09-11-19

Torsdag

Ordinary day flyfishing for pike

eller

Dagen efter stormen

09-11-27: Jag beklagar att det här dagboksbladet blev så försenat. Det beror på händelser utanför min kontroll. Nämligen datorrelaterade.
Av minst två slag.
Det ena är att jag har problem att ladda upp filmsnuttar på youtube. Det beror sannolikt på en taskig uppkoppling. Uppladdningarna tar en tre, fyra timmar och varje gång jag försökt så har de blivit avbrutna. Är det någon som har tips på hur man kan spara det man redan överfört så man kan fortsätta där man slutade?
Någon liknande "Get right" som tydligen bara funkar på nedladdningar.
Det andra är att min huvud-PC pajade och jag fått lämna bort den i några dagar.

Även idag tog jag några rörliga bilder jag gärna skulle vilja visa. Jag får lämna det fältet tomt så länge och hoppas på att senare fylla i det.
Hm... Mitt första försök till fiskefilm fick ju inte så där värst bra kritik.
Slut på det jag skriver idag; 09-11-27.

Jag inleder med ett mail jag fick angående förra gångens videoklipp. Jag besvarar i tur och ordning frågeställningarna:

"Hej Sören!

Jag och andra reagerade starkt på din behandling av fisken, spec när du inte är en nybörjare direkt..
Efter en lång och hård fight som du själv beskriver så bara kastar du i gäddan och sen puttar ut den
med foten.!! Har du ingen som helst erfarenhet att fisken är riktigt trött efter en lång fight?
Prova nästa gång att hålla gäddan i stjärtspolen och håll den tills du känner att den är redo att dra iväg,
annars finns risken att gäddan simmar iväg tills du inte kan se den o lägger sig på bottnen och sedan dör!"

Man ser tydligen det man vill se. Den första och största gäddan styr jag åt rätt håll, vänder på den och skjutsar ut den med handen på stjärtspolen. Jag kan inte se någon fördel att hålla fast den på grunt och grumligt strandnära vatten. Jag tror den mår bättre ute på djupare, mer syrerikt vatten.
Risken är minimal att den lägger sig på bottnen längre ut och självdör.

"Ang behandlingen på land så förstår jag inte hur du kan lägga gäddan på grus/stenar/sand! Slemskiktet
tar skada av detta och inre organ mår inte bra av att fisken sprattlar och slår i stenar! Köp en gäddsäck
som du både kan väga och lägga fisken på efter landning, den tar dessutom ingen plats när du vadar!"

Sanningen är den att jag inte la någon av gäddorna på sten eller grus. Här är bägge gäddorna. Självklart väljer jag alltid ett ställe med så skonsamt underlag jag kan hitta när jag i de sällsynta fall det gäller, tar upp dem på land. Och vad kan vara skonsammare än tjock, blöt tång?
Det var lågvatten samt att det regnade.

Sedan erkänner jag att jag la ner den första gäddan på sanden högst tillfälligtvis efter jag hade vägt den och för att skifta grepp. Men sanden är vattentäckt. Det bör framgå om man tittar noga. Så jag vill nog hävda att bägge gäddornas slemskikt var så intakta det bara kan vara möjligt.

"Sen förstår jag inte hur du tänker när du fiskar med ett klass 5 spö, speciellt när du väljer att sätta
tillbaka gäddan, varför leka med den i onödan? Du kan inte sätta emot någonting med ett klass 5 om
du någon gång skulle dra på någon fisk runt 8kg, dvs att fisken kommer trötta ut sig så mycke att
det inte är säkert att den klarar återutsättningen!


Mvh
Mattias "tioplus" Hermansson"

Nja, det där resonemanget köper jag inte utan vidare.
Skulle det vara skonsammare att vinscha in gäddan så fort man kan?
Jag tror det är tvärtom. Tar man upp en gädda på land eller ännu värre, i en båt och den inte är uttröttad vet väl alla vad som händer?
Den börjar en sprattelexplosion utan dess like, där risken är väldigt stor att den då skadar sig själv. Samt andra. Så uppför sig i alla fall de gäddor jag får upp.
Sedan precis som jag skrev, tröttade den första gäddan ut sig själv direkt efter en långrusning och det var bara att veva in den. Jag vill också hävda att det snarare är slirbromsens inställning än spöets styvhet som avgör hur snabbt man kan ta in en gädda. Visst kunde jag ha dragit slirbromsen i botten då med den uppenbara risken att tafsen brustit, vare sig jag använde en femma eller nia.

Jag såg på TV för något halvår sedan ett fiskeprogram där de fiskade gädda med jerkbait i...? Var det Hornborgarsjön?
I alla fall fick någon en mindre gädda och vevade in den väldigt snabbt och tog upp den varpå nämnda sprattelexplosion följde. Jag kommenterade det här i ett dagboksblad då.
I de forskningsrapporter om c & r jag läst, betonas en så kort drillning som möjligt samt skonsam behandling efteråt.
Jag menar att det man vinner på att landa gäddan snabbt förlorar man på handhavandet efteråt, då en gädda med krafter kvar, lever rövare, sprattlar och far runt och därmed riskerar att skada sig själv.
Dessutom gäller det främst laxartad fisk samt när vattentemperaturen är hög.

Däremot håller jag helt och hållet med slutsatsen att en liten enkelkrok är mycket bättre än de jättetrekrokar som trollings- och jerkbaitfiskarena använder.
Som hr Hermansson mest verkar använda till alla sina tioklubbare enligt ett bildarkiv jag  hittade.

Varför jag för tillfället mest kör med mitt klass fem har jag rett ut så många gånger här att det räcker, tycker jag. Anledningen till att de flesta gör med grövre grejor beror främst på flugans tyngd. Det ser man i alla fall på de frågor och svar i olika fiskefora här på nätet.

Men det jag skall ta till mig av kritiken är att jag ska fundera på att skaffa en sån där gäddpåse. Jag antar att hr Hermansson själv använder sig av en sådan även om jag inte på en enda bild såg till någon. Men jag antar att den fanns någonstans i bakgrunden.

Så. Då lämnar jag den diskussionen och går över till dagens fiske:
 

Ja, som igår var det höstens första verkliga storm med orkanbyar upp mot 30 sekundmeter. Det är förstås ingenting som skulle ha hindrat en riktig gäddflugfiskare om han hade haft en ledig dag igår. Nu hade han sin kompedighetsdag idag istället.
Angående stormen så förorsakade den en hel del märkligheter i vattenståndet. Sedan länge har det varit vattenbrist i Östersjön pga av de envisa nordliga och ostliga vindarna så när stormen kom, blev det ända ner till 125 cm lågvatten vid sydkusten kortvarigt.

Egentligen kände jag mig ganska mätt på fiske efter förra gångens storgäddfiske samt att såren på vänsterhanden inte läkt ännu. Men är man extraledig för fiske finns ju inget val utan man måste ut.
Allt annat vore jätteskandal.

Gjorde ett stort taktiskt missgrepp dock. Valde alldeles fel sträcka som förstaställe. Självklart var det en lävik men tydligen inte tillräckligt lä. Vilket jag upptäckte efter en ganska lång och värmealstrande prommis. Det var nämligen väldigt grumligt men vad som gjorde fisket så gott som omöjligt var att det flöt omkring massvis med bandgräs i långa rader och lössliten tång. Det fastnade på varenda kast.
Lyckades i alla fall landa en gädda samt att jag hade något påslag och någon virvel.
När förhållandena och makterna är emot en, skall man genast dra; är en bra grundregel inte enbart för fiske.
Men nu blev problemet att värmen i gummibrallorna inte ville gå ned. Det var lä och mycket sten och otillgängligt och då alstrar minsta rörelse ännu mer värme.
Så jag blev ändå tvungen att slösa bort dyrbar fisketid där. Ändå att jag var ganska våt av svett när jag äntligen kom fri från det området.

Ställe två där jag alltid brukar få smågäddor levde upp till sitt rykte och jag tror till och med att de jag bokade till ett kilo var ännu mindre!
Rena fuskskandalen!

Det här med att använda kamerans videofunktion var ju ganska kul och jag tänkte jag skulle öva på det.

Mina bilder på hoppande gäddor har tilldragit sig viss  uppmärksamhet. Hela tiden har jag använt mig av stillbildsfunktionen, har jag envist hävdat. Men den här bilden är ett snapshot klippt ur dagens film.   Här ser man skillnaden! Usel fototeknisk kvalité. Men filmar man så kan man inte ta singlebilder samtidigt. Likaså är det ganska svårt att filma sig själv när man håller på och fiskar.

Det är därför slutresultatet blev som det blev. Men ändå blev det några bildsekvenser. Inga märkvärdigheter utan bara lite vardagsfiske på smågäddor. Inga gäddor landades. En släppte alldeles av sig själv.

Ja, det sista inslaget är förstås inspelad i en studio. Det vill säga att jag på tillbakavägen till bilen kom på att jag kunde ju passa på att skjuta en scen (som vi filmregissörer brukar säga) när hjälten avlevererar en slutreplik.  Men... aaah.... Jag tror jag måste prata med manusförfattaren och ljudkillen för de delarna var inget vidare.
Vindbruset är väldigt störande men hur komma till rätta med det?
Jag har ju bara fyra händer. Två att fiska med och två att sköta kameran med. Var få tag på en femte som håller en sån där muffmikrofon? En sådan som ser ut som en rysk björnmössa.
Ja, här återstår mycket jobb innan bitarna faller på plats, helt klart.

Likaså har jag mycket att lära vad gäller att lägga till klatschiga texter, fina övergångar och häftig musik. Jag får se hur långt den här vägen tar mig. Än så länge har filmkritikerna inte varit nådiga, kan jag säga.