10-03-27

Lördag

Årets första (små-)gäddor

Efter en hel vecka med vårvärme och plusgrader dygnet runt, åtminstone ute vid kusten, skulle man kunna kräva att isarna gått. Men det hade de långt ifrån gjort. Inte inne i fjärdarna för det hade jag kunnat se varje dag när jag kört till jobbet. Hur det stod till längre ut visste jag inte. Ja, helt ute på öppna havet, söder om öarna var det förstås helt isfritt och hade varit länge.

Regn och blåst utlovade SMHI så det lät ju lovande. Visserligen senare på dagen men hade man tur kanske det skulle komma in lite tidigare?
Men så roligt skulle vi inte ha det, utan på första stället gick det helt åt skogen med fisket. Där måste det blåsa ordentligt för att man skall ha chans på fisk. Nu blev det bara dött, varmt och svettigt.
Ändå hade jag bara tagit på mig vårsviden. Det vill säga ingen fiskejacka och bara den lätta sommarhatten. Men skönt var det förvisso.
Det är mycket sandbotten här och det är därför det krävs mulet, vågor och helst regn för att fisken skall våga sig in på grunt vatten.
En liten kul grej dock:

Plötsligt föll ögonen på en gäddstjärt och ett gäddhuvud på vardera sidan om en liten tångbeväxt sten. Jag stannade till och betraktade den. Stod väl där och sov, gäddan alltså och hade inte brytt sig om min fluga. En fin gädda på säkert över tre kilo.
Oj, kom jag på, den kan jag ju filma!
Numer är jag världsberömd naturfilmare så jag slet fram kameran, knäppte på den, tryckte in film-knappen och justerade zoomen. Men precis innan jag fick in gäddan på displayen, satte den fart med ett slag av stjärten och inte ens dammolnet som uppstod, fick jag med på filmen. Uppenbarligen ville den inte vara med på bild. Synd!

Redan vid tiotiden var jag färdigfiskad där. Ovanligt klokt av mig för annars har jag en benägenhet att bita mig fast på ställena trots att jag borde inse att jag skulle ha gett upp för länge sedan. Jag antar att vanliga människor tyckte att vädret var helt underbart med närapå sommarvärme, så gott som vindstilla,  solen sken och fåglarna kvittrade. Mycket riktigt började det redan vimla av hundpromenerare där.
Växlade även några ord med en fågelskådande skåning på besök i Blekinge. Jo, fullt med skrikande och gapande fåglar fanns det där förvisso.

Som sagt; soligt och varmt med närapå värmedallring vid horisonten. Det höll inte på att bli någon bild alls idag för jag glömmer gärna att ta stillbilder när jag mest är inriktad på filmning. Fast idag fanns det egentligen ingenting att varken ta bilder på eller filma. Men det hindrade naturligtvis inte mig. Körde vidare till ställe nummer två. Där fanns det också mer is än jag hade förväntat mig. Inomskärs alltså. Så jag fick ta mig ganska långt ut för att hitta öppet vatten.

Och minsann om jag inte hittade en liten vik där det fanns gädda!
Trots sol och närapå helt lugnt. Fast nu hade det börjat komma små vindpustar som krusade vattenytan. Och där fick jag årets första fisk. Visserligen bara en liten tvåkilosgädda men den var så välkommen så.

Och av en ren slump råkade det bli på det kastet som jag filmade. OK, kanske inte hundraprocentig slump för jag hade känt någonting på kastet innan som jag inte hade kunnat utesluta att det hade varit ett gäddnafs.
Men skall det bli någon film alls, måste man samla på sig en massa små scener allteftersom under en fiskedag. Det lärde jag mig förra året.
Men ändå: Hur stor är sannolikheten att efter... Efter...? Hm... Är det någon som har koll på exakt hur många kast man gör under en halv fiskedag? Eller hel? Eller kanske i timmen är lättare att mäta... Få se...? Hm...
Jag gjorde ett låtsaskast där jag sitter och kom fram till att det tog cirka en halv minut. Det skulle i så fall bli 120 i timmen. Det låter för mycket. Man stannar till ibland, går några steg, trasslar med linan då och då och andra uppehåll. Men med 100 kast i timmen blir det ändå cirka 300 kast innan jag fick det första nappet. Så tillbaks igen:
Så hur stor är sannolikheten att när man efter cirka 300 kast, bestämmer sig för att filma nästa kast från början till slut och då får napp?
Men nu hände det alltså. Kul.
Nästa gång jag är ute och fiskar ska jag försöka mäta tiden ett helt kast tar.

Lite senare fick jag ännu en gädda i samma minimala storleksklass men idag fick man inte vara kräsen. Det är så kul med hugg!
Visst, så mycket väsen gjorde de inte av sig. Men under pågående issmältning kunde det inte ha varit många plusgrader i vattnet trots solsken. Jag hade även ett par efterföljare som gjorde vågen efter flugan.

Hela dagen körde jag förresten med en lite mindre gäddsara. Både för att det är väldigt kallt i vattnet och för att risken för att blank fisk kan lägga sig i, inte är försumbar nu.

Det sjunger i trådarna, det susar på nätet; kort sagt Internetombudsmannen talar om för mig att alla inte gillar den riktning min gäddfluga utvecklar sig i. Men allt är statt i förändring. Hela tiden. Vi, fisket, Östersjön, klimatet och varför skulle min fluga utgöra undantag?
Men det som jag hela tiden ansett vara eventuellt unikt med den, är hur man binder den. Inte materialet i vingen.
Det vill säga en liten enkelkrok med vitt gap, rött huvud och så en vinge bunden som stjärt, man kan göra olika lång och med olika material som man själv kan blanda till efter egna preferenser.
Visst, när jag hade fri tillgång till strutsherl, använde jag det nästan uteslutande. Det är ett jättebra material, helt outstanding i färg, längd och form. Samt rör sig härligt i vattnet. Nackdelen; ganska skört.
Nu använder jag struts / bling-bling cirka 50-50. Kanske lite mer bling-bling för det mesta. Fortfarande favoriserar jag vitt och silver även om jag ibland kan ta lite blått eller grönt med. Det är också viktigt att blanda olika sorters glitter i vingen, tycker jag.

Just det, på tal om flugor var jag inne på flugor.se och kollade någon gång i februari eller början på mars. Då upptäckte jag reklam för en flugbindningstävling som de och Fiskejournalen anordnade. Fina priser från flugor.se var det.
Aha, tänkte jag, då kan jag väl skicka in min gäddfluga då. Det skulle till en bild, bindarbeskrivning och så själva flugan. Det var i samband med att jag höll på med min flugbindaryoutubevideo så det passade alldeles utmärkt. När jag var klar med både den och flugorna, gick jag in på Fiskejournalens hemsida för att få reda på adresser och liknande. Då upptäckte jag att tävlingstiden hade gått ut redan förra året.
Tablå, som man brukar säga.
Men, tänkte jag då, lika bra det för jag redan flugfiskegrejor så jag klarar mig. Samt att jag och flugor.ses rullar har lite svårt att komma överens trots tappra försök från min sida.