09-11-10

Tisdag

Ovanlig väderkonstellation

Alltid på jakt efter orsaker till det dåliga gäddfisket den här hösten har jag kommit på en ny teori. Nu ska jag försöka skylla på de långvariga nordlig och ostliga vindarna som har varit.
Det är ovanligt att de så har dominerat.
OK, det rådde väl sydliga vindar härförleden men de sedvanliga, ihärdiga sydvästliga vet jag inte när det blåste.
Det ovanliga rubriken syftar på är att nu är det både nordostliga vindar och lågvatten. Annars uppstår ett svårhanterligt högvatten men nu är Östersjön tömd på allt överskottsvatten.

Och det utnyttjade jag idag.
Ja, första stället kan vi glömma. En långsträckt vik där vattenståndet inte spelar så stor roll. Där jag jag inte fick ett enda hugg eller virvel. Trots utmärkta förhållanden och där jag väl alltid brukar få någon eller några gäddor. I synnerhet när det regnar. Men det skall vara sydväst istället för nordost, tröstar jag mig med.

Men ställe två!

Längst ut och med frånlandsvind och lågvatten kan man besöka en massa vikar som annars är omöjliga att nå eller fiska vid. Som extra bonus var de ursköljda från en massa skräp, rutten tång, alger och grumligheter. Rent och snyggt och lättvadat var det.
Kom väl dit och vadade ut strax efter halv tolv och efter fem minuters fiske fick jag den första. Detta skall jämföras med fyra timmars oavbrutet kastande på ställe ett utan ett enda hugg.

Nu är det ju tyvärr så här uti livet att de mesta fördelar balanseras av nästan lika många nackdelar. Är det lä, spegelblankt och lågvatten blir gäddorna ytterst försiktiga. Här är det väldigt mycket sten och mellan sådana partier lite sandbotten som tur är. Men det minsta man rörde sig oförsiktigt så nog fanken uppstod virvlar och hastiga plogfåror utåt.
Likaså var det många som var ytterst tveksamma och följde efter lite halvslött. Men det var väldigt kul och spännande att spana intensivt där flugan gick fram. Var det inte en lite extra hög våg bakom den?
Stod man sedan och betraktade vattenytan efter man gjort nästa kast, hände det mer än en gång att en svag virvel uppstod.
Men framför allt var det väldigt kul att konstatera att det fanns gäddor!
För det gjorde det.

Likaså att jag fick den största av dem. Ingen vidare bild kanske, men kikar man noga kan man se den breda ryggen på den. Nära fem kilo är det den största på länge. Jag fortsatte sedan in i nästa vik längst in. Där upprepades ungefär samma scenario fast jag lyckades inte få någon att hugga. Där bestod bottnen nästan enbart av tångstenar och nu flöt tången på ytan och det blev för mycket väsen när jag vadade. Hur försiktigt jag än försökte förflytta mig så bara skrämde jag iväg dem.

Jag kom på vad jag kallar en gäddklump. Det vill säga när flera gäddor står på samma ställe. Hade väl lyckats smygvada mig ut mellan ytstenar och tångruskor så jag hade en fri sträcka att lägga ut kastet i. När jag tog in flugan blev den annars spegelblanka vattenytan knollrig både bakom och bredvid flugan. Ingen högg men där blev en kraftig virvel.
Och där! Och där! För att inte tala om där!
Minst tre eller fyra gäddor hade stått där. Kul.

Ännu en skön senhöstdag läggs därmed till handlingarna. Roligt var det att kunna konstatera att det finns gott om gäddor åtminstone någonstans.