09-09-13

Söndag

En rolig timme, typ

Jag vet inte... Det verkar som om fisket kommit lite i bakgrunden för mig det här året... I alla fall från och med sommaren och båtfisket.  Inte bra. Jag var till exempel ute för en vecka sedan och har inte skrivit ett ord om det förrän nu.
OK, den trippen är kanske heller inte mer värd än ett ord eller två.

Det känns lite segt att med i stort sett samma ord och uttryckssätt berätta år efter år, vecka efter vecka ungefär samma saker. Ämnet känns mer och mer begränsat, liksom. Konstnärssjälen inom mig behöver utvecklas! Mer utrymme! Jag testar med lite poesi: En gädda som bodde i viken kände sig rätt besviken "Oj, där simmar ju en sill, den skall jag klippa till!" Men det var min fluga som blev biten. Nja... Nej, det verkar inte gå bättre                              att svinga sig opp      på skaldekonstens allra högsta topp med ovanstående sköna rader. Det är väl lika bra att återgå till vardagsspråket och likt gäddan här intill, bita i det sura äpplet.

Men själva fisket har jag absolut inte tröttnat på. Det är lika roligt som det alltid varit. Som den gången. Det var väl förra söndagen och väldigt frisk sydvästlig vind och även om jag hade begränsat med tid för jag hade en tid att passa, så borde jag ha fått fler napp. För på det stället SKALL det blåsa hårda sydvästliga vindar för att det skall löna sig att pröva där.
Så när jag efter tre eller fyra timmar äntligen fick mitt hugg kändes det desto roligare.

En fin och kämpastark fisk var det som verkligen levde upp till de berömmande ord jag gärna delar ut till sommargäddornas styrka och vildsinthet. En egenhet jag märkt är att vissa gäddor alltid strävar nedåt medan andra gärna hoppar. Tyvärr var den här av den sort som hela, hela tiden bara ville borra ner sig i bottnen. Hur jag än bönade och bad, vägrade den helt enkelt. Så några tillfällen att pröva ta en hoppbild på den, gavs inte. För det har jag inte tröttnat på. Däremot kunde jag ta en närbild på den för att visa att nu har det hänt igen. Att jag återigen fick en gädda med en avsliten, läkt gälbåge. Jag begriper'at inte. Dels hur skadan uppkommer och dels att det rör sig om så pass många. Är det någon som har en teori eller som själv sett detta fenomen? Just här, på det här stället kommer jag inte ihåg att jag någonsin fått en med den skadan, så det kan inte vara samma gädda som hugger ideligen, ideligen. Visst, jag brukar skylla på jerkbaitfiskarena men tja... Nej, det kan nog inte vara dem ändå.

Nå, än är det lite mellantid. Än har inte det riktiga höstfisket börjat och än har jag inte börjat plocka ut semesterdagar mitt i veckan.
Fortfarande är det många som bor kvar i sina sommarstugor och många som åker ut i skärgården om helgerna, särskilt om det är fint väder.

Gjorde en premiärtur ut till några av mina vinterfiskeställlen. Detta just för att det blåste och regnade och det håller folk inne. Jag började på en för vädret, alldeles utmärkt sträcka och jag la nog ut första kastet klocka 07, vilket är ganska bra jobbat av mig. Ganska grunt men med tanke på tidpunkten, att det blåste och att det småregnade, borde gäddorna ha gått upp dit, absolut. Men det hade inte en enda och jag tänkte mörka tankar om den usla tillgången på gädda som varit hela sommaren.

Någon på jobbet frågade mig hur fisket varit under sommaren och jag sa som det var, att det varit ovanligt dåligt och vederbörande svarade att nej, inte någon hemma heller hade fått något. Inte en enda fisk. Tänkte köra därifrån men så finns det ett ställe bara några meter därifrån och jag tog mig dit. Haha, bara över en väg. Där märkte jag två saker. Det första att vattnet var i stigande som attan. Men som tur är, läcker ju inte mina vadare längre men lite väl djupt var jag tvungen att vada. Det andra jag märkte var att här fanns det gäddor! En tredje sak märkte jag också förresten och det var att idag var det stört omöjligt att ta några hoppbilder på gäddorna. De hoppade och jag fotograferade, visst. Men siktade fel. Eller det är att skjuta från höften och då är det lätt att missa. På två bilder ser man bara halva gäddor på väg ut ur bilden. En liten och en lite större. Då fick jag fuska lite och tog med en bild som blev över från den fjärde september.

Förresten märkte jag en fjärde grej också. Nämligen att det där med stora flugor, stora gäddor inte stämde riktigt. I och med att för tillfället dänger med ett så pass grovt spö som en #7:a använder jag mig av en lång och tung fluga också. För jag inledde med en osannolik svit med fyra smågäddor. Och jag menar mikroskopiskt små!
Plus att jag missade flera.
Men den regeln har jag haft uppe till diskussion tidigare men från andra hållet, så att säga.
Tyvärr är det här stället väldigt kort och i synnerhet i högvatten så jag fick avbryta och gå tillbaka till bilen. Och fy vad svårt det är att gå längs stranden nu. En tjock och hög djungel av gräs och annan vegetation som inte vissnat ner än gör att man fastnar och snubblar hela tiden.

Körde med förnyat hopp till ett tredje ställe men där gick det inte alls. Kanske vinden låg på lite fel...? Lite för tidigt på året kanske?
Förmodligen har väl gäddorna inte börjat ta sig in i vikarna än. Hoppas jag.
Övervägde ytterligare ett ställe men struntade i det och körde hem tidigt istället.