08-11-02

Söndag

Gäddfiskesubstitut

Eller kanske Trevande i mörker kan passa lika bra som rubrik. Detta förstås i överförd betydelse för solen sken hela den korta fiskedagen. Men hit körde jag idag:

Biskopsbergs Fiskcamp heter stället storstilat nog och ligger faktiskt bara cirka en mil från där jag bor. En liten pöl som jag rapporterat från någon gång tidigare för flera år sedan. Det stod mellan detta put-and-takevatten och inget fiske alls. Hade varit hemma och skrotat nu i två hela dagar i sträck och en tredje verkade väldigt överdrivet. Att köra ner till havet i detta väder skulle ha varit ännu värre, insåg jag nämligen. Högvatten, soligt, nordliga vindar, om några alls överhuvudtaget och flera minusgrader under nätterna är det allra värsta scenariot åtminstone jag kan tänka mig.
I väldigt bjärt kontrast till alla normala människor som hänfört kommer att säga att Åh, vilket underbart höstväder det har varit i helgen! Fantastiskt!
Som typ är jag bland annat beräknande. Det är den negativa böjningen av adjektivet. Den positiva är kanske förutseende. Tror det var min gamle idol Bertrand Russel som påvisade att man så att säga böjer adjektiv. Därvidlag menas inte den vanliga kompareringen som låter bra, bättre och bäst. Utan mer värderingsmässigt. Det är en insikt som jag gärna för vidare. Här några exempel:

Jag är klok            Jag är god                 Jag har humor    Jag är ambitiös på jobbet    Jag är vinkonnässör       Jag är flugfiskare
Du är smart          Du är snäll                 Du är rolig          Du gör så gott du kan         Du tar ett glas ibland      Du är sportfiskare
Han är listig          Han är inställsam       Han är ytlig        Han är en streber               Han är en riktig suput     Han är trollingfiskare

Så kan man hålla på och det är ganska roligt. Det finns massvis med andra exempel. Jag vill också påpeka att det i tredje raden precis lika gärna kan stå "Hon". Ingen könsdiskriminering här inte. Detta är ännu ett exempel på hur intimt språket är sammanvävt med tankarna. Om nu ingen anat det förut alltså.
Eeh... Jag tvekade lite i sista exemplet mellan trolling- och jerkbaitfiskare...
Jag säger sanningen, du påstår en sak och han har fördomar; som sagt, så kan man hålla på...
Det finns ingen sanning, bara åsikter som en annan filosof tyckte. Ibland halkar man ur ämnet; var var jag nu någonstans?
Jo, jag skulle redogöra lite för mina motiv att köra hit. Jag hade införskaffat en sjunklina för några veckor sedan utifall det skulle bli aktuellt med en tur till Trollemölla och då tyckte jag att jag borde testa den. Sjunklinor brukar ha den egenskapen att är de nya så kan man lika gärna använda dem som flytlinor de första timmarna. Det har också att göra med ytspänningen på vattnet.
Mycket riktigt så låg den bara och flöt på ytan nästan hela tiden jag använde den. Den gick dock utmärkt att kasta med. Tänkte att jag kanske får ta med den ner till havet och använda den vid något passande ställe. Kanske man även kan tvåla in den?
För står jag klockan åtta på morgonen vid Övre Dammen med en regnbågssara på tafsen vill jag att linan bryter vattenytan och sjunker ordentligt.

Jag kom dit, betalte avgiften och var väl klar att börja fiska vid halv tio vilket är ovanligt sent för min del men innan hade det inte varit lönt och fortfarande var det minusgrader i skuggan. Jag hade ingen aning om huruvida det fanns fisk här eller inte. Eller om det gick att få dem att hugga. Därav det här med att treva sig fram i mörker.
Stället är väldigt litet och närmast okänt och det är ovisst hur det fungerar med fiskutsättningen.

Men minsann om jag inte snart såg spår av fisk. Vattenytan var som sagt utan någon som helst vindkrusning och det gjorde att man såg minsta spår av fiskaktivitet tydligt. Små ringar, körare strax under ytan och några vak. Jag hade bundit upp några rejäla saror avsedda för Trollemöllas femkilosfiskar tidigare och trots att de var rejält överdimensionerade här så dröjde det inte många kast förrän jag såg en kraftig plog i riktning mot flugan. Den missade men något senare kom det en annan som siktade bättre och dagens första fisk landades.   Jag hade bestämt mig för att ta de regnbågar jag fick istället för att släppa tillbaka dem och försöka behålla de största. Man får ta två fiskar och priset är 140:-. Det var ingen vidare kvalité på fisken. Tyckte nog att en tvåkilosgädda gjorde bättre i från sig i fråga om kämpatakter. Men den magra stackaren hade snott in sig i tafsen så det kanske var förklaringen.   Det blev ännu mer uppenbart senare att här fick de inte tillräckligt med mat. Långa och smala som ålar var de. Förmodligen befriade jag de här två från en plågsam svältdöd genom att slå ihjäl dem.

Jag hade två spön riggade för egentligen var det läge för flytlina och små flugor här. Men jag har lagt av det där med pyttesmå dunkrokar, märkte jag. Tyckte en så pass grov kabel som 0,20 var tunn som spindelväv. Och så fastnade jag för ofta i bakkastet i snår och grenar. Man är för van vid havets fria vidder, helt enkelt. Fast jag fick ett överraskande hugg. Alldeles för oväntat när jag skulle lyfta en liten March Brown och i samma ögonblick hade en båge tagit den. Snapp, sa det och så var den flugan borta.
Men det var skönt i solen och jag visste att det inte var någon idé att sukta efter havet idag. Jag var själv vid vattnet också trots att det var söndag.

Mot slutet använde jag mest spöet med sjunklinan. Efter ett tag bytte jag från vitt till svart. En fluga jag bundit till Trollemölla 2004, tror jag. Den var iaf bunden på Kamasan på gäddsaremanér med svart och gult marabou och det dröjde inte länge förrän jag fick upp den här:

Jag tror att för bägge fiskarna gällde att om de levt naturligt i till exempel havet hade de vägt det dubbla. Den här var kritvit i köttet vilket visade att i alla fall den inte ätit kräftor vilket jag tror finns här. Den första var lite mer rosa dock.
Jag kan inte så mycket om regnbågsuppfödning men lite om Darwins principer. En regnbågsodlares onaturliga urval sker enligt tillväxtprincipen skulle jag tänka mig. Det vill säga han väljer ut de fiskar som växer snabbast till att få fortplanta sig. Så efter några generationer får han en snabbväxande stam vars främsta egenskaper är att så snabbt och så glupskt som möjligt äta pellets och bli stora och om inte starka så åtminstone feta. Släpp så i ett femtiotals enkilosregnbågar i ett litet vatten med väldigt knapp tillgång till föda så lär de inte hitta tillräckligt med mat för att ens hålla sin vikt och ännu mindre öka den. Istället blir det en svältkatastrof.
Men, lär oss Darwin vidare, i varje population av individer är alla lite, lite olika ändå. Det finns alltid någon eller några som fortare än de andra lär sig att jaga och själv skaffa sig föda.
Det såg jag ju i havet för snart tio år sedan borta i Ronnebyfjärden. Där hände något liknande då massvis med regnbågar rymde, släpptes ut eller revirhävdande Hasslöbor saboterade kassarna. Det påstods att en odlare alltid hade alldeles för mycket fisk i sina kassar och när då Länsstyrelsen (tror jag det var) på äkta svenskt manér aviserade att i nästa vecka kommer det att ske en inspektion, så släppte odlaren helt enkelt ut överskottet. Några kassar kanske sprack alldeles av sig själva också.
Det pågick så pass länge att någon slags anpassning skedde. För att inte tala om att jag fick några av mina allra bästa år vad gäller fiske överhuvud taget. Det var som att ha ett eget, gratis Trollemölla varje höst och vinter där. I alla fall kunde man få en del rena drömfiskar i form av alldeles äkta steelhead så när som på genuppsättningen. Mer fjärran från de två regnbågarna jag tog hem idag kan man inte tänka sig.
Jag minns att när jag började flugfiska gädda i havet så hamnade man ibland i försvarsposition och det togs mest som något slags sämre substitut för mer "äkta" flugfiske. En fettfena på fisken betraktades som ett absolut måste. Och allra helst skall fettfenan förstås sitta på en fisk uppvuxen i Norrland och allra helst i rinnande vatten. Om den inställningen fortfarande existerar så struntar jag i den ännu mer nu än då. I synnerhet efter en sådan här dag.

Nu hoppas jag att mildvädret kommer tillbaka, vindarna blåser från sydväst igen och att högvattnet sjunker undan lite så att man kan börja fiska på riktigt igen.