Väder: Kall natt med minusgrader.
Klart väder förstås och det förblev soligt så gott som hela dagen.
Vindstilla på morgonen men lyckligtvis började det
fläkta ganska snart. Först från sydväst som under dagen ökade lite
och blev sydostlig.
Vattenståndet höll sig
kring det normala.
10-03-30
Tisdag
Flugbindningsmaterial
Årets första semesterdag.
Kanske rubriken borde bytas ut mot "Grusade förhoppningar"?
Detta för
att jag idag besökte ett ganska högt rankat ställe, kunde inte direkt
skylla på vädret och att jag bara fick ett enda hugg.
Jag gjorde som jag skrev sist: räknade efter hur många sekunder ett
genomsnittligt kast tog. Från när jag inledde kastet tills flugan lyfte
från vattnet igen. Faktum var att det tog något kortare tid än en halv
minut. Så hundra kast i timmen är en bra och jämn siffra att hålla sig
till.
Så efter att ha tänkt till, räknat på fingrarna, tagit
bort transportsträckor och faktiskt idag, en liten kort paus, kommer jag
fram till fem timmars aktivt fiskande. Det blir alltså 500 kast. Minst.
En ännu jämnare siffra!
Ett hugg på 500 kast... Vad är ert genomsnitt?
Lite oroväckande är det faktiskt. I synnerhet som förra
säsongen var så dålig. Jag hade hoppats på att det berodde på någon
slags naturlig variation och att det inte var något bestående.
Isynnerhet som jag bara såg en enda gädda till förutom den jag fick. Jag
menar, solen sken, det var klart vatten, sikten utmärkt och jag täckte
en väldigt stor yta. Och såg bara en enda gädda som stod och slumrade på
bottnen. Inga nafs, inga virvlar efter, inget ingenting utöver det.
Ja, ja... Än är det lite för tidigt att tappa modet.
Nu över till dagens rubrik och till dagens enda bild.
Som framgår av dagens filmsnutt så rör jag mig i vildmarken idag.
Kämpar mig fram genom täta skogar, plöjer väg genom snår och buskage som
en bulldozer och hoppar lätt och elegant över höga stenmurar.
Använder flugspöt som en machete och slår mig igenom halvdjungeln.
Det är alltid lite av en bonus det här med strandfynd av olika
fiskerelaterade saker. Wobblers, drag, flöten och inte minst
användbara fjädrar kan man hitta.
Men det här i skogskanten, vad var det?
Ja, givetvis från ett djur, det fattar jag väl. Jag är väl inte
dum heller.
Men lite förskräckt blev jag för tänk om det var från en björn!?
Inte omöjligt att de kan ha sökt sig söderut med den stränga vinter
som har varit. Och jag befann mig faktiskt i storskogen.
Vargar är ju ingen ovanlighet häromkring. Det är sant; flera
gånger har den siktats här i Blekinge men nog ser jag att det
inte är från något hunddjur alltid.
Så vad återstår; grävling? Älg? Mullvad? Hare?
Men ett svagt minne från den tiden man band mer vanliga flugor
infann sig.
Ett material som hette bucktail. Men finns det verkligen buckar
här?
Det låter mer som ett amerikanskt djur.
Ett tag övervägde jag om någon annan flugfiskare varit här,
bundit flugor och tappat eller glömt kvar sin bucktail men nej; det
lät för osannolikt.
Men faktum är att när jag sedan undersökte den närmare, hemma, så såg
själva skinnet preparerat ut. Vänta! Jag ska lukta på det.
Usch! Nä, det luktade varken konserveringsmedel eller gott. På den tiden
man beställde flugbindningsmaterial från Flydressing, steg det alltid
upp en karaktäristisk, stark doft av malmedel när man ivrigt slet upp
förpackningen.
I vilket fall som helst pulade jag ner flugbindningsmaterialet i en
ficka i västen och fortsatte. I rask takt ut från skogen. Vem vet vilka
faror som lurade där?
Äsch, även idag blev det ont om stillbilder. Ändå hade jag det i
åtanke utom just när jag fick det omtalade hugget. Men, sade jag strängt
till mig själv, nästa gädda är du så god att ta en vanlig bild på!
Visst, men det blev inget mer napp.
För att ta mig till det första fiskestället idag var jag, som
sagt, tvungen
att kämpa mig igenom en tämligen tät skog. Som vanligt när man
skaffat sig ett nytt intresse, växer prylsamlingen. Man tycker sig
behöva både det och det. Samt det.
Därför blev det extra svettigt
och jobbigt idag när man tvingas bära med sig en tung ryggsäck med
upp- och utstickande stativ, objektiv varav ett är ett meterlångt
zoom, olika kameror, skärmar, strålkastare, batteriväskor och what
not.
Jag läser förresten att fler hakat på min trend med gäddfilmer.
Det lär finnas en film som just heter "Gädda".
Sss, det skulle jag väl också kunna göra. Alltså en riktig
fullängdare. Eller inte...?
Vid närmare eftertanke går det nog inte och anledningen är ett
formatproblem. Samt att jag inte sparat originalfilmsnuttarna. Trots
att de är i ganska låg upplösning tar de ordentlig plats på
hårddisken och när jag sparat ner den kompletta filmen i mpeg 2, har
jag deletat dem.
"Men vad med din tunga ryggsäck med alla fotoprylarna då?
Och varför syns inte den på filmen?" kanske
vän av ordning undrar.
Hm... tänkte inte på det... Eeeh...?
Jo, jag menar naturligtvis att jag får börja om från början och
hålla på hela året och filma och filma! Självklart. Och hålla
HD-kvalité hela vägen.
Men då får det naturligtvis bli betydligt bättre både fiske och filmer
om det skall ge något resultat.
Och ryggsäcken med alla prylarna har jag förstås tagit av mig. Alla
grejorna har jag ju använt när jag sköt den här scenen. Fick göra om den
sju gånger innan den blev bra!
Ett annat förhållande som jag noterar för i år till skillnad mot
andra vårar, är att fjolårets enorma massor av halvförmultnande tång och
sjögräs ligger kvar. De ligger ställvis längs en del stränder så man
sjunker ner upp till knäna ibland. De uppstår på hösten men brukar vara
försvunna på våren. Lätt är det att räkna ut att det måste bero på
issituationen i vinter. Den har väl konserverat och hindrat processen
både genom kylan som hindrat förmultning och att vågor och strömmar inte
kunnat föra bort dem eller kastat upp dem på stranden.
Rubriken för dagen hade även kunnat vara "Årets största gädda".
Nu vet jag! Det kan jag ju kalla videon!