08-06-08

Söndag

Äntligen en gädda

eller

Algblomning på gång

Idag körde jag mest ut för att det var så gott som omöjligt att vistas på land. I alla fall om man skulle vara utomhus. Man kunde förstås hålla till vid en insjö och bada och sola och läsa en bok men tänkte jag, det kan jag ju lika gärna göra ute till sjöss i min båt. Dessutom kunde jag fortsätta att vänja mig vid det tunga spöet och sjunklinan.
Ty så är det gott folk, att fiskar man från båt går det inte med lätta grejor och flytlina. Inte om man skall fiska gädda. Inte om man vill få någon fisk åtminstone. Inte i allmänhet.
Tidigare i våras kastade jag efter havsöring med det lätta spöet och fick minsann flera öringkontakter också men det var en helt annan sak. Då visste jag exakt var jag skulle hitta öringen och la kasten där samt att det var väldigt grunt. Men att scanna av väldiga områden; ofta på djupare vatten, med ett ynkligt klassfem-spö och flytlina skulle bara vara löjligt. Nej, här är det supertunga grejor som gäller.
Det fordrades lång tid innan jag vande mig vid den tunga utrustningen. Inte minst är det väldigt fysiskt ansträngande för skillnaden är enorm mot vad jag var van vid sedan nästan ett år tillbaka. Och det var värst vad flugan gick djupt och hela tiden gick emot stenar och tång det minsta jag sölade med hemtagningen.
Det var nästan så man var tillbaka på nybörjarstadiet i det att man fick ägna mycket tid åt att reda ut löslinan som trasslade sig eller som man hela tiden verkade stå på.
Det är ju det som utmärker en novis på flugfisket att förhållandet mellan den tid som flugan fiskar och den tiden som åtgår till annat, kan skrivas som 1:50.
Det andra kan till exempel vara att ta ner flugan från träd och buskar, stå på löslinan, fastna med den i en pinne på marken, fastna med kroken i tröjan eller någon annan stans på kroppen, försöka lösa upp tafsen från en enda stor knuthärva, fastna med flugan i kompisen, svära, snärta sönder flugan, tappa taget om löslinan och lägga kastet bakom sig i ett taggigt snår och en massa andra missöden. Det var därför man sa till de som skulle lära sig flugfiska att räkna inte med att få upp en fisk första året, på den tiden man var aktiv i klubben och skulle lära nya medlemmar att kasta och fiska med flugspö. Bara så de inte skulle bli besvikna och tröttna.

Faktum var att redan på det första stället såg jag två gäddor. De stod exakt där de skulle och att ingen högg utan bara följde efter var säkert mitt eget fel som klantade med hemtagningen. Den ena var i tvåkilosklassen men den andra minst dubbelt så stor. Kul, tänkte jag, allt verkar vara som vanligt och fullt med bra ställen fanns framför mig och klockan var väl inte sju ens. Men så sinade gäddorna och syntes inte till på en bra stund. Som det ser ut här i Blekinge vid nordostlig vind får man ro och böka för att inte driva till havs när man skall fiska av den yttersta kusten. Snart insåg jag att de första gäddorna var undantaget och fisktomheten regel i det väder vi både hade nu och haft i en månad. Men det kompenserades av att det var så skönt att vara ute. Enligt SMHI skulle vinden svänga mot sydväst senare på eftermiddagen och det stämde. Men inte förrän efter någon timmes absolut stiltje. Och då övergick temperaturen från varmt till hett. Man kan heller inte vara bar hur länge som helst heller för man vill precis inte bränna sönder sig. Trots att jag var rikligt insmord med grillolja, fick jag snart ta på mig skjortan. Vem vill ha malignt melanom? Men då fick jag i all fall dagens enda napp och fisk. En fin fyrakilosgädda. Strax efter det krusades havsytan av små vågor och den utlovade sydvästvinden kom loss. Precis lagom styrka minsann och hoppet steg om ytterligare napp. Trots att jag nu också fått tillbaka tekniken mer och mer och det blåste lagom hände ingenting mer i fiskeväg. Just det, algerna laddar för blomning. Det syntes redan från början att de håller på och samlar sig. Fortsätter den här värmen några dagar till är jag övertygad om att den sätter igång. I så fall är det nog rekord för annars brukar det inte börja förrän långt senare.

Eller att det blir som förra året att vädret slår om lagom till semestern och sommaren blir den kallaste, regnigaste och blåsigaste i mannaminne. Nu pratar jag om min egen semester, egotrippad som jag är. Då hade jag sen semester och i år är den tidig och börjar till midsommar. Vädret blir som det blir hur jag än tycker och önskar men själv hade jag gärna sett fortsatt soligt och varmt även om det ställer till förbrända åkrar, vattenbrist, enorma skogsbränder, folk dör av värmeslag, Östersjön kokar, fisken dör och den värsta algblomningen på hundra år. Ja, det där sista vill jag ju inte ha... Så... Hm... 
OK, låt det regna en vecka då och så åter sol efter det!
Men den tiden är förbi när vädret är lagom. Det gamla citatet från Mark Twain gäller förresten inte längre. När han sade att alla talar om vädret men ingen gör något åt det. Vi lär ju göra det dagligen och stundligen enligt vad det hävdas från allt flera håll. Till vårt eget fördärv om man med det menar mänskligheten som helhet och inte vi här uppe i Norden där det mest kommer att leda till fördelar. jag lär väl återkomma i frågan för sommaren innebär att jag brukar läsa lite böcker och vi får se på vilken sida jag hamnar på; klimatförnekarnas eller Al Gores. Det är ganska betecknande att bägge sidorna anklagar varandra för att vara fanatiskt troende, rättshaveriseter, bevisförfalskare, jämföra varandra vid Flat Earth Society och vilja förbjuda den andra sidan att komma till uttryck. Åtminstone om man söker på ordet "klimatförnekare".

Nu när jag skriver det här sista, har vädret börjat slå om. Nu är det sydvästlig kuling nästan och molnen hopas. Algblomningen kommer förmodligen av sig och förhoppningsvis skall väl inte lågtrycken ute på Atlanten börja ställa sig på kö redan för att komma in på västkusten och fortsätta hit vecka efter vecka. Nå, vi får se.