10-05-06

Torsdag

Var é näbbgäddorna?

eller

Storvilt i sikte

Just det, med den andra rubriken i åtanke kastar vi oss direkt in i den första bilden. Eller snarare bildgåtan; vad föreställer den? Tittar man noga eller rättare sagt lite vid sidan om och liksom försöker ana sig till konturerna mellan de två trädstammarna i förgrunden, är jag övertygad om att man ser att det är en älg. Nertill ser man i alla fall bakbenen på den. Det är så pass ovanligt att jag ser älgar när jag är ute att jag tar med bilden även om den är dålig. Man är ju lite av en naturfotograf också. Jag hade gått upp ur vattnet för att förflytta mig ett stycke över en skogsäng och hörde tunga, mjuka steg och först trodde jag det var en ryttare eller förrymd häst. Innan jag hann ta fram kameran, sätta på den och rikta den, hade den avlägsnat sig ur grannskapet. Men så stannade den till en bit bort och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka, ställde zoomen till max som bara är tre gånger och tog bilden. Då hade den hunnit vända och var på väg bort. Verkligen synd att jag inte hade kameran framme och på när jag såg den första gången för då var den bara tio meter ifrån mig och inga skymmande träd i vägen. Då hade jag tryckt på filmknappen. Den missen var ingenting mot den jag gjorde vid dagens sista gädda. Tyvärr, tyvärr och jag grämer mig än väldiga över min klantighet! Jag filmade och filmade och tänkte att här blir det unika sekvenser som kommer att förstumma hela youtube. Bara för att upptäcka när jag kollade på den att jag måste ha råkat stänga av den efter 3 sekunder. Lyckligtvis finns den första delen med för jag stängde av kameran eftersom jag var tvungen att förflytta mig in på grunt vatten på jakt efter en strand.

Nu föregriper jag händelserna ordentligt.

Tillbaka till början av fiskedagen.

Det har blivit tätt mellan fisketurerna den här veckan. I förrgår hade jag ledig dag efter att ha jobbat helgen och idag var det semester. Det kan vara tufft att fiska så pass tätt men det duger inte att klaga och gnälla över det. Det är bara att bita ihop och kämpa på. A man's gotta do what a man's gotta do. Plikten framför allt!
Ha, ha; skojar bara! Toppen är det!

Först och främst kunde jag lättat konstatera att idag var det minsann inte det minsta läge för båtfiske. Det blåste så hårt att strömmen gick till och med. Senare på kvällen och hemma visserligen men minst kuling måste det ha varit.
Så bil och vadare var det som gällde.

Idag hade jag valt ett ställe som i vanliga fall är högrankat. Det är det stället man tvingas slå sig fram genom storskogen för att komma fram till vattnet. Där jag förresten hittade en hjortsvans. Eller bucktail jag berättat om. Och idag såg jag älg. Så nog är Skogsstället rätt benämning. 
Närapå de Djupa Skogarna till och med och rätt som det är stöter jag väl på Fantomen här. Med sin medhjälpare Guran Persson. Och sin hund Debil. Eller varg. En ganska dum sådan av namnet att döma.

Sist jag befann mig här fick jag inte ett enda hugg. Däremot såg jag en öring och en tämligen stor gädda. Det var sådana jag skrämde upp under förflyttning.
Optimist som jag är hoppades jag på tre arter idag.
Det är bara nu som det är möjligt. Arterna är naturligtvis näbbgädda, havsöring och förstås vanlig gädda.

Nu kommer vi till det kanske konstigaste på hela dagen; jag såg inte skymten av en enda näbbis!
Jag som hela tiden hävdar att de går efter datumet och inte väderleken. Och första maj är datumet. Idag är det den sjätte. Ska jag behöva erkänna att jag har fel?
Krumpff! Fnys!
Nej, naturligtvis inte.
Jag tror det är hela EU-fiskeflottan som trålat upp hela beståndet av näbbgäddor i till exempel Engelska Kanalen.
Nej, nu vet jag!
Det måste vara askmolnet från EUfnattajäkel eller vad den nu heters, fel! Askan har helt enkelt satt näbbisarnas navigationssystem ur spel. Kloggat igen det helt och hållet så de simmat vilse. Så visst är det EUs fel i slutänden alltid.

I alla fall kände jag ett brutalt hugg, såg virveln och kände en kort, blixtsnabb rusning. Så släppte det.

När jag kollade på flugan såg jag att wiretafsen var krullad precis ovanför kroken.
Fisken hade siktat lite, lite granna fel.

Det berodde främst på den blixtsnabba reaktionen som jag tror det var en havsöring.

För en gädda brukar det alltid ta några sekunder innan den fattar att den har tagit fel byte och sitter fast på en krok. Det i sin tur tror jag kan bero på att en gädda rimligtvis är tämligen okänslig i munregionen. Evolutionen hade gjort ett dåligt jobb om den utrustat gäddan med frökenkänslig mun. Men spigg och abborre utgör gäddornas favoritföda. Eller de tackar åtminstone inte nej till de sticksiga fiskarna, vet jag att berätta.  Fin gäddbild här till höger förresten. Med sol och sandbotten hade det egentligen kunnat vara läge för en U-bild. Men de känns sååå 2009. Dessutom blir man så blöt ända upp till armbågen och så känner man av det resten av dagen. Allt offrar jag inte för konsten.

Möjligtvis för filmkonsten. Men ska jag fortsätta med det här uråldriga bloggandet så får jag ta en och annan stillbild. Jag har svårt att växla mellan att filma och ta stillbilder nämligen. Så när jag fick den här bestämde jag mig för att enbart ta fotografier. Trots att känns sååå 1900-tal med digitala bilder.

Vet ni vad som också är förlegat? Jo, gamla, traditionella hoppbilder. De är såååå 2005! Men, tänkte jag, av nostalgiska skäl kan jag väl ta en. Vilket jag meddelade gäddan och hon ställde givetvis upp. Jag tror förresten att även bilden ovan föreställer samma trekilosgädda. Every pike tells a story och den här gjorde några försiktiga nafs innan den högg ordentligt. Därför trodde jag att nu, nu är det näbbisar i farten. Men på tredje kastet högg den ordentligt. Så det stannade vid gäddor idag.

 Men inte jätteledsen över det blev jag. Det blev helt enkelt en toppendag. Förutom att jag måste ha råkat komma åt den röda filmknappen på kameran, stänga av den och därmed missade att få med finalen på kampen mot den sista gäddan.

Just det, nu har vi kommit fram till den sedvanliga filmtrailern. Visserligen i text men än håller jag fast lite i gammelmedia. Att meddela sig med tryckbokstäver...?
Känns det inte såååå 1500-tal?
Fast man får väl anpassa sig lite till deras ålder; de som antas läsa detta. För hur är återväxten inom sportfiskeyrket egentligen? Finns det några under femtio som håller på?

Visst; det finns ungdomsledare och ungdomsläger men hur många stannar kvar efter tjugoårsåldern?
Nå, jag har inga fakta härvidlag och kanske är det jättemånga.

Åter till det som gäller; tillbaka till youtube:

Jag tror jag kommer att kalla filmen "Me catching big pikes - plenty". Jepp, tre gäddor som med lite god vilja kan kallas stora. Den sista och största nära åtta kilo. Den som inte blev ordentligt filmad! Grrrrr!

Just det, det skall också påpekas att de här stora gäddorna var utlekta. Kanske inte den sista förresten; jag vet inte. Så egentligen var de goda för ytterligare kilon. Särskilt den första var väldigt mager.
Det blåste som attan särskilt när jag filmade den sista. Det både hörs och syns. Mikrofonen är urdålig på kameran; säger man något får man skrika rätt in i den men minsta lilla vindpust hörs som vore det orkan.
Filmen blev en av de bästa jag gjort. Visst, det säger inte så mycket och missen med den sista gäddan är fruktansvärt irriterande. Förmodligen dröjer det väl ett år till eller så innan man får tre så pass fina gäddor på en och samma dag. Om någonsin.  Den här gången ställde även youtubes tiominutersgräns till det lite. Så hade de sista två eller tre minuternas filmande kommit med hade jag haft än värre problem att klippa ner filmen till passande längd. Jag kan förresten tillägga att jag har bromsen hårt åtskruvad så att se veven gå baklänges är det inte ofta man gör.

Sammanfattningsvis blev dagen en av de absolut bästa hittills i år. Och nej, jag tror inte att nu är allt frid och fröjd och det tidigare usla fisket blott en tillfällighet var. Jag råkade komma vid rätt tillfälle, helt enkelt.
Har jag topprankat ett ställe så har det inte skett av en slump. Precis som förra gången, hittade jag gäddorna ganska exakt var jag brukar påträffa dem. Särskilt den sista, största stod på den klassiska plätten sandbotten.
Suck, nu närmar sig sommarstugeperioden när man blir bannlyst från vadarfiske. Ett par gånger till på sin höjd, sedan är det bara att genomlida sommaren tills hösten kommer.