Väder: Flera minusgrader hemma men
nere vid kusten plusgrader. Från svag nordlig vind tidigt på
morgonen hade den ändrat sig till ökande sydlig vind. Mulet under
morgon och förmiddag men senare lite uppklarnande.
Lågvatten på cirka 10 cm under. |
|
09-11-01
Söndag
Att komma rätt på
...är en bra konst att kunna!
Idag gjorde jag en chansning. Hade inget särskilt att göra
hemma och även om jag varit ute som i fredags så... Så... Tja... Man går
ju in på SMHI då och då när man sitter vid datorn och gör annat. Och trots
att det varit flera minusgrader, sol och vindstilla under lördagen verkade
det som att en ändring var på gång.
Jag har två mil ner till kusten. Viktiga mil vad gäller
vädret under senhöst och vinter. Så jag plockade ihop grejorna och körde
ner. Det var som att bryta genom en vägg några kilometer innan man såg
havet. Från minus en grad till plus fyra. En temperaturgivare i bilen är
faktiskt bra.
Men när jag steg ur bilen kändes
det ändå väldigt kallt och ruggigt i mörkret och blåsten. Fast att det
verkade skumt berodde nog mest på att mina solglasögon är ganska mörka för
solen hade gått upp. Började långt ut i skärgården. Så långt ut man kan
komma faktiskt. I en liten vik jag omedelbart ångrade att jag valt som
förstaställe.
Det såg inte det minsta inbjudande och lockande ut. Vinden var visserligen
rent sydlig och åtminstone halva viken låg därför i lä men tunga vågor
rullade ändå in för det gick sjö utanför. Jag hade hoppats på ännu mer lä
nämligen. Men, ryckte jag på axlarna, jag riggar väl ihop utrustningen och
går över sträckan.
Vid lågvatten kan man nämligen vada längs en oregelbunden
sandbank och kasta utåt. Jag ger det en halvtimme och så kör jag tillbaka,
inåt, tänkte jag.
Ställets bästa del låg på andra sidan viken men nu under vind och var
ofiskbart. Det kändes väldigt fjuttigt med mitt klass femspö där men jag
hade snart fiskat mig igenom den tillmätta området och övervägde under
tiden vilket av två alternativ jag skulle välja som nästa ställe. Som
väntat hade jag inte känt något tecken på fisk och hade det känts motstånd
så var det någon kringflytande tångruska eller annat skräp.
Och ja, med denna uppbyggnaden kan nog vem som helst räkna
ut att nästa gång det stramade åt var det ingen tångruska utan en gädda.
|
Och inte vilken liten kilosgädda som helst heller utan en fet och fin,
kraftig och stark fyrakilos! OK, jag vet att en fyrakilosgädda
egentligen inte är något att hetsa upp sig för men med tanke på det
dåliga resultatet under hela oktober, gör jag det ändå.
Ingen vidare bild men vattnet var grumligt, den vägrade hoppa och
blotta tanken på att försöka ta en u-bild, fick mig att rysa.
Den högg precis när sträckan tagit slut och så är det ju, att en
gädda kastar om all planering. Eller kan göra det i alla fall.
Men nu hör det till saken att i nästa vik finns det ett ställe
längst in där det kan vara väldigt bra. Visst hade jag väl tänkt på
det medan jag fiskade men hade slagit den ifrån mig för det är en bit
att gå samt risken är att vinden ligger på lite för mycket. Men den
främsta anledningen är att det är väldigt svårvadat där. Väldigt
mycket sten och djupt. Ett kort ställe.
En gädda kan förändra allt och jag tänkte att äh, va fan, jag
chansar. Det är ju trots allt lågvatten. |
Var inte så feg!
Så jag gick iland och fortsatte ut på en udde, runt den och in i nästa
vik. Där tvingades jag gå förbi flera annars fiskbara sträckor men nu
brusade bränningar där. Till saken hör också att det ligger flera
stengrund i inloppet till viken och dämpar vågorna så det såg faktiskt
riktigt hyggligt ut.
Jag kom rätt på.
Redan på andra eller tredje kastet smällde en fin gädda på. Nästan fyra
kilo och snart var det andra som försökte. En trekilos gjorde två
våldsamma utfall och fastnade på andra försöket.
Kanske var det den som syns på den här bilden. Stället är kort som
sagt, men än återstod den allra bästa sträckan, längst in och jag var
övertygad om att någon av de stora skulle höra av sig.
Mycket riktigt fick jag ett våldsamt hugg och som alla vet, kan man
avgöra storleken på en gädda på hur pass djupt spöet bugar sig.
Ibland ställer sig ju gäddan och slår fram och tillbaka med hela
kroppen och ju längre den är, desto längre svängningar blir det på
spöet.
Även virvlarnas storlek ger en hint och den här var minst fem kilo.
Den tog långt bort och det gick snabbt att veva in löslinan och få
direktkontakt. Så stack den iväg i full galopp utåt. Och släppte!
Attans också! |
|
Jaha, där ser man hur det går när man använder så små krokar som jag,
tycker du säkert, du skadeglade läsare. Till klass fem-spöt är de närmast
mikroskopiska. Jag minns inte om jag någonsin berättat vilken sort jag
använder så det är bäst att göra det: Kamasan metkrok, B980, specimen eyed,
size 6, till klass femspöet.
Jag tog in flugan och kollade den.
Aha! Det var inte kroken som lossnat utan gäddan!
Vad är nu det för dumma undanflykter, tänker du säkert, du misstänksamme
läsare.
Jo, det satt fast en gäddtand på krokspetsen och det var alltså tanden som
lossnade på gäddan.
Precis när jag avlägsnat den kom jag på att jag borde ha tagit en bild
på den.
Nå, nu tog stället definitivt slut och det hade varit en händelserik
halvtimme. Nöjd, glad och varm kunde jag vandra tillbaka till bilen. Så
varm jag fick ta en paus för att inte råka i svettning.
Jag hade nämligen tagit på mig vinterklädseln som består i att jag byter
ut jeansen mot skidbyxor och då blir det varmt i brallan.
Så körde jag inåt landet och hade som sagt ett par ställen på lut. Nu
var jag sugen på lä och mer släta, vadarvänliga bottnar men så var det ju
söndag. Mycket riktigt var det första stället upptaget. Tyvärr upptäckte
jag inte det förrän jag glad i hågen hade börjat gå dit och inte direkt
från bilen. Så det var bara att vända om, ta i sär spöet och knöla in sig
i bilen och leta vidare.
Då kom jag hit:
Garanterat lä och fina sandbottnar, omväxlande med tånggrund. Där kunde
jag fiska i lugn och ro ett par timmar. Det var bara ett fel: inte ett
enda hugg.
En besvikelse förstås för några tvåkilosgäddor borde jag ha varit
garanterad där, var min bestämda uppfattning.
Tja, ett litet fall framåt får jag väl ändå beteckna det här
söndagsfisket som.
Fiskejournal 2009
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2009-11-01 |
Gädda |
Ställe ett |
4 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, måttlig sydlig vind |
08:40 |
Nej |
|
2009-11-01 |
Gädda |
Ställe två |
3,5 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, måttlig sydlig vind |
09:15 |
Nej |
|
2009-11-01 |
Gädda |
Ställe två |
3 |
Vit Gäddsara |
Nej |
Ja |
AFTM 5 |
Flytlina |
Mulet, måttlig sydlig vind |
09:30 |
Nej |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|