Jovisst för sjutton, har det att göra med fiske! Allt faktiskt. Genetiskt sett är vi fortfarande jägare och samlare om jag förstått det hela rätt. Fast jag tycker nog det begreppet är förlegat, fördomsfullt, missvisande samt orättvist. Jag anser att det snarast bör bytas ut mot "fiskare och samlare".  På den tiden det begav sig, samlade vi in ätliga växtdelar, nötter, bär och frukter, snäckor och sniglar och allt annat ätligt vi kunde lägga beslag på. Nu för tiden i den så kallade civilisationen här i västvärlden, kan väl samlarbegäret sägas ha ersatts av begär efter prylar, saker eller ägodelar. Eller i dess allra högsta form; pengar.
Vem kan väl förneka det?

Men visst stämmer begreppet "fiskare och samlare" bättre ihop med den så kallade vattenapateorin också. Som i korthet innebär att vår allra viktigaste förändring på vår väg mot den ädla homo sapiens, var att vi reste oss på två ben och alltsedan dess gått upprätt. Som i sin tur medförde alla andra förändringar med skallstorlek och hjärnutveckling som till sist fick oss att bli Stockholmare och Pekingmänniskor.
Nå, en liten grupp apor levde nära vatten. Grunda, näringsrika, fisk- och skaldjursrika vikar kanske. Och där gick de omkring och vadade, simmade och hade det gott. Det tvingade dem till att gå upprätt. Det är lätt att inse för oss som vadningsfiskar att det är lättare att gå upprätt än med krum rygg och händerna på botten.

Den konkurrerande savannteorin är bara löjlig. Ha! Den stämmer inte det minsta. Helt fel! Usch! Ni som tror på den är dumma i huvvet! Jädra idioter! Ovetenskaplig och fel! Nä, glöm den!

Men jag lyckades ändå skrapa ihop fyra gäddor vilket är ett väldigt blygsamt mängdrekord för i år. Nu när jag skriver detta har det fallit rejält med snö och köldgrader ovanpå det, lär förhindra mer fiske till helgen.
I så fall får jag ännu mer tid att piffa upp de gamla dagboksbladen. Nu håller jag på med dem från 2002 och de blir faktiskt ganska bra. Nu menar jag lay-outmässigt och att att jag har anpassat bilderna till en större skärm.
Det var hemskt så entusiastisk jag var på den tiden. En massa text plus en fem, sex bilder kunde det bli trots att jag kanske bara fick en stackars gädda eller ibland ingen alls.

Eller också kan man läsa en bok.
Det lär vara väldigt populärt och har man ingen så finns det ett nytt ställe här på nätet vid namn Kapitel ett där man kan läsa hur många som helst helt gratis. Ett förlag har anordnat något som kallas Bok-SM. Den bästa boken skall röstas fram, sägs det och den som vinner blir utgiven.
Ett löjligt koncept, om ni frågar mig men där finns ett helt smörgåsbord med hundratals böcker i olika genrer. Eller manus är ett bättre namn förstås. Men har man inget bättre för sig kan man ju gå in där och provläsa lite.
Fast jag tror väl inte att det är något för de stora, starka, tuffa, orakade machomän med fiskehatt på huvudet, snus under överläppen, bolmande snugga i mungipan och kaffekask i kåsan som brukar läsa mina dagboksblad. Förresten, med tanke på att ganska många utlänningar går in här och kollar, så är det väl inte texten som lockar utan mer bilderna.
Ni läser väl på sin höjd fisketidningar också eller som jag; mest serietidningar.

Men de stackarna på Kapitel ett, behöver mer folk som läser deras tävlingsbidrag har jag sett när jag då och då kollat runt lite på deras hemsida. Så om det blir fortsatt minusgrader, isen lägger sig igen och det blir omöjligt att fiska till helgen, kan jag rekommendera en titt där.

Eller kanske ännu hellre, kolla upp mina dagboksblad från år 2002 där jag nu är klar fram till maj. Eller också kan ni väl skotta snö, binda flugor, åka skidor, hälsa på släktingar, storhandla, byta kakel i badrummet, gå på bio eller göra vad fanken ni vill.