09-11-12

Torsdag

Himlaspel, marin attack och avklippt gädda

Lite svårt kan det vara att hitta på rubriker till mina i allmänhet torftiga dagboksblad. Nu kom jag på en lagom kryptisk titel som jag hoppas skall locka till vidare läsning. Även om jag starkt misstänker att de flesta som går in här mest tittar på bilderna.

Det blir tätt mellan fisketurerna nu. Dels har jag lediga vardagar då och då genom mitt arbete som även försiggår på helgerna och dels har jag lagt ut semester- och kompledighetsdagar, ungefär en i veckan.
Det kan bli lite tufft och slitsamt att fiska så ofta men det gäller att bita ihop. Inte ge upp även om det känns trögt! Go for it! Huka i motvinden och kämpa på!
Gör din plikt! A man's gotta do, what a man's gotta do!
Tänk på fosterlandet och så vidare.

När man skriver om fiske hör det till att alltid hitta någonting att klaga och skylla ifrån sig på. Ett urgammalt koncept som inget dagboksblad eller fiskeskribent kan klara sig utan. Det är nämligen alltid någon annans eller något annats fel att det inte blir rekordfångster varje gång man är ute.
En gång var det löv på vattnet men självklart är vädret en given syndabock.
Idag tar jag till något helt nytt:

Trött på hala stenar och tång, valde jag en kuststräcka idag där man vid lågvatten bekvämt kan vada jättelångt på slät botten. Vid dagens vind var det också halvlä där och även om gäddkoncentrationen är låg, kompenserar man det genom att befiska ett stort område.
Så jag såg fram mot ett kontemplativt, skönt och bekvämt fiske där regnet skulle medföra att åtminstone någon gädda hade gått in på det grunda området. Bottnen bestod av fast sand men än hade växtligheten inte gett upp helt och hållet utan det låg halvtförmultnat på bottnen. Härligt, tänkte jag belåtet när jag lade ut första kastet.

                                                                             Men då!

                                                      
Då var det som de två kaptenerna på ovanstående krigsskeppen pratat sig samman och jag är övertygad om att konversationen gick i den här stilen via tele eller radio:
-Kolla där borta, kom!
-Var då, kom?
-Nordost 36 grader, två sjömil, kom.
-Aha, en idiot verkar stå utvadad i viken. Vad är det för en dåre? (Nu skippar jag "kom".)
-Vet inte. Ska vi skoja me' han?
-Ha, ha, absolut! Du först!
-Högsta fart och en gir! Det blir bra tryck i svallet på grunt vatten! Tror du vi kan välta' han?
-Vi kan försöka! Jiiihaaaa!

I alla fall satte de högsta fart åt mitt håll och girade tvärt precis utanför mig. Och inte bara en gång utan flera! Själva svallet var egentligen inget att bry sig om men det rörde upp bottenslammet å det hemskaste. Lite senare och fram till april ungefär, är det ren sandbotten med fläckvisa, mörka partier häromkring och nu håller vegetationen på att lösas upp.
Nu hade det virvlat upp så pass att det inte gick att fiska där.
Vilt svärande och hyttandes med näven, fick jag forcera och vadade på för att komma väck från området. Men som tur var, svängde kustlinjen så pass att jag blev oåtkomlig för svallvågorna. Men det var ganska långt dit och jag är övertygad om att jag missade åtminstone ett par gäddkontakter jag annars skulle ha haft.

Ja, ja, låt marinen leka och ha roligt så länge den kan. Snart skall de skickas på uppdrag till Afghanistan för att förstärka och eskortera svensk trupp där. Det kan tyckas konstigt men ligger rakt i linje med svensk försvarspolitik nu för tiden, om man tänker efter:)
(Försvarsministern hade hört talas om öknens skepp, härav tanken.)

Bara en stund senare fick jag de första två gäddorna. Den ena på fyra kilo.
Så kul!

Ta in den här bilden så den täcker hela din bildskärm, stanna till, betrakta och sjunk in i den! Det kan bli så fint himlaspel så här års och jag är förtjust i sådana gratisföreställningar. En extrabonus som inte kostar skattebetalarna så mycket som andras bonusar. Men tro inte annat än att min huvuduppgift är att få fisk. Det överskuggar allt annat och ett tag var jag rädd att det skulle stanna vid de här två gäddorna; en lite större och en lite mindre som mitt resultat varit de senaste veckorna.

Nu hade jag fiskat mig runt den här kustlinjen och kommit in på ett område med nästan totalt lä och det är inte bra. I synnerhet inte vid lågvatten. Här var i alla fall inga stenar att snubbla fram över och stöta vadarstaven i så man skrämmer iväg eventuell fisk.
Jag visste sedan tidigare att de här sandfladerna är bäst vid högvatten men så var det där området innanför, där det var lite djupare...
Ett säkert gäddställe då, men idag...?
Knappt knädjupt idag men va fanken; det skulle bara ta en kvart extra att kolla av det, tänkte jag. Sagt och gjort, vadade jag iland och gick en sväng genom en skog för att komma rätt. Vadade försiktigt ut igen och började kasta.
Det blev dagens lyckokast!

De lata gäddorna hade inte orkat simma ut på djupare vatten utan hade dröjt sig kvar där.
Fyra stycken minst och jag landade tre av dem.
Utan att flytta fötterna; knappt åtminstone.

Tänk dig själv, du står grunt och gäddorna hugger där i vilda plask och sticker iväg för de hade inte på så grunt vatten att göra, tänker de ångerfullt. Fort ut på djupt, tryggt vatten! Två på tre kilo och lite däröver! God kamp, kraftiga rusningar och några vilda hopp och ditt klass-femspö böjer sig ner i handtaget, rullen knarrar och DT-linan rasar ut! Tyvärr, tyvärr hoppade gäddan på bilden för nära mig. Halva huvudet avklippt men vi får försöka tänka oss hur det kunde ha sett ut.

Men sedan var det slut. Kustlinjen svängde ännu mer efter det här stället och det blev för lugnt. Hade väl någon halvintresserad strandgädda och någon skrämde jag iväg, trots ett par timmars till försökande.

Sammantaget blev ändå den här dagen till en av de bästa i höst.