09-04-22

Väder: Det vanliga; frost på morgonen och klart väder. Soligt hela dagen frånsett några lättare moln mitt på dagen.

Svag, ostlig vind på morgonen som tyvärr ökade till frisk ganska tidigt.

Ordentligt lågvatten ner till minus 30 cm.

09-04-22

Onsdag

Båtfiske

Egentligen hade jag inte tänkt skriva någonting om den här dagen. Det var en sådan dag då det mesta stämde men ändå så hände det ingenting särskilt. Inte mer än att det var den egentliga båtfiskepremiären och (sa han lite skamset med flackande blick) första gången i år jag använde spinnspöet. Med andra ord öringfiskepremiär.

Men konstigt nog hade jag bara en liten kontakt. Trots egentligen utmärkta förutsättningar. Tidpunkten på året är ju så optimal man bara kan tänka sig; vädret likaså.
Där gjorde jag en strong insats, tycker jag själv. För det blåste snart upp, så jag blev lite orolig. Fiskade på utsidan av öarna och där gick dessutom lite dyning och vad gäller gungande småbåtar, vårkallt vatten, båtpremiär och en med åren ökande feghet, kände jag mig riktigt stolt över mig själv. Och ju mer det skvalpar, desto piggare och huggvilligare brukar ju öringen bli.
Och platsen, en av de allra bästa. Eller sträckan, är väl ett bättre ord när man fiskar från båt.
Kände bara en kort, allra-som-minsta stöt på draget. Eftersom det är för tidigt för näbbisarna, visste jag att det var en havsöring. Mycket riktigt följde en efter på nästa kast. En av de allra minsta jag sett någonsin!
Eller var det en sill...?

Inte så mycket att orda om alltså.

Men så fick jag Svenskt Fiske och där fanns det en artikel av stort intresse för mig och alla andra gäddfiskare. Hur klarar gäddan återutsättning? heter den. Nu vet jag inte hur många som sett den artikeln men på den här adressen kan man följa hur den blev till:

http://gaddforskning.blogspot.com/

Så i det följande, utgår jag ifrån att folk vet vad den handlar om.
Men the bottom line verkade vara att endast de som blödde, levde riskabelt. Farligast de gäddor som krokats så långt ner i svalget att aortan skadats där så många som 90% av gäddorna dog. De som blödde av skador i någon gälbåge, klarade sig så många som 80%!
Det stämmer både vad jag själv har trott och som jag fått många bevis för genom åren. Det är ganska många avslitna gälbågar på friska gäddor jag visat upp här genom åren, menar jag.
Undersökningen gällde enbart gäddor som krokats med trekrok.

Det enda jag möjligtvis kan känna lite dåligt samvete för i mitt eget fiske är att min fluga måste räknas till de små betena och att kroken ibland kan sitta i någon av gälbågarna. Men samtidigt är den väldigt lätt att lossa just genom att det är en enkelkrok. Sitter den för långt in så brukar jag också trä ut den bakvägen och så klippa av nylontafsen för att inte i onödan riskera att den fastnar gälräfständerna på tillbakavägen.
Lite skyldig kan jag väl också känna mig genom att jag har kvar den lilla hulling som dock finns på mina Kamasan metkrokar. Samtidigt är själva kroken så liten att jag då aldrig sett ens den minsta blödning efter den i själva svalget, om den fastnat där.

Sedan tycker jag att jag kan självberömma mig lite för att jag hanterar gäddorna rätt. Det är också en viktig faktor och de allra flesta hanterar jag direkt i vattnet. Både när jag vadar och fiskar från båt. OK, trofégäddor kan jag ta upp på land för en fotosession. Men så kortvarigt jag kan och då på mjuk gräsmatta eller tångbädd alldeles nära stranden.
Hm... Hoppas ingen påminner mig om de få gånger det inte stämt...

Tillbaka lite grann till min egen fiskedag och havsöringen.
Jag hade hoppats på lite svagare vindar så jag kunde använda flugspöet men jag vågade inte det i början. Båten drev för fort, för mycket sten och farliga bränningar så jag vågade inte det. Hur snabb och van man än är så är flugfisket en långsam fiskemetod i jämförelse med spinn från en drivande båt. Men så småningom drev och rodde jag mig mer och mer in i lä.
Likaså fick jag gå upp en linklass till 6-7 men på tafsen satt förstås en One Size.

Hade väl knappt börjat kasta förrän jag skymtade en duktigt stor fisk som bara kastade sig över flugan.

Ja, det var förstås en gädda, vilket bilden skvallrar om. En mycket pigg fyrakilos som satte högsta fart inåt land, drog inte bara ut alla fluglina, utan även några meter backing minsann!

Sedan var det bara att hala in den utan att den knappt rörde en fena.

Sedan hände det inte så mycket.
Havsöringsträckan tog slut, för nu hade det blåst upp alldeles för mycket för fega mig och jag körde in i mer total lä bakom en stor ö.

Bytte till sjunklina och en mer ordinär gäddfluga men även det gick dåligt. Det var nämligen slät sandbotten i långa stycken och nu med lågvatten, lä och mycket solsken fanns knappt en enda gädda hemma. Jo, hade ett hugg från men det var också allt.

Men!
Fick ändå med mig en vinst i fråga om kunskap. Befann mig nämligen på ett av mina allra bästa vinterfiskeställen och nu kunde jag i detalj studera hur det såg ut en bit längre ut.

Fast det bara bekräftade vad jag ändå trodde mig veta. Nämligen att gäddorna går in på ren sandbotten när det är mulet, blåsigt och helst regn. Och att de måste resa långa sträckor för att göra det. För det var så bottnen såg ut, utanför de här jättebra vinterställena. Och att det inte var så djupt en bit ut som jag kanske trott. Nyttig information till hösten.

Sedan på lördagen körde jag in en runda till stan för att shoppa loss ordentligt. Bland annat gick jag ut till Kamms som numer är det ledande fiskeredskapsförsäljningstället i Karlskrona. Och jag var inte ensam. Fullt med folk var det för det visade sig också vara någon slags demonstrationsdag för fiskeprylar. Vilka?
Jerkbait förstås!
Fiskeproffset pratade för varorna och pekade på en jätteträfisk och sa att de här dova, mörka färgerna är de enda som gäller här i Blekinge. Särskilt framtagna för fiske i dessa vatten, var de minsann. Inget annat duger!
Så fick man veta det.
Att jag hela tiden använt helt fel grejor med mina vita saror och blankglittriga silverskapelser.
Någon tyckte att halvkilosbetena var ganska stora, funderade en stund och fortsatte; Det är klart, gäddorna är ju väldigt stora förstås.
Varpå fiskeproffset svarade att det ofta hände att man fick gäddor knappt större än jerkbaitet; så glupska är de!
Då tänkte jag på den ovan nämnda undersökningen om gäddornas överlevnad. Kombinationen små gäddor, flera stora trekrokar och hårda ryck; nja, det är nog inte så bra...
Nej, jag skulle inte köpa jerkingutrustning utan höll mig i bakgrunden.

09-04-26, tidigt på morgonen: Usch, har hållit på att tveka nu, hela morgonen. Ska jag eller ska jag inte?
Åka ut och fiska givetvis. Nä, det blir inte av.
Nu bestämmer jag mig. Redan blåser det upp till 8 sekundmeter och då är risken överhängande att det kommer att öka, snarare än minska. Landbaserat då?
Nä, inte det heller. Kommer att bli värsta sommardagen och söndag dessutom... Fullproppat med folk överallt. Promenerande, grillande, solande samt badande kanske till och med. Och fiskande... Superlågvatten och soligt...
Nä, stannar hemma och gör annat.

**Fiskejournal 2009**
Datum	Art	Vikt	Bete	Båt	Vadande	Flugspö	Fluglina	Väder	Tid	Död	Anmärkning
2009-04-22	Gädda	4	One Size fits all	Ja	Nej	AFTM 7	Flytlina	Sol, måttlig ostanvind	10:00	Nej

Tillbaka