10-04-29

Torsdag

Näbbgädda...?

Ibland skall det till ordentliga mängder otur och misslyckanden för att väga upp en liten smula, gnutta tur. Eller är det tvärtom som gäller?
Eller är det helt och hållet slumpen som avgör och vi bara tror vi ser mönster i tillvaron?
Naturligtvis är det tillfälligheterna som bestämmer och inte finns det någon balans inte. Inget öde vilar på oss och inga nornor sitter och knypplar ihop våra levnadsbanors trådar.

Fast efter idag, kan man börja tvivla...

OK, kanske det bara gäller den onödiga och obetydliga sysselsättningen flugfiske i havet, att det är någon som sitter och lägger tur och otur i olika högar. Eller flyttar vikter fram och tillbaka på en balansvågs bägge vågskålar...

I alla fall började dagen eländigt för mig. Konsekvent gjorde jag fel val när jag ställdes inför det. Redan tidigt på morgonen började det med att jag la ut fel video på youtube. "Evil cat" från förra veckan.
Jag hade nämligen haft lite problem när jag renderade filmen. Jag tror det är facktermen när man är klar med redigeringen och sparar ner den till ett passande format. Det avbröts nämligen och inte allt kom med. Så höll det på ett par gånger innan jag lyckades.
PCn höll på med en antivirus-check kom jag på senare och det störde tydligen.
 Nå, i alla fall råkade jag föra över en felaktig version till nätet. Lyckligtvis upptäckte jag det men klockan hade blivit mycket och det var hög tid att packa för fisket. Men jag måste i alla fall få bort den felaktiga videon från youtube, tänkte jag.
Men det gick inte.
Hur jag än satt här och knappade lyckades jag inte hitta hur man gjorde. Minuterna gick och allt mer rasande blev jag. Många knappar och inställningar finns det...
Innan hade jag som vanligt suttit och tvekat om jag skulle ta båten eller vadarna. Det regnade och blåste. Det sistnämnda 7 sekundmeter ute vid Utklippan. Inte bra så pass tidigt på morgonen. Inte för båt men alldeles ypperligt för vadarna.
Men tiden bara rann iväg och till sist tvingades jag ta det absolut sista, förödmjukande steget; att öppna upp hjälpfunktionen.
Då tog det bara en halv minut så var jag klar.
Och att jag inte glömde halva utrustningen när jag jäktade och skyndade som en Bibelns Jehu är lite av ett Herrans under.
Friska sydvästliga vindar och regn; då är det en viss vik som gäller!
Även chans på blank fisk så här i april så jag satte på en One Size för säkerhets skull.
Men när jag kom fram dit hade vinden dött undan. Närapå spegelblankt var det. Alldeles jätteutmärkt för premiärbåtfiske var det.
Och där stod jag snopen i vadarna.
Så det var bara att göra det bästa av situationen. Att det duggregnade kanske kompenserade upp frånvaron av vind, hoppades jag på. Samt att vinden skulle öka.
Det gjorde den inte. Istället var det antalet fiskare som ökade. När jag vände mig om såg jag två andra fiskare som kommit dit.
Då vevade jag upp och gick tillbaka till bilen.
I tankarna gick jag igenom närliggande ställen men kände mig lite låst. Visst, många bra platser finns det i närheten men de bästa hade jag besökt bara för ett par dagar sedan och då var de inte alls mogna för återbesök. Återstod alltså några B- och C-ställen. Sådana med låg ranking alltså.
Klockan hade redan hunnit bli kring tio och frustrationen växte eftersom jag mest ägnat mig åt transporter.
Aha, det hade ändå blåst upp lite, noterade jag tacksamt. Då är det kanske bra där!

En vindsvept sida längs en av våra större öar. Av ren slöhet hade jag inte bytt fluga utan körde vidare med min One Size. Här brukade det ändå bara finnas tvåkilosgäddor. Men idag fanns det inte ens det. Så tog sträckan slut och bara läsidan återstod. Och när vinden tillfälligtvis dog ut blev det bara ännu dödare och det minsta man gick råkade man i svettning.
Så med täta pauser tog jag mig bort till andra änden på ön där det öppnade sig och där krusades ytan lite mer. En lite jolmig vik där jag ibland brukade få en och annan gädda. Jag brukar smyga där när jag är på väg ner i vattnet för det ligger både hus och bryggor alldeles i närheten.
Vadade väl ut och började kasta lite håglöst.
Men efter bara några kast så kände jag hur det liksom skrapade till där ute jag hade flugan. Hm... Konstigt...?
Absolut inga stenar eller tång fanns det där. Och det kändes inte som gädda.
Då kom jag på det... Näbbisar!
Typiskt näbbgäddenafs var det förstås! Attans också.
Visst, det var ju bara ett par dagar från första maj även om jag hade hoppats på att de skulle bli lite försenade på grund av den långa, kalla vintern.
Tja, jag kan ju lika gärna försöka kroka den, tänkte jag och la nästa kast dit. Kanske gör sig näbbgädda bra på youtube?

Och då!

Då sög det i ganska ordentligt och momentant fattade jag att det var havsöring. Det tar ju ungefär tre bråkdelar av en sekund att känna det. Tidsmässigt är det högsäsong just nu, absolut. Men platsmässigt totalt fel. En sunkig båtvik med sandbotten och dessutom lä. Nej, den öringen var alldeles säkert bara på genomresa. Den var absolut ingen bjässe och hade den varit av den korta och tjocka sorten, hade den nog inte klarat längdgränsen för lovlighet. Nu var den av den långa och smala sorten så det var lugnt på den punkten. Naturligtvis hade jag låtit kameran gå under i alla fall den senare delen av kampen. Och hm... Även den sista delen... Ingenting för känsliga tittare så kanske ska jag införa åldersgräns? Förmodligen kommer jag att få skit för det och goda råd hur man landar havsöring på rätt sätt.

Men håv har jag aldrig med mig när jag vadar. Varför skulle jag det?
Hade det rört sig om en stor öring hade jag kanske bemödat mig om att vada in mot land. Men där fanns det mest vassbälten och bryggor och så var det ganska långt också. Och har kamasanen en gång fått grepp om en olycklig fisk så släpper den det aldrig. Aldrig!

En havsöring, om än liten, förändrar allt. Från fiasko till succé på fem minuter. Ja, mindre än fem minuter.

Efter att omsorgsfullt försäkrat mig om att den här öringen inte hade någon kompis i grannskapet fortsatte jag med gäddfisket. Och av bara farten fick jag efter en stund en trekilosgädda. Och innan dess hade jag haft en tvåkilosvirvel efter.

Ett problem när man får havsöring är vad man skall göra av den. Det är ju urtråkigt att behöva släpa den med sig långa sträckor om det är långt till bilen och man vill fortsätta fiska.  Och det vill man ju oftast. Ett knep om man vill fortsätta fiska bort från bilen, är att gömma fisken på land. Och så tar man den med sig på tillbakavägen hem. Det använde jag mig av ofta under Göfiskets bonanza för tio år sedan. På den tiden det fanns gott om förrymda regnbågar där. Det var även där jag tillverkade den snodd av gammal fluglina som jag fäst på vadarstaven. Man träder in änden genom gälen och ut genom munnen på fisken och knyter om. Så kan man ha den släpande efter sig och fortsätta fiska. Fungerar ganska bra och syns här på bilden. Nå, jag rensade fisken och gick tillbaka till bilen när den sträckan var färdigfiskad. Klockan var väl omkring halv två och hade jag inte fått någonting alls, hade jag kört direkt hem och försökt glömma och hemlighålla den här dagen som helt misslyckad. Men nu kändes allt toppen och har man flyt gäller det att utnyttja det. Så jag stannade till på ett C-ställe, kan man kalla det. En vik där man bara ibland får någon tvåkilos. Men tja... Först hade jag en kilosvirvel efter. Då fanns det i alla fisk här, tänkte jag. Det hade blivit alldeles spegelblankt igen, kan jag upplysa om, samt att det duggregnade. Lite senare upptäckte jag misstänkta, vaga vågrörelser där ute i närheten av där jag hade flugan. Just för att det var så blankt. Ungefär som i Trollemölla där man kan se hur en stor fisk liksom lyfter upp vattenytan en liten, liten bit. Jag kastade ditåt igen och mycket riktigt upptäckte jag stora virvlar nu alldeles i anslutning till flugan. Som jag nu förresten bytt till en lite större. En stor fisk visade alltså intresse och mycket spänt och uppmärksamt tog jag in den. Skulle den hugga...? Nej. Tyvärr gjorde den inte det.

Men jag såg den när den lite lojt men ändå sökande, kom inåkande. Inte jättestor men minst fem kilo. Inte heller högg den eller visade sig något mer. Så var det slut på både fisk och kul upplevelser.

Machokniven blir ju utsatt för havsvattenstänk och regn och därför har jag den alltid insmord med fett för att skydda den. Tja, jag kanske ska byta ut den ändå...?

Ja, jag tror jag gör det för visst vill man se häftig och vildmarksmässig ut. Och den kniven höjer nog upp machograden betydligt högre än den lilla kniven jag nu använder.

Och ja! Häftigt!
Nu kom jag på ytterligare än idé hur jag ska se ut som äkta flugfiskare! Jag skaffar pipa! Sätter den i munnen så fort jag ska en bild av mig! Raskt sliter jag fram den så fort jag ser folk också. Kanske ska jag till och med börja röka?
I dagens samhälle är yta allt och att röka är väldigt KOL.

Awsome!

Då tror jag bilden blir komplett. Få se nu: Häftig fiskehatt, häftiga solglasögon, häftig kniv och häftig pipa. Check, check, check och check.
Ja, en träkåsa ur vilken man kan dricka rykande kaffe blandat med whisky i och så låta bli att raka sig i en vecka, så vet inte jag vad som fattas.