Ett par gånger har jag sparkat all tilltro till Ödet, Makter och all religion i baken utan att de på minsta sätt hämnats eller jag fått svar på tal. Men däremot brukar det ju vara på det sättet att fiskelyckan, om det nu är rätt uttryck, brukar växla i ett närmast cykliskt förlopp. Man har en bra dag och så kommer några dåliga, en halvbra och så kanske man får en bra dag till och så där håller det på, mer eller mindre regelbundet. Och idag började det som förväntat. Det vill säga dåligt. Jag menar, efter förra dagens dundersuccé som åtminstone jag tycker, är det ju svårt att förvänta sig storfångst. Hade valt ett ställe ganska långt ut, en halvö bakom vilken det blir lä vid västlig vind och en grund sandplatå där det skall vara högvatten för att bli bra. Gäddor av olika storlekar kan då gå in där och ställa sig. Mest mindre men en och annan större också. Jag började väldigt sent idag. Tror jag la ut första kastet inte förrän vid halv nio. Men det är bara slöseri med tid att börja tidigare nu.
Den sista biten gick jag längs en vass och faktiskt att jag såg några små vågor och vassen rasslade till när några smågäddor raskt simmade ut från densamma. Det verkade lovande men det stannade vid det. Inga hugg alls.
Efter en och en halv timmes försökande var stället färdigfiskat och jag skulle gå tillbaka till bilen. Där kan man välja mellan en snårig, stenig och gyttjig stig i skogen och gå eller vada längs en stenig kustremsa en bit och så gena direkt upp till bilen. Jag tog det senare alternativet för längst bort, blir det en liten stenig vik som det också blir lä i vid västlig vind och där inne kan det också stå en eller ett par gäddor. Flugan jag använde var förresten samma som jag fick tiokilosgäddan på. Hade bara bytt ut wiretafsen på den och så fick den förnyat förtroende.
Och på tredje eller fjärde kastet rakt in i den lilla viken högg det rejält. Väldiga, häftiga plaskanden och stänk rakt upp i himlen, jag sällan sett maken till och så genast iväg. Lika genast förstod jag att detta är ingen gädda.
Dessa blixtsnabba förflyttningar hit och dit och upp och ner i vattnet, linan som skar i vattnet som en kniv och här kan man tala om skrikande slirbroms. Men bara korta ruscher. Men många. Otroligt många, tänkte jag nästan förskräckt. Vad är det jag har på kamasankroken egentligen? För hela tiden höll den sig osynlig. Jag bara skymtade något blankt som hastigast då och då. Ja, att det var blank fisk visste jag ju redan. Men vilken sort? Jag hoppades innerligt på regnbåge.
Och då måste den vara stor! Så länge som den höll på utan att tröttna, menade jag. Eller tänk om det är lax! Är de lovliga nu? Att det inte är säsong för havsöring vet jag ju om och regnbågen är ju fredlös året om, men lax...?
Nå, långt om länge började den tröttna och till min stora både besvikelse och förvåning såg jag ju hur liten den i själva verket var. Samt till sist kunde jag identifiera den som en havsöring. En av de där korta och tjocka modellerna. Och förklaringen till dess mystiska uppträdande: Den var felkrokad. Kamasanen satt på utsidan av gällocket.
Jag hade haft kameran framme och beredd flera gånger men fått stoppa undan den för den blev ju aldrig synlig. Visst kände jag mig väldigt frestad att ta den trots att den var fredad och hade kroken suttit illa till kanske jag gjort det ändå. Havsöringar är känsliga och måste man hålla i dem för att lossa kroken kan de ta skada. Men, tänkte jag, här kommer det att gå lätt som en fjärt att ta loss den utan att vidröra den så jag låter den gå. Jag kan ju alltid köpa fläskkotlett på hemvägen istället. Men först skall den naturligtvis fotograferas noga! Under den långa kampen hade jag manövrerat in mig mot stranden och sett ut en ränna mellan några stenar att hasa upp den stora fisken på, vilken sort det vara månde. Nu behövde jag ju inte det utan tog tag i tafsen med vänsterhanden och höll på lite och drog den fram och tillbaka för att få en bra bild på den. Men så plötsligt bara lossnade kroken under processen och den simmade iväg. Den kunde väl åtminstone väntat tills jag fotat den!

Nu hamnar vi den här debatten så svår att begripa sig på för utomstående. De tycker bara det är urlöjligt och jag aktar mig noga att ta upp den för vanliga människor. Alltså när får man tillgodoräkna sig en fisk som släpper precis innan man skall ta loss den och släppa tillbaka den?
Min huvudregel är att om man verkligen ville behålla den och gick in för det; hade man då lyckats?
Ja, svarar jag på den frågan i det här fallet. För, och detta är sant, hade den varit en regnbåge eller hade öringen varit lovlig, hade jag långt innan hasat upp den mellan stenarna, kört fingrarna in i gälarna på den och snabbt skyndat upp på land med den.
Men själva fiskeupplevelsen lurade den mig inte på och den var enorm!
En bra fluga, den där. Både tiokilosgädda och havsöring...
Och vilken krok hade lyckats fästa sig på det benhårda gällocket om inte en snedböjd, kemiskt vässad metkrok från Kamasan och hålla sig kvar där så länge?