08-10-05

Söndag

Första stormen

I alla fall i höst och här. Det kom inte som någon överraskning utan stormvarning var utfärdad och under gårdagskvällen och natten var väl Västkusten värst drabbad. Orkanstyrka när det var som värst faktiskt. Någon tvekan från min sida att åka ut på fiske?
Sällan. Hade något litet strömavbrott under den tidiga morgonen men även om den snabbt kom tillbaka var det ett dåligt tecken. Vara hemma när ingenting fungerar är inte det minsta roligt heller så bara av den anledningen lämnade jag Gagnekulla strax innan halv sju. Men har jag en dag avsedd och planerad för fiske skall det mer till än en storm för att hindra mig.
Eeeh... Här får jag väga orden lite... Och komma ihåg att inte skryta!
Ibland brukar jag hävda att jag inte vet var gäddorna håller till samt att det egentligen inte finns något riktigt regelverk som styr deras förflyttningar och uppträdanden. I alla fall inget som jag har läst. Ja, förutom den huvudregel som säger att det är så gott som omöjligt att få en gädda vid sol och stiltje förstås.
Men med utgångspunkt från detta närapå axiom är det lätt att extrapolera det till att ju mer det blåser och regnar, desto bättre är det, eller hur?
Ja, så är det, slår jag bestämt fast.
Men ordet "bra" eller komparativformen "bättre" som jag använde, måste förstås delas upp i både huggvillighet och att man kan hitta dem.
Och det sistnämnda är superlätt! Javisst, blåser det kuling eller storm kan minsta barn räkna ut ganska exakt var de finns.
I det fallet är de som jag. Det vill säga föredrar lä. Det är bara att välja ut en lämplig udde, gå över på  läsidan och vips har du hittat dem. En udde där vinden ligger på från sidan förstås. Man kan också tänka sig läsidan på en hel- eller halvö förstås.

Men innan vi kommer så långt stod jag vid vägkanten och höll som bäst på och plockade ihop utrustningen och hade precis fått på mig vadarna. Då svänger en annan bil upp och ställer sig bredvid mig. Fönster vevas ner och en gammal fiskargubbe sticker ut huvudet och undrar om jag verkligen tror att jag skall få någon fisk idag. I det här vädret!
Scenen är ju den att stormen ryter och vågorna är jättestora, skummet yr, regnet piskar och vindbyarna tar tag i bilen och skakar den. För att inte tala om att det fortfarande är skumt. Så inbjudande och turistvänligt är det då rakt inte.
Ja, vi befinner oss just på en sommarö, fullt av sommarstugor och turister, känt för sina många solrosor och berömt för sina stickade vadmalströjor. Och att de två äldre gentlemännen är fiskare skvallrar det faktum att baksätet är fullt med nät och ryssjor.
Precis då skulle jag knyta på flugan så jag tar fram den och håller upp den för dem. Jodå, lite imponerade verkar de bli och mycket riktigt frågar en av dem om det är gädda jag är ute efter. Så pratar vi en stund och de hävdar att här går mycket öring just nu och de pekar och gestikulerar. Tyvärr sa de inte det rent ut att nähä du, inte kommer du få någon fisk i det här vädret, inte!
För sådana kommentarer är det väldigt roligt att motbevisa och det känns alltid skönt när man lyckats göra det även om det för det mesta enbart blir för sig själv.

Fast visst hade det varit roligt att höra vad de sade till varandra efteråt för sig själva. Det är nog inte omöjligt att någon av dem och jag, pratat med varandra någon gång tidigare under årens lopp. Nå, när de vänt bilen och kört därifrån går jag ner mot vattnet, vadar ut och börjar kasta. Nästan omgående får jag den första. Och två kast senare, nästa. Men sicket väder! Jag fick verkligen se till att stå stadigt för att inte kastas framåt när en vindby träffade mig i ryggen. Likaså blev jag våt av vattnet som slog emot mig bakifrån, bildade skum och på något sätt omsvepte mig underifrån. Detta trots att jag stod i lä! Efter den andra gäddan blev jag tvungen att vada upp på land igen och gå tillbaka till bilen. När jag skulle kroka av gäddorna var jag nämligen tvungen att böja på huvudet och då fick stormen tag på hattbrättet bakifrån och jag fick hela tiden sätta en hand på hatten för att den inte skulle blåsa av, virvla upp till himlen och försvinna för alltid. Ja, dumt nog trodde jag att sommarhatten skulle räcka.

Jag bytte till min vinterhuvudbonad bestående av först en vanlig stickad mössa och på det en sydväst som jag kunde knyta stadigt under hakan. Den motstår både storm och regn. Så gick jag tillbaka där jag slutade och fortsatte fisket.
Jag sitter här och överväger om jag skall använda begreppet fantastiskt om det... Tja, det beror förstås på vilka krav man har på fisket och under vilka förutsättningar det bedrivs. Eller vilka förväntningar man har. Och hur man själv hanterar de svårigheter och problem som kan uppstå. Det är ju på det viset att som gäddflugfiskare utgör själva flugkastandet en viktig beståndsdel. Jag tycker det är ungefär 23 gånger roligare att kasta med flugspö än med spinnspö. Och här ställdes sannerligen den förmågan på svåra prov.
Jag vet att just hårda vindar; framför allt om de är oberäkneliga och kan komma från alla håll på en gång som de gärna gör när man står i lä, kan tyckas vara besvärliga. Men jag och mitt klass-femspö, klarade av den prövningen om inte galant så i alla fall hjälpligt. Tror inte jag fick mer än en enda vindknut på hela dagen. Och kolla på bilden ovan som visar att det var bra fart på gäddorna. Mycket vitt skum och plask blev det, förutom det som själva stormen genererade!
OK då, ja det var verkligen fantastiskt.

Höjdpunkten kom här: Vid tillfället stod jag nedanför en sommarstuga mitt i deras lilla badvik. Eller jag vet att det är ett permanentboende och jag har flera gånger pratat med stockholmaren som bor där. Han brukar nämligen komma ner och titta på när jag fiskar här och prata lite. Ja, kanske kommer han inte från Stockholm men någon stans uppifrån landet i alla fall och det sker kanske inte varje år heller. Men idag fick jag flera gånger backa utom synhåll från hans panoramafönster för jag tyckte det var onödigt att han skulle se att det stod fullt av gäddor där.   Nå, la ett kast in i en liten vik och trots att vattenytan var upprörd, såg jag några vågrörelser som inte passade in. De var ett par meter från flugan men här rådde ingen tvekan om att någonting hade upptäckt den och påbörjade en snabb rörelse. Någonting ganska stort... Mycket riktigt kom ett hårt hugg och en stor gädda gick upp i mycket plask, skum och stänk.

Ja, hur stor var den egentligen? Trots badviken stod jag lite illa till för att ta upp den på land. Det var höga kanter och trappstenar som ledde ner till vattnet. Och fotograferingsförhållandena idag var rent usla. Visst, jag hade kameran framme flera gånger men då stänkte det på den och vattentät är den inte. Visst, den första bilden här ovan på den hoppande gäddan blev väl hygglig men här blev det för svårt.
Ett halvt kilo eller några hekto hit eller dit spelar väl ingen roll kan man tycka men för mig är det viktigt just i gränslandet 4,5, 5,0 och 5,5 kg. Men inte tillräckligt viktigt för att jag skulle krångla fram vågen eller ta upp den på land. Rätt som det var skulle jag väl få höra ett "Åh, vilken fin gädda du har där!" också och plötsligt skulle stockholmaren stå där i morgonrock. Något liknande har hänt förut nämligen.
Det hela komplicerades av att, jag tror faktiskt det var på första kastet efter, en så gott som exakt likadan högg! Eller den första var mer lång och smal när den andra kortare och lite tjockare men viktmässigt var de lika.
Det slutade med att jag satte bägge två till 4,5 kg, som kan ses här nedan i tabellen.
Strax därefter tog stället slut. Det blev för djupt och för branta stränder för att man skall kunna fiska vidare utan nu fick man bege sig någon annanstans.
Och, ha, ha, ha, det är ju inte på det viset heller att bara för att man fiskar i lä under storm, att det vimlar av gäddor överallt, bara av den anledningen. Om nu någon trodde det. Så många gäddor finns det helt enkelt inte.
Det såg jag om inte annat på följande ställe. Men det spelade inte så stor roll för dagen var redan som jag brukar säga, räddad. Men på tredje stället fick jag ännu en fyrakilos plus att jag tappade en trekilos. Och på det fjärde som jag prövade och som jag trott mest på, var det precis tomt. Men då kände jag mig också ganska tom och trött. Blöt var jag bara på utsidan. Inuti var jag hur varm och skön som helst. Det var mycket lite folk i rörelse kan jag säga, söndag till trots som det var. Nej, tänkte jag, bättre sätt att tillbringa en ledig dag på; vardag eller söndag, finns inte.

Kom att tänka på en artikel jag läst i Svenskt Fiske. En sådan där standard-nybörjarartikel där det allra mest grundläggande gås igenom. Där hävdades bland annat att det inte finns en allroundutrustning som är lämplig för allt slags fiske. Det är naturligtvis riktigt men med ett klass fem flugspö klarar man de flesta alldeles utmärkt under de allra mesta förhållanderna, vill jag i all blygsamhet hävda. Grov gädda och havsöringsfiske här i havet tycker jag att jag har visat på att det gör man. Självklart även allt slags fiske i insjöar, åar och i fjällen efter både blanka, randiga och prickiga fiskar. Naturligtvis inkluderas dammar typ Trollemölla med sina jätteregnbågar.
Men laxfiske i älvar och åar typ Mörrums då?
Jaha då, absolut! De flugorna är väl knappast tyngre än de jag brukar använda. Är det någon som tvivlar? Du? Eller du?
OK, bjud mig på en veckas fiske i vilken älv eller å du har råd med så skall jag banne mig bevisa att jag har rätt! Inför vittnen!
Boende, mat och uppehälle självklart inkluderade, tack. Samt ersättning för förlorad arbetsförtjänst förstås.

Undrar just om det inte är nästa helg som det är tocken dära Gäddfestival på gång? Det är inte omöjligt att jag också kör ut någon av dagarna för att kika lite på alla gäddexperterna som gör länet den äran. Tänk, att kanske få se en äkta jerkbaitsfiskare i aktion!
Nej, med är jag inte. Det är alldeles för jäktigt och krångligt för min del, har jag tyckt nu i några år. Nå, vi får se på vädret och annat om det blir så.