08-11-13

Torsdag

Vändningar

Så här såg det ut in mot stan när jag började vid pass halvåttatiden:

Fast i verkligheten och som jag inte lyckades fånga med kameran, var det bara på stan som solen lyste. Överallt runtomkring var det nästan mörkt så det var kontrasten jag var ute för att fånga. Det och så gäddor förstås.
Även det gick det som dåligt för. Jag hade inledningsvis valt ett toppklassat ställe med hänsyn taget till de väderleksmässiga förhållandena. OK, att vinden var några grader fel i det att jag hade föredragit sydvästlig vind framför den rent västliga som blåste idag. Dessutom hade jag verkligen utmanat makterna genom att göra ett nytt försök som filmfotograf och hade även tagit med mig videokameran. Jag hade även valt stället med tanken på det och här var det ganska mycket sandbotten och lite långgrunt. Så när jag började få de här tre- och fyrakilosgäddorna som jag var övertygad om att jag skulle, var tanken att filma dem i vattnet när jag långsamt vadade in mot det grunda området. Jag skulle verkligen bemöda mig om att hålla kameran stilla för det har jag märkt att den där dogmastilen är ingenting för fiskefilmer. Bilden blir skakig nog ändå och det ger ett väldigt amatörmässigt intryck.
Ett bra upplägg, tyckte jag. Men det stupade på att jag inte fick någon fisk. Timme efter timme, ställe efter ställe. Inte någonting utöver ett par små nafsningar bara. Ändå var jag på rätt ställe, rätt årstid, rätt väder och rätt vattenstånd.
Men som en optimistkonsult skulle ha sagt; vilken tur att du tackade nej till de där flugfiskarna från Norrland! Tänk om du släpat hit dem, valt ut det här stället och så hade de förväntansfullt börjat fiska, alla övertygade om att nu kommer vi att få massvis med både mindre och lite större gäddor! Precis som vi läst här på dina dagboksblad att du brukar få. Och så får ingen någonting! Vilket fiskefiasko! Avslöjad!
Man kan bli kallsvettig för mindre.
När jag är själv gör det ju ingenting att jag går bom mer än man kan känna sig lite lätt besviken bara. Man vet ju att nästa gång man kommer hit är gäddorna på plats. Eller näst-nästa. Eller att det kan vara bättre på ett helt annat ställe. Och är det inte det så är inte det hela världen heller.
Så fram emot 12-tiden började jag tycka det var tråk... Nej, nej, he, he, he, vad höll jag på att säga!? Nej, tråkigt blir det aldrig men lite lätt trött kan man känna sig, var uttrycket jag letade efter. Naturligtvis.
Fast en sak var förstås tråkig och det var att fluglinan var utsliten. Helt kass och fullt med sprickor på slitdelen, precis där man laddar med ett kraftigt dubbeldrag innan man skjuter iväg linan.

Nå, området var slut och det återstod inget annat att göra än att både vada och vandra tillbaka till bilen, packa in sig och köra...? Hem? Till något annat ställe?
Jag tvekade lite där. Nej, tänkte jag till sist, det är för tidigt att köra hem. Då kom jag på att jag kunde väl testa det där stället där det alltid har sett så bra ut men där man aldrig får någon fisk? Med någon slags omvänd logik borde det vara bra där idag. Jag har omnämnt det här stället förut ett par gånger. Det var en liten omväg på hemvägen men det kunde det väl vara värt, tänkte jag och körde ditåt.
En smal vik, öppen fjärd utanför och vid inloppet till viken en liten stenig udde där det blir bakvatten och lä innanför vid just den här vinden. Och just där är det så givet att det skall stå fisk att vem som helst förstår det. Det riktigt skriker ut att här är bra! 08-10-10 tog jag förresten en bild av stället exakt där jag stod idag. Men som sagt, varje gång jag varit här har jag tänkt likadant men aldrig att det stått ens en kilosgädda där. Det gjorde det inte idag heller. Men en sexkilosgädda!:

Kolla, kolla! Exakt 90 cm! Nytt längdrekord. Igen!
Så nog är gäddflugfisket som livet självt där tillvaron kan ändra sig helt och hållet på bara en sekund. Oftast till det negativa och här tänker jag till exempel på de där tre älgarna jag mötte häromsistens. Någon dag efter läste jag nämligen om en älgolycka på exakt samma vägsträcka där jag såg dem. Eller någon får besked att provsvaren visar att du har en snabbt växande tumör i mediastinum. Verkligheten gungar till. 
Men ibland kan livet vändas till det bättre genom en lotterivinst eller något liknande.
Nå, i det pyttelilla formatet blev jag förstås jätteglad över den oväntade vändning som min fiskedag tog. Inte minst för att den stod exakt där den skulle och gick upp och tog flugan i ett tungt hugg och väldig virvel.
Och videokameran hade jag ju med mig, kom jag ihåg! Perfekt, när jag äntligen lyckas få en gädda med lite storlek! Efter lite besvär fick jag upp den för den hade fastnat i jackfickan men nu slog jag på den och började filma. Och fick med flera fina rusningar och vändningar och tänkte att detta blir bra! För jag tyckte jag lyckades hålla kameran stadigt och även om jag inte kunde se någonting på displayen borde någon rustning bli bra, för den gjorde flera stycken. Och ett par gånger gick den halvt upp och skakade på sig så det stänkte vida omkring. Vilken lycka!
Först tänkte jag lossa den där jag stod utvadad. Tänkte att jag kunde ju plocka fram några stillbilder från filmen att ha här. Men så kom jag ihåg mina spömarkeringar och en så pass stor gädda bara måste jag mäta noggrant. Så jag lade upp den på stranden och placerade spöet längs med. Tyvärr hamnade den felvänd men jag fick problem när jag ryckte och slet i de olika kameraremmarna och höll dessutom på att snubbla på remmen till vadarstaven. Allt trassel tog några extrasekunder så jag tyckte inte jag hann lägga den tillrätta för man vill ju putta ut den så fort som möjligt. Men den vanliga kameran fick jag också fram och tog några bilder med den.
Så växlade jag till videon igen och fick några fina scener när jag med den andra handen bara vände på gäddan och skjutsade ner den i det grunda vattnet igen och den simmade raskt bort därifrån.

Ännu senare, hemma, upptäckte jag att inledningsvis när jag började filma gäddan låg där ingen zoom på bilden. Men när jag vevade in ett par meter, fick jag ju göra det med kameran i högerhanden och då måste jag ha tryckt in zoomknappen för det var efter det som allt blev fel. Så det var bara att deleta hela filmen. Det är bara att inse; skall man hålla på och försöka videofilma sitt eget fiske måste man först utveckla ett extrapar armar och hur många årtusenden tar inte det?