09-05-07

Torsdag

Sista semesterdagen

eller

The Three Jerks

Jepp, det här var den sista, extra lediga vardagen för den här säsongen. Nu blir det mer jobba och mindre fiska. Har ju plockat ut cirka en i veckan de sista tio veckorna och nu senast egentligen avsedda för renodlat öringfiske från båten. Nu blev det inte så och relativt dåligt har det varit hela april för min del. Men det är historia nu och snart glömt.
Snart kommer jag att titta på mitt höstschema och lägga in mer lediga dagar från och med slutet av september fram till jul.
När det riktiga fisket börjar igen.

Som igår var det väl stormbyar när det var som värst och regnade ganska mycket och då kommer jag alltid att tänka på en särskild vik som kräver dessa förhållanden. Ja, hårda sydvästliga vindar och helst regn alltså.
I den viken bildas då starka strömmar kring en viss liten udde långt in i viken och där bakom brukar det alltid gå in fin fisk och ställa sig i bakvattnet. Och just för att det regnar går de in över sandbottnen också.
Så var min plan för morgonens fiske.
Fiskade ju även i förrgår och då höll jag på och kämpade mot kyla och steniga, svårvadade sträckor så idag ville jag ha semester i dubbel bemärkelse, så att säga.
Så idag tog jag på mig den där extra tröjan jag saknade då och tog mig till ställen med övervägande sandbotten.

Man kan tycka att jag ständigt kör med samma fluga och lika tjurigt, sturigt som envist vägrar att förnya mig. Ja, så är det!
Nästan i alla fall.
Sättet att binda dem på, går icke att förbättra!
Men jag är hela tiden öppen för nya material.

När jag är i Fiskeshopen i Karlshamn brukar jag köpa på mig påsar med både nytt och gammalt  bling-blingglitter. Sedan kan det ligga här i månader innan det blir dags att pröva dem. Så härom veckan öppnade jag en sådan påse och blev mycket förtjust i de fibrerna. Woodland verkar tillverkaren heta. Holog Fiber Silver står det vidare på påsen. Det finns på de två flugorna till höger på bilden. De är krusiga och glittrar värre än vanligt. Men dyra som vore de av äkta silver! Eller ännu dyrare metaller. 59:- för ganska lite material. Men nästa gång jag passerar förbi Karlshamn skall jag köpa på mig flera påsar. Tyvärr sker det inte så ofta nu för tiden och det man hittar ena månaden kan lika gärna vara slut nästa. Men kanske det finns att köpa här på nätet...? Skall kolla.                            ---- Nej. Märkligt nog kunde jag inte hitta någonting om den här produkten. I alla fall hade jag bundit upp ett par sådana för att använda i dagens fiske. Jag hade gjort dem lite extra stora också för idag ställdes det sannerligen stora krav på flugan. Början på maj är en tid då man verkligen får tänka till vad man sätter på flugtafsen.

För det första är det högrisksäsong för näbbgäddorna. Vad gäller de fiskarna har jag förresten slutat reta mig på dem. Jag vet att jag brukar skälla och svära på dem och till och med tagit fiskesemester för att slippa dem.
Nu försöker jag ignorera dem och till och med få upp någon.
Chansen till havsöring är förstås ännu inte förbi och det vore kul nu när vattnet blivit varmare. Och så gäddor förstås. Nu är de utlekta, hungriga och kämpastarka och chansen till en stor på väg tillbaka ut till havs, är också fullt möjlig.
Så mitt flugval blev i början en lite extra stor One Size. Då täckte jag in samtliga varianter, tyckte jag.

När jag kommit ungefär halvvägs, såg jag ett fiskvak en bit ut.

Jepp, varken från några sjöfåglar en bit bredvid eller från några lekande näbbisar, som förresten inte fanns där, det minsta. Nej, lite vakexpert vågar jag nog utnämna mig till och här var det en gädda som varit uppe för att ta någonting i ytan. Det kunde jag inte motstå, utan vadade ut. Började en bit bort för det gällde att inte skrämma den genom att plaska eller råka stöta i vadarstaven mot en sten. Repade ut lina, började kasta och långsamt fiskade mig ner mot det heta stället. Vände då och då på huvudet för att se om jag upptäckte vad de mystiska, svartklädda figurerna hade för sig. Upptäckte då att de klättrat upp på ett slags stenmonument, eller kanske något slags sjömärke en bit upp på land, en bit bort på en bergsknalle. Mystiken tätnade. -Ja, ja, låt dem hållas där uppe bara, tänkte jag och fortsatte fiska. Efter en stund såg jag dem komma tillbaka och samtidigt högg gäddan. Det är faktiskt typiskt mig. Mer än det kan vara statistiskt möjligt, brukar jag få hugg så fort det kommer åskådare. I synnerhet när jag inte vill det. Det är som en förbannelse.

Killarna gick fram och hälsade. Då såg jag att det stod Kustbevakningen på deras uniformer. Plus att en såg att jag hade fisk på och sa ungefär, att det här ville han stanna och titta på.
Så jag tog in gäddan, höll upp den varpå han applåderade och så släppte jag tillbaka den.
Det blev lite prat om fiske och då särskilt flugfiske efter gädda. Visade upp min fluga och pratade lite för varan. Trevligt.
 
Bilden ovan är förresten inte av den gäddan för då ville jag inte ta fram kameran, utan av dagens sista gädda några timmar senare. Men den passade väldigt bra att sätta in den där, istället. En fin bild för övrigt.

Ibland brukar jag skoja lite med jerkbaitfiskare här i mina dagboksblad. Jag har nog målat upp bilden av hänsynslösa, ryckfiskande rovfiskare får jag nog erkänna.
Lite skämtsamt förvisso, men det är nog inte säkert de hade tyckt det.
Om nu någon av dem skulle få för sig att gå in här och läsa vad jag brukar skriva om förstås, vilket jag nog inte tror.
Nå, idag skulle jag få se och uppleva hur de betedde sig i verkligheten.
På kanske lite väl nära håll:

Efter bara några minuters fiskande, upptäckte jag hur en snabb båt sköt ut från vikar längre in och satte av utåt så det fräste och stänkte om det. Den närmade sig alltmer.
Men inte är den väl på väg hit? tänkte jag oroligt. Inte skall de väl fiska precis där jag är heller?
Men det var den och det skulle de!
Den saktade in och körde fram kanske 75 - 100 meter från där jag stod ute i vattnet och precis naturligtvis fick en gädda. Alla tre reste sig, plockade fram var sitt kraftigt spö och började bombardera strandkanten med sina tunga jerkbaits, samtidigt som de drev närmare mig.
I det läget, lät jag gäddan gå som den ville och lyckligtvis släppte den alldeles av sig själv. Tänkte att hade de sett att jag hade fisk på skulle de väl hålla på och fiska nerför hela den sträckan jag hade tänkt befiska.
Men jag hade inte behövt oroa mig. För det var precis vad de gjorde.
Men hänsynsfullt nog, höll de inne med kasten ett par meter, precis när de drev förbi mig. Jag behövde inte ducka en enda gång.
Och inte någon gång kastade de över fluglinan heller fast det var nära ibland.
Tack för det, killar!

Men lite retfullt kändes det nog att de rensade rent där jag hade tänkt pröva. Fast jag såg inte att de fick fisk. Och jag hade gott om tid att betrakta dem.
Så nu visste jag inte riktigt hur jag skulle göra.
Långt till bilen hade jag och inte kände jag för att söka upp ett tredje ställe. Jag hade startat lite extra tidigt i morse också och nu var väl klockan snart ett ungefär.
Så lite håglöst fortsatte jag att fiska.
Visst, jag insåg naturligtvis att med tre sådana experter som nyss kastat med sina supereffektiva jerkbaits, så fanns det naturligtvis inte en chans att jag skulle få ett napp. Och det fick jag inte heller. Inte där och då.

Men jag hade stället där jag fick en gädda och pratade med kustbevakningen för ett par timmar sedan i åtanke och där jag lämnat kvar en gädda. Så jag hoppade över en stäcka och gick dit. Och minsann! Fick både en fin gädda och en dito bild på den! På mina lätta grejor känns en pigg fyrakilos stor. Naturligtvis hade the Three Jerks bara fnyst föraktfullt över en så pass liten gädda. På deras styva spön hade den väl knappt märkts, skulle jag tro. Säkert hade någon av dem sett den här lilla gäddan följa efter men dragit undan betet, för de var naturligtvis ute efter riktigt stora gäddor. Som de alldeles säkert redan hade fått fullt av. Det läser man ju ständigt om i artiklar, annonser och fisketidningar hur bra den typen av beten och fiskesätt är. För de hade också varit här för inte så länge sedan. Det är väl den enda rimliga förklaringen till att jag fick den på min, betydligt mindre effektiva fluga, antar jag. Men jag kände mig faktiskt väldigt nöjd med den här.

Fick ytterligare en gädda en stund senare som de också missat. Men det var bara en tvåkilos och bara obetydligt mindre än ett jerkbait. Det var den på den första gäddbilden ovanför. Jepp, nu är det läge för fina hopp-bilder.

Så. Det här var den sista fiskedagen på ett tag. En händelserik dag på flera sätt och då blir det ganska mycket att skriva om. Samt en hel del fina bilder, tycker jag.