09-03-03

Tisdag

Fler årsbästa

Nackdelen med skärgård är att det tar tid innan all is är borta. Det är alla vikar och lävatten som gör det. Till skillnad då mot en mer öppen kust. Så det är inte så litet avundsjuk jag har varit de här veckorna när jag sett hur bra fiske andra har haft borta i väster och i söder.
Men å andra sidan jämnar det ut sig resten av året eftersom det sannolikt ökar antalet fiskeplatser här borta i östra Blekinge.
Inte ens idag var det helt isfritt längst in i vikarna, noterade jag när jag körde.
Därför hade jag valt ett förstaställe där jag visste att det var helt öppet vatten; en udde ganska långt ut. Och äntligen hade jag fått vädret på min sida.
Bort med kalla högtryck! Bort med minusgrader hela förmiddagen! Bort med äckligt solsken! Kom duggregn och dimma! Kom mulet, dis med sydvästliga vindar!
Igår hade det regnat hela dagen men idag slutade det redan under morgonen och kom inte ett dugg efter kl 10. Men man kan ju inte få allt.

För Känslan infann sig. Den som gör dig beredd. Den som skärper sinnena. Den som får dig att ta in flugan extra varierat och lockande. Den sammanvägning du gör mer eller mindre undermedvetet av platsen, vädret och tidigare erfarenheter samt det där andra; svår- eller till och med oförklarliga. Du anar vad som kan hända...
Mycket riktigt hände det. Ett hugg som bäst beskrivs som CLOMP!
Stor blank fisk! Det märker man genast. Den här i synnerhet för den gick upp i ytan och slog och slog, fram och tillbaka, fram och tillbaka med huvudet ovan vattenytan. Som tur var, fick kylan i vattnet den att ta det lugnt. Så här i efterhand kan man låtsas att man beklagar det. Alltså att den var ganska lam och absolut inte kom upp i ens hälften av den kämpakapacitet en sådan här stor och perfekt havsöring normalt kan leverera. Alltså när det är bara lite varmare i vattnet.
Kolla bara in stjärtfenan! Ja, hela öringen!

Vid tillfället var man ju mest rädd att den skulle lossna nämligen. För detta är den största havsöringen på bra länge. En riktig bonusfisk. Fyra kilo!
Förmodligen kommer den att bli flera års bästa. Men kul om jag får fel förstås. Det var inga problem att landa den. Jag är ju sandbottensfantast så det var bara att lotsa den inåt tills den gick på grund, lirka in gälgreppet och lyfta in den över land. Jag vet ju att jag inte är ensam om att gilla ren sandbotten. Det gör även gäddor och öringar. Det behövs bara lite mörka fläckar här och där samt gärna en kant. Alltså där det sluttar brant mot lite djupare vatten.

Har man en fyrakilos havsöring redan efter en halvtimmes fiskande, klockan halv åtta på morgonen kan inget gå fel. På ett annat ställe inom det första stället; en annan sandbottensvik, fick jag dagens andra hugg. En blank fisk snurrade i vattenytan och släppte efter 5 sekunder. Men jag bara ryckte på axlarna och log. Vad spelade det för roll?!
I synnerhet som den var så liten att den kanske inte ens var lovlig, vad jag kunde bedöma. Då var klockan elva och snart skulle det bli dags att köra till det andra stället. Det var ett rent gäddställe så jag bytte till en större fluga.

Visst är det så att åt den som har skall ock varda givet. Hade väl knappt vadat ut i den grunda sandviken och börjat kasta förrän jag hörde det plaska till. Tillfälligtvis hade jag blicken bortvänd men automatiskt höjde jag förstås spöt och då tyngde det till rejält och en stunds rolig kamp följde. En gädda på så när fem kilo var det! Och efter ytterligare tio minuter, en kvart var det dags för nästa. Inte riktigt lika stor men vad gjorde det? Det är huggen som är kul. Efter ytterligare en stund fick jag ställets tredje hugg men den släppte. Eller fastnade inte riktigt kan man säga för det var så att jag hade så när fiskat ut kastet. Hade börjat ladda för nästa kast och hade spöet i en vinkel bakom mig så när gäddan hoppade på flugan, kunde jag inte göra motryck så den klev av med detsamma; fyrakilosfisken. Men inte blev jag ledsen för det inte.

Fiskade mig vidare runt en udde och kom in på det sista stället och fick väl ett par till. Men kylan bet mer och mer igenom särkilt höger bens neoprenskydd. Av någon anledning är det benet känsligare än det andra för vadarna läcker inte så det beror inte på att det blir vått.
Jag tror att långpromenaden vid första stället när jag slutat fiska och gick tillbaka till bilen var orsaken lite grann. Råkade nämligen i svettning och blev fuktig in på bara kroppen och det är inte bra. Sedan hade det börjat blåsa också även om jag befann mig i halvlä. Samt att med hyggligt med gäddor så håller man på att blaska i vattnet. I alla fall avbröt jag fisket tidigare än beräknat. Men med dagens resultat gjorde ju det inte så mycket.

Låt oss (framför allt mig) återvända till triumfens ögonblick:

Jag kan bara konstatera att det är tur för grabbarna i Skånska Kustfiskeklubben att den här havsöringen inte kan vara med i deras tävling om den snyggaste havsöringen. Den hade fullständigt sopat banan med deras klena, magra stackare där nere på sydkusten! Så välproportionerad, fet och fin med absolut hela fenor att nog ingen finare någonsin fångats. Och så blank att jag fick ta på mig solglasögonen när jag tittade på den! Och det trots mulet väder! De har sin tävling "Havsöringens dag" den 4 april nämligen. Och där i Lund är de så akademiska och lärda att de tvunget skall krångla till det med matematiska formler och andra tokerier. Så här gör de: K = G*100 / L^3 K=Konditionsfaktor, L=Längd i cm och G=Vikt i gram. Ju magrare fisk, desto lägre konditionsfaktor... Exempel: en öring vägande 2.5 kg med en längd om 60 cm får en konditionsfaktor om 1.16. En fisk med en längd om 70 cm och vägande 3.3 kg får ett värde om 0.96. Jag vill minnas att jag skojade med deras formel en gång för länge sedan. Nu är ju jag inte precis känd för att skryta med mina fångster och därför avstår jag att avslöja vilket värde min havsöring kom upp i. Nämnde jag förresten att den vägde hela fyra kilo?

Men så mycket kan jag säga att den med råge bröt 2,0-gränsen... Fast å andra sidan är kanske mina matematikkunskaper inte lika väl utvecklade som min förmåga att fiska upp stora havsöringar...

Nu är det väl bäst att sluta så inte Internetombudsmannen dyker upp och börjar skälla.
Men lite känns det som att man är på banan igen efter en mager inledning på detta fiskeåret.