Förresten var det två styckna som gjorde höga hopp. Men den första gjorde sitt skutt innan jag var klar med kameran och sade; Nu! Den andra gjorde sitt när jag tröttnat på att mana på den och stängt av kameran.
Egentligen hade jag redan fått nog och vänster ringfinger blödde ordentligt som vanligt för det är det som är mest utsatt vid trägna gälgrepp men nu var det den stora gäddan jag var ute efter. Men den höll sig undan. Såg väl ytterligare någon i femkilosklassen förutom alla vanliga gäddor.
Ett tag visste man förstås inte om det var en nyss tillbakasläppt gädda man upptäckte på bottnen eller en ny.
På ett par gäddor som jag upptäckte innan de såg mig, kunde jag killa dem på ryggen med min gäddsara utan att de knappt brydde sig. Jag lät den sakta, sakta sjunka ner på dem och kan jag försäkra, jag drömde inte ens om att försöka rycka fast dem!
Se det var en riktig fiskdamm det!
Eh... Nu är det sista gången på ett tag som det blir gäddbilder och då skall vi väl inte vara knussliga... Låt oss frossa i favoritmotivet och riktigt vältra oss i det! Nu när det för en gångs skull stämmer med ljuset och inga reflexer på vattenytan stör:

Jag bemödade mig om att ha solen i ryggen och den enda skuggan som faller över de här bilderna är från mig själv.
Precis så här grunt, soligt och klart i vattnet var det. Visst, det fanns även mörkare partier och några små stengrund också och där stod de också.
Jag passade också på att verkligen genomkorsa den här ganska stora viken nu när det var lågvatten och god sikt. Upptäckte till min överraskning att den var vadbar på betydligt större ytor än jag tidigare trott. Det berodde på att bottnen liksom böljade. Djupa och grunda partier avlöste varandra och vid normalvattenstånd för att inte tala om vid högvatten, kom man inte så långt. I synnerhet som vattnet lätt grumsas upp.
Så småningom stod det klart att den stora gäddan undsluppet mig men det gjorde inte så mycket. Sökte istället upp en sträcka där det inte brukade finnas så mycket fisk. Då äntligen började något som påminde om sjöbris att åstadkomma små vågor och det fläktade skönt. Såg näbbgäddor men de brydde sig fortfarande inte om min fluga, vilket var mycket märkligt.
Fick en avslutande gädda och kunde mycket nöjd gå i land, byta om och köra hem till en välbehövlig fiskesemester.