Mulet och lågvatten. Måttliga
vindar kring syd och ost.
09-11-07
Lördag
Dubbeldagboksblad
Först några ord från i torsdags.
Dåligt, dåligt och därför blev det ingen särskild rapport om den
misslyckade dagen. Trots utmärkta förutsättningar gick det inget vidare.
En hel del kan jag skylla på omständigheter utanför min kontroll. Även om
jag borde känna till att om hösten så fäller träden bladen.
Men att alla löven skulle ligga som en tät matta på vattnet precis där jag
sett ut att DÄR blir det perfekt idag, kan väl ändå inte sägas vara mitt
fel.
Frisk till hård ostlig vind och regn under natten samt
lågvatten ner till minus tio cm var annars förutsättningarna och då hade
jag sett ut ett ställe som passade de förhållandena som handsken. Halvlä och lågvattnet gjorde det vadbart.
Men när jag efter en lagom lång prommis från bilen kom fram där jag skulle
gå i vattnet, såg jag att det var lite för mycket lä egentligen och
eftersom det varit kallt ett par dagar, hade väl träden vid stranden passat på att fälla
sina blad just som igår. Inte vänder man om för en sådan bagatell utan jag
vadade förstås ut och började kasta.
Hela tiden fastnade linan och flugan på blad och inget kul var det.
Visst finns uttrycket lövgäddor men det här var löjligt!
Och spegelblankt och de där 17 sekundmeterna som det varit under natten
ute på Utklippan, syntes inte mycket till av.
Jag forcerade och vadade mer än jag kastade för att röra mig bort från
värsta bladhelvetet ut mot en större vik.
Sedan ett tag hade det varit uppehåll men så kom ett stort
svart moln uppseglande och det började regna igen. Samt att det friskade
i. Nu från ett helt nytt håll! Fel håll förstås.
Men vinden var välkommen för den ordnade upp bladen i långa led som det
var lättare att undvika. Och innan det blev för höga vågor så fick jag en
fin gädda.
En kraftig treochenhalva som levde rövare ett bra tag.
Den sydliga vinden ökade och då blev det omöjligt att
fullfölja sträckan. En sydlig vind som SMHI inte hade haft en aning om att
den skulle komma.
Och bilder blev det men inga som hoppade över den högt lagda
kvailitetsribban som råder här.
Men mina flugor är alltid fotoschenicka.
En av de här försvann i en ganska stor gäddkäft på nästa ställe.
Man väljer ju ställe efter förutsättningarna och i den viken skulle
vinden passa alldeles utmärkt och när jag vadade ut där, någon halvmil
från den första viken, verkade allt perfekt.
Men även här fanns det fullt med träd som också tappat sina löv just
nu. Eller igår. Men det var inte därför fisket inte blev så bra här.
För även här hade vinden ordnat upp dem i långa rader som var ganska
lätta att undvika att fastna i.
Och jag trodde verkligen jag skulle få många gäddor här. Men det var
misstänkt dött.
Visst, jag hade några hugg och några efterföljande virvlar och till
sist fick jag äntligen en liten.
Det var bara det där jättehugget jag kände igen från tidigare
gånger. En uppenbarligen stor gädda gick upp och tog flugan i dubbel
bemärkelse.
Plaskade i ytan och virvlade och att den var över fem kilo stod utom
all tvekan. Men genast slaknade linan. Den hade kommit ovanför wiretafsen
och nylonspetsen på 0,35 var prydligt avskuren.
Då tändes åter hoppet för när det hände hade jag större delen av sträckan
kvar.
Men när jag till sist fick ge upp och gått tillbaka till parkeringen
fick jag förklaringen. Då var klockan kring två på eftermiddagen och jag
orkade inte ladda för ett tredje ställe utan var igång att plocka ihop
grejorna. Då kom en hundpromenerande kvinna som jag tror bodde på en
bondgård i närheten förbi.
Hon frågade om jag fått något och som vanligt svarade jag att nej, inte
ett liv.
"He, he, det var lustigt. Här kommer fullt med folk som ska fiska gädda
men ingen verkar få något."
Och jag som trodde jag var ensam om det här stället!
En värdefull upplysning som förklarade precis allt. Nå, hädanefter kommer
jag att stryka det här stället som fiskbart.
Ganska lustigt förresten hur inställningen till fisket förändrats. Förr
i tiden var det tvärtom. Förr i tiden definierar jag här som något vagt
50- och 60-tal. ToreSkogmantiden. När storfiskarn talar om... Nu är det i
princip så att ingen talar om att denne fått fisk. Och i synnerhet inte
var. Inte utåt i alla fall.
Så tolkar jag kvinnans utsago i alla fall samt att det nog gällde
gäddflugfiskare.
Så över till lördagens fiske.
Jag kan ju kalla det stycket för Over, under sideways
down om jag vill.
(Yardbirds -66)
Här är jag på väg till fiskestället på hemliga och härliga höstvägar.
Visst är det mysigt på senhösten. En underbar tid och vill man är det bara
att stanna till och äta ett äpple.
I detta fallet utan att använda händerna för det hängde ner i munhöjd.
Det växer gott om övergivna äppleträd
här ute i skärgårdens skogar. Ibland kommer man på helt lövlösa träd fulla
med röda äpplen både på grenarna och undertill. Jag borde ta en bild på
ett sådant träd när jag ser ett.
Här vill jag passa på att understryka vilket bra sätt det är att
tillbringa en dag ute vid kusten. När allt fungerar med vadare, övrig
klädsel och vädret. Som idag. Man kör ut vid halvsjutiden hemifrån och kommer hem sent
på eftermiddagen så trött man inte orkar med något mer.
Det är fetskönt!
Ändå att själva fisket går fortsatt trögt.
Men inte så trögt att det är
helt meningslöst att försöka.
Här den första som kan sägas rädda
dagen redan under de första timmarna.
Den stod i lä bakom en liten udde, precis där jag anade.
Även om det var flera liknande ställen där jag också anade att det
stod gäddor men där det inte alls gjorde det.
Inte den här hösten inte.
Den var uppe och visade lite intresse men missade.
Efter ett avledningskast åt ett annat håll, la jag kastet där jag
trodde den skulle befinna sig, tog in linan och väntade spänt. Första
halvan hände inget. Nu kom flugan in i synfältet för där var mörk botten.
Så plötsligt släcktes den glimmande ljuspunkten ner och jag höjde spöet.
Fast fisk!
Trots att den var stor och kraftig (Ja, i år har kraven sänkts och en
fyrakilos räknas som stor i min värld av fiske), så var den ganska trög
och skulle jag få en bild på den så fick jag ta en "under".
Var det inte kallt i vattnet, kanske någon undrar.
Jo, det var det, men kan gäddorna vistas där hela tiden kan väl jag stå
där några minuter med armen ner i vattnet, resonerade jag.
För det ska sägas att det är inte bara att hastigt stoppa ner kameran
under ytan och ta en perfekt bild. Långt därifrån. Det svåraste är att få
gäddorna på rätt avstånd.
#"¤!!svårt!
Har de hållit sig lugna innan så nog fanken blir det fart på dem så fort
man försöker manövrera dem rätt. Jag vill ju också ha den sidan till så
man ser flugan.
Det är också svårt att hålla i kameran på rätt sätt i den vinkeln. Ännu
svårare idag för handen domnade bort mer och mer...
Ja, lätt är det inte att vara fanatisk gäddfotograf nu!
Av ett tiotal bilder blev en eller kanske två godkända för publicering.
När jag tar bilder under vattnet kopplar jag loss kameran från den
snodd jag har om halsen. Men någon säkerhet är nödvändig så därför trär jag på
handledsremmen som också hänger på kameran. För råkar jag tappa taget om kameran
kan den vara förlorad. Det är inte säkert man kan vare sig hitta den eller
lyckas plocka upp den.
Nöjd och glad fortsatte jag fisket. Även om ärmen blev lite våt så
återkom snart värmen i högerhanden.
Hade någon efterföljare men
det tog ett tag innan jag fick nästa. Som tyvärr skulle visa sig bli
den sista.
Även den av hygglig storlek och minsann om den inte signalerade att
den ville hoppa!
Inte mig emot, tänkte jag och gjorde mig beredd.
Men tyvärr var jag lite för snabb, tror jag. Den var helt ovanför
vattenytan och även om det i efterhand är svårt att avgöra om den är
på väg upp eller ner, fick jag intrycket att jag tryckte lite för
snabbt.
Men med lite god vilja kan den här bilden platsa som "over".
Det där "sideways down" kan stå för varenda gädda för nog sticker de
och far i sidled, hit och dit och åt alla håll och kanter.
Så här kan ni själva höra:
Detta är en ovanligt bra liveversion. Men är det verkligen Jimmy Page
som lirar gitarr?
Man ser inte ansiktet men av kommentarerna att döma på youtube verkar det
vara Jimmy och inte Jeff Beck.
Nå, fiskedagen tog inte slut med det. På andra stället var jag faktiskt
på jakt efter en speciell gädda. En jag såg förra gången jag var här. Det
var för cirka en vecka sedan, tror jag. Ett nyupptäckte ställe. Jag hade
sett den på väldigt grunt vatten då, när den följde efter. Såg hygglig ut
i trekilosklassen och idag skulle den upp, tänkte jag. Det blåste en annan
vind idag och vattenståndet var lägre och naturligtvis fiskade jag inte
enbart efter den utan alla var välkomna.
Såg förresten en i början av sträckan som var uppe och visade sig men det
var en vanlig tvåkilosgädda.
Så närmade jag mig platsen där jag sett den. Men jag var ändå inte
tillräckligt uppmärksam för den hade följt efter när jag hade satt fart på
flugan inför nästa kast. Där var några vågrörelser i närheten som inte var
naturliga och som jag upptäckte för sent.
Nu kom den inom synhåll.
I dubbel
bemärkelse för den såg även mig trots att jag stod stilla och avståndet
var ett par, tre meter. Man märker det på hur snabbt de simmar därifrån.
Så den gäddan var körd även idag. Men jag fick gradera upp storleken ett
par snäpp. Nu är den på mellan fyra och fem.
Hur vet jag att det är samma?
Lugn, sån't vet man bara.