08-10-15

Onsdag

Ett par nyheter

Ofta får man ett sammanfattande tyckande om en fiskedag då aningen det positiva eller negativa överväger men idag vet jag inte. OK, kanske det är lite för nära inpå men lite snopet känns det nog. Naturligtvis har det en hel del med förväntningarna att skaffa. Och de var tydligen alldeles för högt ställda i minst tre avseenden.
I de allra flestas ögon är det bara slutresultatet i antal fiskar eller kanske ännu hellre storleken på den största som gäller. Och det kan jag inte förneka är en viktig faktor och då borde egentligen fem gäddor med en sammanlagd vikt på nästan femton kilo räcka även om en fyrakilos i topp inte är så mycket att skryta med.
Så att jag måste ha haft alldeles för högt ställda förväntningar idag blir då tydligt och det är sant. Det vimlar av säsongspremiärer nu för min del och idag skulle det bli på ett av de bästa ställena. Men det är ett ganska kinkigt ställe och de yttre förhållandena måste stämma för att det skall bli riktigt lyckat och problemet var att de allra flesta faktiskt var för handen. Lätt högvatten, mulet och helst regn samt gärna friska vindar på syd eller sydväst bör det vara för att vara allra bäst.
Så visst blev det en liten besvikelse särskilt den långa tidsrymden utan hugg mellan klockorna 08:30 och 12:00 då jag befiskade en sträcka där det brukade vara absolut bäst. Men där ser man; man kan aldrig vara för säker. Nu är det dags för dagens enda bild:

Den första nyheten är att jag infriade löftet att äntligen göra längdmarkeringar på mitt mest använda spö och väldigt bra blev det! Kolla bara in den lilla skylten till höger. "80 cm" står det och längst till vänster finns den en med "110 cm" på. Detta för att jag lätt skall komma ihåg vad markeringarna står för i ett jäktat ögonblick då man lagt upp en stor gädda på land och varenda sekund är dyrbar. För skojs skull testade jag det på fyrakilosgäddan och minsann så kom den precis över 80cm-markeringen. Jag utförde mätningen ute i vattnet och det gick faktiskt riktigt bra. Tänkte jag skulle göra det med så många som möjligt för att skaffa mig ett mått på förhållandet vikt / längd. Eftersom det var dagens första gädda tidigt på morgonen tänkte jag att; oj, oj, oj, idag blir det många att mäta!
Så där ser man hur fel man kan ha.

Den andra nyheten är den lilla videokameran jag införskaffat. Både för att den just var väldigt liten och för att jag fick ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Ibland har man tur. Det var en konstig typ i Hoglands Park en sen kväll som sa att han råkat hitta den i en sopkontainer och jag kunde få den för 300 spänn. Vilket fynd!
Skämt åsido så var det i ett häfte med erbjudanden genom Coop på Expert härom veckan.
"Wow, häftigt! kanske någon tycker, nu blir det äntligen rörliga bilder med lite action i! Glöm det, säger jag bara. Så lätt är det inte. Det är till exempel därför det inte blev en enda bild från dagens fiske. Ändå tyckte jag att jag lärt mig grunderna i att filma. Nämligen att rikta kameran mot föremålet och trycka på en knapp. Hur komplicerat är det?
Till saken hör att det visade sig att man på den här kameran kunde skruva på olika linser. Äntligen polarisationsfilter! tänkte jag och beställde ett. Äntligen fina undervattensbilder utan reflexer på simmande gäddor! Man kan nämligen även ta stillbilder med videokameran. Fick det häromdagen och skruvade på det. Och det passade och fungerade här hemma. Efter lite tvekan och vånda beslöt jag mig för att enbart ta med mig videokameran ut på själva fisket. Jag kunde ju växla mellan att filma och ta stillbilder, tänkte jag.
Man slår på kameran genom att fälla ut fliken med displayen och så tittar man genom den, inget märkvärdigt med det. Men när jag gjorde det första gången var den svart! Det funkade inte! Kameran var igång men skärmen förblev svart och tom! Jag tryckte och härjade och visste inte om det hände något. Jag skruvade på filtret fram och tillbaka och då tycket jag skymtade någonting svagt på skärmen. Så höll jag på med de första gäddorna och tänkte mörka tankar om Panasonics usla kamera som inte funkade.
Då kom jag på någonting. Jag hade ju även polariserande solglasögon på mig. Kanske två polarisationsfilter tar ut varandra på något sätt?
I mitt yrke använder jag mig faktiskt av dubbla, polariserande filter i mikroskop ibland, med en liknande effekt.
Jag tog av mig glasögonen och kollade. Mycket riktigt lyste displayen i klara färger! Det var ju skönt!
Sedan blev det dåligt med fisk och det började regna. När jag sedan kom hem och kollade vad som fanns på minneskortet var det lite närbilder på sprattlande och plaskande gäddor men inget att bevara för eftervärlden. Inte heller stillbilderna. Nej, det är svårt att filma och fiska samtidigt. Det blir för nära. Och när jag äntligen fått fram kameran, fått grepp om den och öppnat displayen, hade gäddan tröttnat. Så nu vet jag inte riktigt hur jag skall göra.
Men om själva filmandet är lätt så är det betydligt svårare att redigera filmerna efteråt i PCn. Jag har hållit på med det från och till i ett par veckor och så sakteliga har jag lärt mig grunderna åtminstone. Vi får se om det åtminstone inte så småningom kan bli en liten instruktionsfilm hur man binder en Vit Gäddsara. Men så är det detta med olika format och att kunna se det här på nätet.
Nå, vi får se om några veckor hur det blir.
Man kan även plocka ut stillbilder från filmen men idag blev det inga bra. Det skulle inte förvåna mig om någon tror jag hela tiden haft en videokamera och på det viset kunnat ta bilder på hoppande gäddor men det är alltså helt fel.

Ett par små händelser från själva fisket kan jag väl nämna. Det första är en strategi som lyckas ibland. Det var på första stället; en liten udde och tidigt på morgonen samt ganska djupt vatten utanför. Teorin som man uppställer då är att gäddorna är både trötta och slöa och inte omedelbart ivrigt kastar sig över flugan som kanske skymtar högt upp i himlen ur den halvsovande gäddans perspektiv. Först kastar man förstås ivrigt i alla riktningar utan att få hugg. Istället för att besviket gå därifrån när inget händer, upprepar man sig efter en stund. Då tänker man att någon gädda blivit mer och mer intresserad men ändå inte tagit steget fullt ut och stigit till flugan. Men nu så gjorde den det. Precis enligt teorin. Jag föredrar att tänka så i alla fall och att det inte var en ren slump.
Den andra händelsen inträffade i andra ändan av fiskedagen. Då stod jag i en lävik i lite duggregn och kastade in mot några tångstenar. Kände ett hugg, såg en virvel och snapp gick tafsen av. Märkligt, tänkte jag för det var definitivt ingen storgäddevirvel. Riktigt stora gäddor kan ju sluka både fluga och wiretafs och på det viset komma upp på nylontafsen och klippa av den. Men ibland inträffar det att även en liten gädda av misstag hamnar ovanför wiren. Då är chansen stor att flugan bara sjunker till botten utan att fastna i gäddan. Men först tog jag fram en ny fluga, knöt på den och frestade gäddan en gång till. Mycket riktigt följde en gädda i tvåkilosklassen med flugan tillbaka till mig men högg inte. Då vadade jag bort till där den hade huggit första gången och snart upptäckte jag den vita, glänsande gäddsaran liggande på botten och kunde lätt plocka upp den med vadarstaven.