Väder: Nollgradigt på morgonen. Även disigt och lite dimmigt. Något varmare framåt dagen och dimman lättade.

Svag vind! I huvudsaklig väst-nordvästlig riktning.

Lågvatten ner till cirka 10 cm under.

 

 

09-03-10

 

Tisdag

 

 

Smärre märkligheter

 

 

 

Nu när jag sitter här och går igenom dagen för att hitta en lämplig rubrik, blev den nog ganska passande ändå. Inga stora grejor förstås och den första hade jag valt själv. Tänkte bara jag skulle prova reservutrustningen. Har alltid med mig ett extra spö och rulle i bilen om olyckan skulle vara framme. Ett billigt ABU spö 10 fot långt och en uddarulle vid namn Lamina. Dålig broms; annars OK. Skall väl använda den inom en snar framtid från båten och kasta efter havsöring med de tunga grejorna och jag har inte använt den sedan förra sommaren.

Men när jag nästan kommit fram till parkeringen till det första ställe såg jag något monsterliknande maskinvidunder en bit in på en avtagsväg. Oregelbundna, höga konturer ovan trädtopparna!
Som det vrålade! Som det tuggade och spottade!
Det var bara utsprutande eldsflammor som fattades för att bilden av en traditionell drake var komplett. Istället var det maskiner för att tillverka flis av träd. Plötsligt hade det uppstått som en hel fabrik ute i skogen. Hela förmiddagen skulle de brumma och väsnas och störa. Trots att de var ganska långt iväg.

När jag kom fram till parkeringen var det fullt med folk. Grönklädda killar med packning på ryggen och skjutvapen i händerna. En 40-50 stycken. Militärer!
Trodde knappt mina ögon. Visst, några militära installationer finns det visst kvar här i Blekinge och häromkring har det väl varit en. Men så mycket folk!
Uppställning och inspektion inför dagens övningar var vad som pågick på asfaltplattan där jag var tvungen att parkera. Nu uppstod situationen att jag blev tvungen att dressa om inför allas ögon, för hela truppen stod vänd mot mig, utom befälen. Förmodligen var en av dem Sveriges nye ÖB för denna väldiga soldatmassa på kanske 40 man måste väl ha dragits samman från hela Sverige och utgjorde nog hela armén, skulle jag tro.
Det har ju varit en del nedskärningar.
Nå, i alla fall fick jag göra mig i ordning inför öppen ridå och blev stirrad på av en hel massa ögonpar från högst 10 meters håll som inte hade något annat att göra.

När jag så småningom började fiska inträffade ytterligare en smärre märklighet. Jag fick ingen fisk! Inte upp någon. Inte till att hugga ordentligt.
Hela tiden missade de!
Den första och förmodligen största redan efter tio minuters fiskande. Flugan gick förbi en sten och jag kände ett lätt motstånd och såg en kraftig, djup, ungefär fyrakilosvirvel bildas. Kul, tänkte jag, då är jag på rätt ställe iaf.
Det är ju så att många ställen blir nya nu efter vintern och man vet inte riktigt var fisken finns. Och så höll det på. Inte så många totalt sett men många försökte flera gånger. Det uppstod plogar med spetsen riktad mot flugan men de kom alltid för sent. De kom och öppnade käften precis när jag hade lyft upp flugan för ett nytt kast. Jag la linan över en ytlig gädda som skrämdes bort. Helt hopplöst.

Så mot slutet började jag frysa om högerfoten igen. Märkligt. För ovanlighetens skull var det nästan vindstilla förutom en lätt, precis lagom bris. Och jag hade precis gått en lång prommis för att ta mig till en annan del av stället. Så jag var ordentligt varm och borde inte frysa det minsta om foten. Jag tyckte det kändes vått också men jag vet också att det är lätt att foten får för sig det på helt falska grunder.

I alla fall var det dags att köra till ställe nummer två för det första stället lurades hela tiden. Alltså, precis när man var på väg att ge upp, så fick men en virvel efter så man fortsatte.

Gick tillbaka till bilen, stuvade in mig och körde därifrån och fick kryssa lite mellan promenerare och marscherare.

 Från parkeringen på det nya stället var det en bit att gå och det kändes fortfarande kallt och fruset i högerstöveln. Vadade ut och började fiska.
Fick faktiskt några mindre gäddor men fortsatte tappa alldeles för många.

Till sist kunde det inte råda något tvivel längre; högerstöveln läckte!
Som ett såll. Kallare och kallare blev det.
Hela foten blev som en stel, iskall, bortdomnande klump.

Så obehagligt var det och så frös jag om den att jag till och med övervägde att sluta fiska!

Då förstår ni.

Men inte gick det alldeles i början av ett ställe där det var hyggligt med huggvilliga gäddor. De var inte så stora visserligen men jag vet att häromkring kan det finnas chans på betydligt större. Men så fort jag fick en, stod jag stilla och då frös jag än värre om foten. Det som räddade mig var att överdelen av kroppen mådde ganska gott för nu hade det blivit ganska varmt, så gott som vindstilla och solen skymtade till och med fram.
Men jag fick hasta mig genom stället. Till sist fick jag ge upp och vada iland. Kluck, kluck sa det om foten. Jag hade en lång promenad tillbaka till bilen och blev varm. Om överdelen av kroppen. Kunde äntligen ta av mig vadarna, hälla ut vattnet och vrida ur sockorna. Redan där kunde jag konstatera att läckan måste finnas i själva stöveldelen. Lika märkligt som dåligt, tycket jag. Det har aldrig hänt förut utom en gång då jag trampat på taggtråd.
Senare hemma, upptäckte jag att det var ett så kallat självhål. Fyllde högerstöveln med vatten i duschutrymmet och såg det rinna ut i en limmad skarv på själva stöveln. Nå, bara man vet var läckan sitter går det ju att laga. Satte på en lapp med rikligt med Liqvisol och smetade på en del även på vänsterstöveln i samma skarv i förebyggande syfte.
Nej, de här vadarna är nog de sämsta jag köpt. Det var väl inte förrän efter någon månads användning de läckte i sömmarna i grenen. Och så detta. Har för mig jag köpte dem i höstas. Nej, Fiskeshopen i Karlshamn. Byt märke, är mitt råd. Behr, heter det. Ett tyskt märke. Man tror ju det borgar för kvalité. Eller är mina ett måndagsexemplar?
Såg förresten i ett annonsblad från ett av våra skräpvaruhus vadare för under 600:-. Kanske man skulle pröva det?

Jag hörde på P1-nyhterna på morgonen gäddfiske omnämnas. Kanske det allra märkligaste idag förresten för hur ofta sker det?
När jag lägger ut den här sidan känner alla till dem förstås för det var de här nya reglerna om att man bara fick döda gäddor mellan 40 och 75 cm långa. Samt högst tre stycken om dygnet. Det jag hörde på radion och senare lästa i alla upptänkliga tidningar var själva ordvalet oklart. "Ta upp" stod det, men jag antar att man menade döda eller slå ihjäl.

Självklart skall det vara fritt fram även i framtiden att lägga nät efter gäddorna i lekvikarna under våren. Fattas bara annat! Konstigt vore det annars för i annat fall kanske det skulle hjälpa. Och sedan att det var någon som såg till att reglerna följdes. Men det är naturligtvis att begära för mycket.

Finge jag bestämma som verkligen är gäddornas bäste vän, skulle man förstås bara få använda enkelkrok. Gärna Kamasan och allra högst storlek 4.

 


Fiskejournal 2009
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Från land Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2009-03-10 Gädda Ställe två 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej AFTM 6-7 Flytlina Mulet, svag västan 12:30 Nej
 
2009-03-10 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja Nej AFTM 6-7 Flytlina Mulet, svag västan 12:45 Nej
 
2009-03-10 Gädda Ställe två 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej AFTM 6-7 Flytlina Mulet, svag västan 13:00 Nej
 
2009-03-10 Gädda Ställe två 2 Vit Gäddsara Nej Ja Nej AFTM 6-7 Flytlina Mulet, svag västan 13:15 Nej
 
2009-03-10 Gädda Ställe två 3,5 Vit Gäddsara Nej Ja Nej AFTM 6-7 Flytlina Mulet, svag västan 13:45 Nej
 
2009-03-10 Gädda Ställe två 3 Vit Gäddsara Nej Ja Nej AFTM 6-7 Flytlina Mulet, svag västan 14:00 Nej
 
Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions