08-05-25

Söndag

Sommarfiskets inledning

Under semestern har jag fått tidningen Svenskt Fiske.
Den blir bättre och innehållsrikare för varje nummer, tycker jag. Det är också min enda kanal ut mot verkligheten. Det vill säga fiskelivet utanför min egen lilla inskränkta värld av fiske.
Fast nu var det vääldigt nära att jag försökte slå mig ut från den supersmala nisch som gäddflugfisket är till att åtminstone en dag ägna mig åt riktigt flugfiske. Det vill säga flugor som imiterar insekter. Det vill säga ta mig till ett vatten där det finns regnbågar. Nu menar jag inte vilda och stora havsregnbågar förstås utan små, sjuhektos, pelletsuppfödda sötvattensditon i något närbeläget put-and-takevatten.
Jag har några stycken att välja mellan inte alltför långt ifrån där jag bor. Men det blev inte av. Som vanligt.
Enligt tidningen är sportfisket på rejäl frammarsch på alla fronter. Medlemsantalet i Sportfiskarna ökar och så även fiskeintresset i landet. Allt fler ungdomar och kvinnor ägnar sig fisket i någon form, sägs det. Kanske är det till och med sant, jag vet inte. Där jag håller till, märker jag i så fall inte den ökningen. Vågar jag säga; som tur är...?
Den inställningen skulle inte vara populär hos de som ger ut den tidningen. Men kanske hade det blivit uppenbart om jag till exempel tagit mig till Harasjömåla i Olofström, som det nog hade blivit om jag tagit mig i kragen. Men jag skulle tro att jag inte längre har det tålamod som krävs att stå och stirra på en stillaliggande torrfluga. Man kan i och för sig ta in en Black and Peacock som var en av favoritflugorna på den tiden jag mest fiskade regnbåge. Anläggningen har just skiftat ägare så visst hade det varit intressant. Men nu blev det inte så.

Eftersom tidningen är officiell och utges av Förbundet är givetvis allt väldigt politiskt korrekt och präktigt. Vi sportfiskare är en del av miljörörelsen och har en väldigt hög etik och vi bryr oss mycket mer om att det finns fisk än att vi får fisk. Så står det bland annat i ledaren som mycket riktigt avslutas med orden: "Därför kommer vi att sluta med alla former av tävlingsfiske."
Nä, det sista hittade jag på själv.

De flesta riktningarna fick sig en artikel utom laxfisket som fick fler.
Det betraktas som det allra finaste och största inom sportfisket och jag är väl inte den som vill förneka det. Jag gjorde ett allvarligt menat försök i Mörrum ett år på sjuttiotalet, bör det ha varit. Två hela dagar i slutet på maj eller början på juni. Men jag tyckte det var för mycket folk och för lite hugg. Även om jag fick några. Hugg alltså. Även en liten grilse. Tyckte heller inte om att vada i strömmande vatten. Men hade jag fått på en nystigen i tiokilosklassen hade man kanske blivit fast och börjat åka till Norge och inte ens tänkt tanken på att försöka börja flugfiska efter simpel gädda. Sådana vägskäl är livet fullt av när man betraktar det i backspegeln och precis som när man kör bil, är det inte säkert man ser vägkorsningen förrän man passerat förbi den och det är för sent att svänga in på den.
Det brukar väl hävdas bland laxfiskarena att en landad lax vartannat eller vart tredje år uppväger alla strapatser, pengar, resor, veckor utan hugg, myggor, norsk mat och annat och så är det kanske.

Låt var och en bli salig på sin tro, tycker jag. Inom vissa gränser förstås och så länge det inte handlar om religion. Nå, över till dagens fiske som jag hade trott skulle starta med traditionellt båtfiske. Men vädret satte effektivt stopp för det. När jag har fiskesemester har jag inte stenkoll på vädret men den sista veckan har det rått ett högtryck, förmodligen över Baltikum, som genererat en kraftig, nordostlig luftström och mestadels soligt väder. Det har blåst kring 10 sekundmeter dygnet runt och därför var båten inte att tänka på för min del. Och nu är skärgården fullproppad med folk i synnerhet när solen skiner och i ännu mer synnerhet en söndag. Enda lösningen på det är en väldigt tidig, kort gryningsraid ut till någon lämplig, större ö. Ett sådant här djur som på bilden är nämligen den enda typen av åskådare som jag kan acceptera när jag håller på och fiskar. Men tro det eller ej, nog tyckte jag djuret ropade ut till mig det obligatoriska: "Har du fått någon fisk?" Eh... Nu är jag inte så där världsbra på att känna igen varken fåglar eller andra djur men nog liknar det en Thompson-gasell? Den har nämligen två horn som man kan se om man tittar noggrant. Den brydde sig faktiskt inte om mig så mycket när jag stod utvadad i vattnet. Jag har sett det förut att de inte verkar tro att någon fara hotar ifrån vattnet utan bara stirrar nyfiket på en och fortsätter med vad de nu de håller på med på land.

Och det är klart; för att överleva måste en gasell hålla bättre koll på det höga gräset där lejon och tigrar mycket väl kan gömma sig och komma smygande. Ute i vattnet existerar ingen fara mer än krokodiler och de står inte upprätta och flugfiskar.

Det ser väldigt grön och fint ut inne på stranden, eller hur? Dessvärre var det lika frodig växtlighet i vattnet. Att tången växer är väl bara bra och att även grön- och gulslick på stenarna frodas går väl an. Men det värsta är den där gråa, smutsiga och slemmiga algsorten som lägger sig som stora sjok i ytan och inte verkar ha någon fast punkt i tillvaron. Den trivs bäst i lävikar längst in och fördärvade fisket i den vik som jag hade tänkt skulle bli dagens ess.
På tal om att fördärva fiske så kan jag förresten meddela att nu har näbbgäddsplågan klingat av. Såg och framför allt kände knappt till någon alls.

Idag blev det nästan lika långt mellan huggen som om jag verkligen fiskat lax i någon älv. Men de tre jag hade kändes extra bra i och med det var så längesedan jag varit ute. Tre hugg av två gäddor. Det var gäddan här på bilden som jag hade på två gånger med ett par timmars mellanrum. Kom till en liten badplats vid tiotiden och vadade över den och kastade ut mot mörkare bottnar och hade ett hugg av en gädda i den här storleksklassen men som släppte. Fortsatte över till andra sidan och gick vidare. Rundade en udde och kom in i lä och tänkte mig ett utmärkt fiske. Kanske någon i femkilosklassen till och med och vilken rolig upplevelse det skulle bli nu när de är färdiglekta, vrålhungriga och extra vilda. Men se det blev ingenting alls av med det scenariot. Istället blev det hett, sörjigt, för mycket lä, allmänt besvärligt och framför allt fördärvade algerna fisket. Som tur var räddade den hårda blåsten mig från att råka i alltför mycket svettning på tillbakavägen. Vadade över badviken också för att svalka av mig och hade just den här gäddan lite i åtanke. Och mycket riktigt högg den bara några meter från där den första gången tagit flugan. Drog in den över grund sandbotten och tog några bilder på den. Inte så stor men hugget! Det är huggen som räknas! Jag skall inte säga att det är likgiltigt om det är från en kilosgädda eller en femtonkiloslax men nästan.

Här spelar det naturligtvis in att man har grejor som passar för den slags fisk man är ute efter.
Den i mitt tycke, bästa artikeln i Svenskt Fiske var skriven av en Christer Johansson och handlade om att lära känna sina hemmavatten. Att jag tyckte så kan ha att göra med att om man tog hans åsikter om fiske i allmänhet och lade över mina egna så skulle man finna en ganska god överensstämmelse. Detta trots att han inte verkade flugfiska efter gädda.

Den här gäddan fick jag vid en badplats som sagt och när jag tittade närmare in mot andra sidan, upptäckte jag mycket riktigt de första badgästerna där. Fler var också på väg men klockan var redan kring tolv så det var värst vad folk var sena. Även om det blåste hårt sken solen och i lä var det redan hett. Kanske hade varit något bra på TV som folk länge suttit uppe till?
Då kom jag på att jag hörde på nyheterna på bilradion kl 06 att det hade varit Eurovisionsschlagerfestival som i går kväll och att Sverige kommit på 18:de plats. Synd hade jag tänkt då. Jag hade nämligen hoppats på sista plats.
Jag är lite musikintresserad nämligen men trots det hade jag faktiskt följt några av deltävlingarna under uttagningen. Och då hade jag tyckt att både tvåan och trean skulle ha haft betydligt större chans ute i Europa än den som vann. Men precis som förra året tar den så kallade expertjuryn större hänsyn till artisten än låten. Då går det som det går.
Däremot är det inte otroligt att jag kommer att köpa CDn "Ge fan i våra vatten!" Där är det fiskeintresserade medlemmar ur några svenska hårdrocksband som tagit initiativet där vinsten går till fiskevård.
Lägg gärna märke till att jag inte i samband med ovanstående fallit för frestelsen att komma med en massa enfaldiga fiskvitsar; typ vilken fisk som är mest musikalisk och att det är ju tonfisken. Nej, lite högre standard försöker jag i alla fall hålla!