08-12-16

Tisdag

Bleke i Blekinge

Så är det konstigt nog, att ordet Blekinge lär härstamma just från bleke. Det var väl lugnt i alla vikarna och med våra stora öar så kanske dåtidens människor tyckte det var ovanligt vindstilla här. Men att jag nu två fiskedagar har fått ta upp den ojämna kampen mot fiskarens fasa som bleke innebär, är nog så ovanligt. I synnerhet så här på vintern. Ja, december räknas till vintermånaderna. Än så länge i alla fall.
Så med tanke på de dåliga, yttre förhållandena blir det bara en kort, pliktskyldig rapport.

Men ta för all del inte ovanstående text som surt gnäll för som gäddflugfiskare eller vilken annan sorts fiskare som helst förresten, har man bara att acceptera rådande förhållanden och göra det bästa av situationen.
Detta låter väldigt konsultoptimistiskt och svårt att leva upp till och särskilt förargligt kändes det att det var just den sydostliga vinden som fallerade. Den är nämligen ganska ovanlig och med den skulle ett par nya platser öppna upp sig. Så in i det längsta väntade jag på att köra dit. Uppehöll mig än här och än där, hela tiden oroligt spanande ut över vattnet efter vindkårar som aldrig kom. Oj, nu kom jag på en tredje, ännu mer passande rubrik: Ett fåfängt jagande efter vind.
Mycket bibliskt och höglitterärt, på min ära.

Kolla, kolla! Känns det inte som om ni genast vill börja ta hem linan! Och spana efter om det inte kommer att växa upp en våg bakom flugan!

På den tiden jag läste flugfiskeböcker kommer jag ihåg hur man gick till väga i de klassiska kalkstensströmmarna i England. Tydligen la man sig ner på marken och ålade sig fram till åkanten för där försiktigt, försiktigt hutta ut sin dagsländeimitation till exempelvis Itchens kräsna och kinkiga öringar. Och lika varsamt och tyst fick jag uppträda om jag skulle få någon närkontakt idag. Fast det där att åla sig fram är inte så lätt när man vadar förstås så den biten fick jag hoppa över.
Och precis som förra gången övervägde de svaga krusningarna på vattenytan och de knappt märkbara virvlarna från gäddor som bara visade flugan ett flyktigt intresse.
Men de flesta fiskedagarna brukar bjuda på någon slags höjdpunkt så även denna. Den kom i en grund vik; ja inte helt olik den på bilden ovan förresten. Där upplevde jag några väldigt spännande minuter när jag kunde följa två hugg i direktsändning. Ja, precis som någon hade filmat gäddornas väg fram till flugan, så tydligt såg jag huggen.

Det berodde naturligtvis på dels att det var spegelblankt och dels på att de stod väldigt grunt. Här en så kallad retorisk fråga: Finns det något mer spännande i gäddflugfiskebranschen än att se en V-formad våg närma sig sin fluga? I synnerhet som man ser den uppstå från långt håll och stadigt tuffa på ända fram till flugan och så höjdpunkten; skall den fullfölja eller vända? I det här fallet högg den och i det läget spelar det inte så stor roll att det bara var en ordinär tvåkilosgädda. Men gädda nummer två tog priset som best in show. Hade precis krokat av den första, kollat flugan, repat ut fluglinan igen och gjort några kast utåt först för jag misstänkte nämligen att det fanns fler gäddor där inne där den första hade stått. Och den första gäddans sprattlingar brukar egga upp de andra, om det finns några i närheten förstås. Så laddade jag för ett kast inåt viken igen och skärpte blicken.

Knappt hade jag börjat ta in flugan förrän jag upptäckte en rörelse på väldigt långt håll och till vänster. Och så de välkända tre små vågorna som indikerar en i ytan framsimmande gädda. Som en pil riktad mot den plats flugan slagit ned. Men under tiden tog ju jag in lina och flugan fanns förstås inte kvar där när gäddan kom fram. Då såg jag tydligt hur den växlade spår, vände i 45 graders vinkel och nu kom den i god fart framforsande bakom flugan. Spänningen och vågen växte. Skall den hinna ifatt? Skall även denna ta?
Ja, det gjorde den och det blev totalt tvärstopp i den välbekanta huggvirveln.
Så kul!
Det är den gäddan som är på bilden och så mörkt var det tydligen att blixten gick i gång. Det är därför det ser lite konstigt ut men en gäddbild vill man ju ha.

Det här blir mitt 61:a dagboksblad för i år, räknade jag ut. Kanske blir det något till innan årsskiftet; vi får se. Slår man ut det över hela året blir det knappt mer än en fisketur i veckan; dåligt, dåligt!
Så går det när man hela tiden låter hem, hus, familj, sociala aktiviteter och jobb komma före fisket; där får jag skämmas!
Nä, skärpning anbefalls till nästa år.