08-10-03

Fredag

Växlande

Ja, en hel del växlande blev det idag faktiskt. Vädret, fisket, månaderna och världsekonomin. För att inte tala om bilkörningen. Förresten, jag vet inte om det märktes och vad spelar det egentligen för roll om några veckor?
Nämligen att det dröjde ovanligt länge innan jag la ut det förra dagboksbladet. Det berodde i alla fall på att jag hade dataproblem. Min PC vägrade plötsligt att starta. Den tände bara i första steget så att säga. Fläkten gick igång och ett par lysdioder började blinka men det var också allt. Efter ungefär 382 startförsök insåg jag att jag måste lämna in den. Gjorde så och efter ett par dagar fick jag tillbaka den. För att få igång den hade han varit tvungen att kortsluta BIOS på den men sedan har den fungerat som den ska. Tur att inte C-hårddisken kraschat eller något liknande. Men då hade jag allt nästan färdigt från förra fisketuren men ingen back-up. Annars är jag ganska duktig på att inte helt och hållet förlita mig på ett enda lagringsställe för viktiga filer och dokument. Det har man lärt sig the hard way. I allmänhet brukar det åtgå två dagar att få ut en text. Inte att jag sitter och sliter mitt hår i förtvivlan så svetten lackar i 48 timmar i sträck utan mer på att den första dagen knattrar ner det väsenliga och så dagen efter läser igenom det och rättar de oundvikliga fel och misstag som alltid brukar smyga sig in och kanske lägger till något jag kommit att tänka på under mellantiden. Alla syftningsfel och utlämnade ord lyckas man nog inte hitta och det är bland annat därför jag så gott som aldrig läser något jag en gång lagt ut på nätet.

Inför dagens fisketur var jag lite extra ivrig eftersom en semesterdag förut i veckan blivit återkallad. Kanske det var därför jag befann mig extra tidigt vid fiskestället. Inte för att det innebär någon större prestation nu när solen knappt hunnit upp förrän kl 07.

Just det, nu hade det äntligen blivit de gamla vanliga vindarna igen och innan jag tröttnat på dem och prövat alla de ställena där den sydvästliga är bra, kommer det att ta månader. Jag hade valt det första stället med omsorg och fast det blåste över 10 meter i sekunden även under natten, syntes det inte där för först ville jag pröva i lä. Men, tänkte jag, det är mörkt ännu och jag hade problem att knyta fast flugan. Jaha, resonerade jag vidare, då går jag väl till B-stället först så det hinner bli lite ljusare innan jag fortsätter till A. Alltså det bättre stället.
Men ingenting är säkert i denna världen och det var bara som jag trodde. För inom den första halvtimmen hade jag direktkontakt med fem gäddor! Landade tre och två högg och släppte. OK, absolut inga stora men åh, så kul.
Vevade upp, gick iland och fortsatte så, glad i hågen till den egentliga sträckan och tänkte att nu blir det rekord. Jag trodde förstås att var det så bra på det sämre stället hur blir det då inte på det bättre?
Men det kunde man ju lätt räkna ut med andra kroppsdelar än hjärnan att jag inte fick en enda fisk där. Något litet hugg bara på fyra timmars idogt vadande och kastande.
Ja, det är ju inget att bli upprörd eller förvånad över utan sådan är en gäddflugfiskares vardag. Och inte nog med det för redan i morse när jag hade kameran framme, upptäckte jag att batteriindikatorn blinkade gult. Snart slut. Men va fanken, tänkte jag, jag trodde det skulle räcka ett par gånger till åtminstone. Undrar om det inte är så med litiumjon-batterier att med åldern minskar deras laddningskapacitet? Så var det i alla fall med min första digitala kamera. Efter fyra, fem år minskade ströminnehållet till ungefär ett kort så var batteriet slut. Ett nytt var lika dyrt som en ny kamera, upptäckte jag och då är det inte lönt. Men än har det inte gått så långt med den här kameran så än får den hänga med. Och minsann! Jag kollade nyssens på nätet och till den finns det kompatibla batterier för bara 149:-!
Vad gäller kameror finns det förresten anledning att återkomma till det ämnet om ett par veckor.

Sagt och gjort, jag gick dit och vadade ut. Väldigt snart fick jag den första jag missat i morse. Den hade försökt hugga minst två gånger utan att lyckas och nu fick jag förklaringen; den var pytteliten. Ja, naturligtvis kan jag inte veta att det var samma men den befann sig på exakt samma plats och då är det samma i min bok.
Efter ytterligare några minuter fick jag en till lika liten. Men en gädda är alltid en gädda och det är huggen som är roligast, tänkte jag. Försökte få någon att hoppa med den sista batterikraften men bägge sa nej.
Detta är sant: precis när jag tänkte att åh, tänk om jag ändå ville få en gädda av hygglig storlek för att runda av dagen och en bra bild av densamma, så upptäckte jag en väldig aktivitet kring flugan. Stora virvlar och en massa svallvågor och så ett hårt hugg. Men flugan bara fjädrade tillbaka så jag fick ducka. Men snart hade jag den i luften igen och efter ett blindkast eller två, la jag ut den igen och började hemtagningen med ökande spänning. Så hårt hugg igen och den var fast; hurra!
Som den bökade och gick! Som den sprallade och hade sig! Och vilka virvlar! Men... För fanken, stor är den men detta kan inte vara en gädda, märkte jag snart. Och då återstår bara blank fisk. Raskt tänkte jag efter vilken månad det var. Oktober och hm...? Är inte havsöringar fredade då? Jag har lite dålig koll på det, måste jag erkänna för det är ytterst sällan jag får öring på hösten. Men som tur var, såg jag ganska snart den karaktäristiska rödrosa regnbågsfärgen:

De stackarna är lovliga året runt och det fick den här betala med livet. Det är ju matfisk, vetja!
Det är så unikt att få regnbåge i havet numera för mig att jag verkligen prioriterade att få den tryggt iland, framför att försöka få bild på den under kampen. I synnerhet som jag inte visste vilket kort som skulle bli det allra sista. Och att få en här och nu var sannerligen oväntat.
Jag valde säkerheten först som sagt och lotsade försiktigt in den på grunt vatten och till sist skjutsade jag upp den på stranden och både den och dagen var räddade. Ty så är det att för att betraktas som normal måste man då och då ta hem en matfisk. Vill man bli populär och betraktas som en riktig sportfiskare duger det inte att säga att tja, jag fick väl lite över 40 kg gädda men släppte tillbaka samtliga. På tal om förra gången.
Nej, det håller man allt tyst med för det tror inga normala människor på ändå. Men en två middagars, god regnbåge gör att du blir socialt accepterad i veckor framöver.
Och en bra bild blev det också; med min machokniv som jämförelseobjekt. Kul som omväxling till gäddorna, tycker jag. Men det får naturligtvis inte bli för ofta.
Så nog var det växlande idag alltid.

Innan jag slutar för idag vill jag bara relatera två ämnen jag hörde på P1 på morgonen. Det ena var sjörapporten. Jag har lagt märke till att när de läser upp vattenståndet på de olika ställena i Sverige ligger det alltid en 40 till 50 cm över i Vänern. Varenda gång. Så hur kan det betraktas som över medelvattenståndet då? Det måste väl ändå vara statistiskt omöjligt, tycker jag.
Det andra var att socialdemokraterna tänker inrätta en ny ombudsmannamyndighet som skall vaka över den personliga integriteten. Det är ju mycket kränkningar vad med alla övervakningskameror och så FRA naturligtvis. Men allra värst är det tydligen här på Internet. Detta när och om de återfår regeringsmakten förstås.
Vänta lite nu, tänkte jag då, vad skall den heta? Kom inte och ta Internetombudsmannen för då skulle han, den riktige bli sur, om jag känner honom rätt. Men så nämndes Integrationsombudsmannen; Intro och det är lugnt.
Och se där! Detta dagboksbladet är helt exemplariskt ur hans synvinkel. Det handlar bara om fiske utan konstiga avvikningar, diverse påhopp, utstickande haka eller annat som inte har med fiske att göra och han behöver inte ingripa det minsta.