09-01-18

Söndag

Årets första bom

Idag skulle det bli en sådan där dag där huvudmålet var att få ett hugg. Det stod snart klart; ett enda napp och helst en landad gädda. Bistert, övermåttan bistert var det och egentligen borde man ha stannat hemma och vårdat sin förkylning. Men, tänkte jag, lite bevandrad i medicin som jag är, varför inte försöka frysa ihjäl sina virus eller bakterier?
Året har börjat med väderotur för min del. Det vill säga att när jag varit ledig har det nästan varit omöjligt att komma ut på grund av  vinterväder och när jag jobbat, det mest underbara fiskeväder. Som nu i början på veckan dimmigt, disigt, duggregn och vindar på syd. Men så slog vintern till igen med ett högtryck från norr eller i öster och åter hade vi ner emot tio minusgrader om nätterna. Främst onsdag till fredag. Så anades lite hopp inför den här helgen. Sydostliga vindar och precis över nollan.
Det är många sjuka på jobbet nu; influensa och vinterkräksjuka och mitt immunförsvar verkar ligga under attack. Än så länge håller det ställningarna även om några lyckats bryta sig igenom, känner jag.
Men kan man stå på bena, kan man också fiska är min paroll och därför körde jag ut. Låångt ut i skärgården visade sig innan jag hittade öppet vatten. Där blev jag lite lurad för jag hade trott att fjärdarna hade gått upp kring förra helgen.  Men som jag också påpekat, finns det bara öppet vatten och minst en plusgrad går det att flugfiska gädda.

Som jag nämnt är jag igång med att fräscha upp de gamla dagboksbladen. Håller fortfarande på med år 2001 för det var hemskt så flitig och entusiastisk jag var då. Trots att jag inte fått någon fisk kunde jag ändå ha med en fem, sex bilder och en massa text. På senare år brukar jag hoppa de fisklösa gångerna för då menar jag på att det inte finns så mycket att rapportera om.

Men idag gjorde jag en kul iakttagelse plus att jag fick den här hyggliga vinterbilden till vänster. Man kan fråga sig var gäddorna håller hus en sådan här dag när temperaturen håller sig precis ovan nollstrecket både i luften och i vattnet. Ute på djupet, på botten, är väl en rimlig gissning. Men helt fel. Fiska i lä är det som gäller och då är det lätt att hitta sådana sträckor vid den här vinden. Likaså att någon huggvillig gädda, knappast inte är att förvänta förrän vid middagstiden. Men inte fanken kan man vänta tills dess innan man börjar fiska! Parkerade jättesent i alla fall. Halv nio, och då är ju för fanken dagen nästan slut, tänkte jag och ångrade nästan att jag sölat så. Hade valt ett ställe där jag måste företa en lång prommis först. Det största misstag man kan göra när det är så här kallt är att börja vada genast. Eller vada kan man göra men inte stå stilla och fiska, menar jag.

I alla fall sneddade jag över en väldigt grund vik för att komma vidare. För att komma ut i själva vattnet var jag först tvungen att jumpa på isflak. En otäck känsla när det brakade och knakade och isen gav vika!
Trots att jag visste att vattnet bara var några decimeter djupt. Men se isar är något jag inte gillar att gå på. Det sitter i sedan barndomen då jag gick ner mig på en sjöis.
Och så fick man vara mycket försiktig när man gick på stranden och framför allt klipporna. En del var istäckta och vadarnas filtsulor är inte några dubbdäck precis och tidigare år har det hänt att bena farit upp i luften och ryggen landat på nämnda klippgrund. Inte kul. I synnerhet om spöet flugit iväg åt ett annat håll, fallit ner på en sten och rullen gått sönder.
Men det hände som tur var inte idag.

Lä och mestadels sandbotten gjorde att man såg allt som i ett akvarium. Snart upptäckte jag en välkänd, långsträckt form över sandbottnen mellan ett par stenar. En form i trekilosklassen. Som simmade iväg. Ett gott tecken, tänkte jag hoppfullt, men så grunt den stod!
Lite senare på ännu grundare vatten, skrämde jag ut två plogfåror som stack iväg åt olika håll. Wow, tänkte jag, det här ser ju väldigt  lovande ut!
Den här viken ingick ju i rundan och jag skulle återkomma hit om kanske två timmar.
Ja, fiskade på både här och där utan att få tillstymmelse till hugg, napp eller efterföljare. Men flera gånger under dagen inträffade samma historia. När jag fiskat färdigt och vadade in mot stranden och upp på land, skrämde jag ut gäddor. De stod så grunt och nära land att de inte gick att kasta på heller. För jag försökte ju det förstås. När mönstret blev uppenbart. Sammanlagt en 6 eller 7 gäddor.
Både kul men förstås lite frustrerande. Jag hade väl en som virvlade lite kring flugan; det var det hela i gädda-som-visade-intresseväg. En tvåkilosvirvel.

Men jag lämnade inte fiskeställena helt tomhänt. Hittade ett fågelkadaver där det såg gott som enbart återstod några fjädrar. Fina fjädrar. Vilken sorts fågel som en gång stoltserat med de här fint tecknade fjädrarna vet jag inte. Någon sorts skogsfågel väl...? Finns rapphöna här? Har ingen aning. Skulle tro de är alldeles utmärkta att binda March Brown med i vilket fall som helst. Vilket osökt får mig att tänka Trollemölla igen. Får väl se om det blir någon öppning därvidlag under det här nya året. Nu när jag skriver det här, är det ett par plusgrader och vindar på syd. Samt att jag jobbar hela veckan. Det är bara att hoppas på att det håller i sig till den kommande helgen. Har inte vågat lägga ut några semesterdagar än eftersom vädret är så opålitligt. En fördel finns dock när det är så här och det är att plötsligt är spelplanen helt rensopad. När mildvädret återkommer alltså. Alla ställena är lika nya. Massvis med sträckor överallt att befiska. Det ser jag verkligen fram emot!

TOMT!