Väder: Redan tidigt på morgonen en ganska
frisk ost-nordostlig vind som sedan bara ökade. Säkert var det
kuling i byarna. Och så regnade det så gott som hela förmiddagen
också. Med andra ord; toppen fiskeväder!
Vad gäller vattenståndet; se till höger och vidare
ner i texten.
10-05-12
Onsdag
Högt och lågt
Eller bra och dåligt, toppen och botten.
Som förra gången jag var ute; en höjdardag.
Nackdelen med en toppendag är att nästa gång man fiskar
blir det så mycket sämre. Även om det var bra. Som idag.
Men först några ord om väder och vattenstånd. Jo, när
jag körde ut så var det lågvatten. Jag har märkt det tidigare på mig
själv att jag alltid tror att som det är i början av en fiskedag så
kommer det att förbli resten av dagen. Därför kunde jag inte begripa att där
det för ett par timmar sedan vattnet bara nådde mig upp till låren nu
nådde över midjan och jag nära på började ta in vatten.
Ändå att jag mycket väl är medveten om att vindar på nord för det mesta
brukar medföra raskt stigande vatten. Det var förresten därför jag valde
dagens ställe. Just för att det annars brukar vara för djupt och
svårfiskat vid pålandsvind där. Nu kunde jag nå stora ytor i lä, medvind
och lågvatten.
Från minus åtta till plus femton cm. Från lågt till högt på fem timmar.
Den friska vinden gjorde också att jag inte behövde ha det allra
minsta dåliga samvete att jag inte tog båten idag. Och så regn till råga
på allt. Det är toppen när man vadar men botten när man är
ute i båten.
På land håller det de allra flesta hundpromenerare och
andra inomhus och man slipper störas av dem samt att man bara behöver ta
på sig sin korta regnjacka och vända ryggen mot vädret så är man totalt
vattentät. Plus att fisket alltid är bättre vid regn. Plus att det
oftast blir bättre naturbilder vid regn. Särskilt när det lättat lite
och solen glimmar till:
Äsch, ingen inspiration anländer att beskriva själva fisket idag!
Det är förstås förra gångens lyckade fiskedag som är orsak till det. I
vanliga fall hade jag nog kunnat utgjuta mig över hur kul och spännande
det var och hur starka gäddorna var och vilken plaskande, vild kamp det
var. Hur de högg och virvlade samt att jag nog tappade den allra största
idag. Och hela sex gäddor på dagens enda ställe. Det är närapå sensation
denna för övrigt fiskfattiga vår.
Där alla utom den första var, vad jag brukar kalla fina. I alla fall en
liten bit över tvåkilosgränsen.
Det lämnar lite plats åt annat aktuellt. Utrustningen.
Spön.
Som idag använde jag mitt klass fem-spö. Ett tio fots Kunnan som har
några år på nacken. Låt se...? Hm... Det bör vara en bit över trettio år
gammalt. Jag tror inte jag ljuger så mycket om jag påstår att det varit
i flitig användning både ständigt och konstant genom alla de åren. OK,
det kan ha skiftat lite under olika år men ett favoritspö har det alltid
varit alltsedan jag köpte det begagnat av en klubbmedlem för 500 spänn.
Konstigt nog har det behållit sin raka form efter alla gånger det har
varit böjt ända ner i handtaget. Enda felet är att det har börjat bli
lite slitet i holken. Det glappar lite. Men det brukar jag åtgärda genom
att lacka lite på den så kallade handelen. Det brukar slitas ner efter
några gångers användning så får jag upprepa proceduren. Som helhet är
det toppen.
Så har jag ett klass sju-spö. Det är jag lite missnöjd med. Dels har
jag brutit toppen en gång och ersatt toppöglan med en alldeles för stor
och klumpig sådan. Vågar man säga att toppen är botten utan att bli
arresterad?
I alla fall förbättrade det inte de redan mediokra kastegenskaperna
nämnvärt.
Det är ett vääldigt billigt ABU-spö jag köpt på rea för vad-var-det? 200 kronor?
Det tyckte jag var toppen då.
Nu
kan jag i och för sig kasta med vad för slags spö som helst. Åtminstone
duger min stil till praktiskt fiske gott och väl, för inte behöver man
kasta så långt ute i havet, tycker jag. Det är bättre att gå några steg åt
det önskade hållet i stället.
Jag brukar växla mellan de här två utrustningarna utan särskilda
orsaker.
#5 och #7.
Men en # 6 har jag aldrig ägt. Det vore väl den ultimata kompromissen
har jag länge tänkt. Så efter moget övervägande, faktiskt under ett par
år, slog jag till idag och köpte mig ett sådant spö.
Egentligen hade jag velat ha ett tio fot långt spö men jag hittade
precis inget. Den sanna lyckan i vårt samhälle ligger i att konsumera så
därför blev det ett ganska dyrt spö. På hemvägen från fisket tog jag
omvägen om Flugor.se som ju ligger här i Karlskrona. För att vara exakt
i förorten Lyckeby.
Men innan dess passade jag på och körde ner till Långö för att se
till båten. Ösa den om inte annat och kolla att de nya förtöjningarna
funkade. Kommunen har ju slagit på stort och byggt och satt dit nya
bryggor. Mot en ringa avgift visserligen men ändå. Men en sak verkade de
ha glömt:
Nämligen det här med högt och lågt. Vatten som stiger och sjunker. Det
är toppen med nya, fina bryggor men botten när man inte kan kliva ut på
dem.
Inte utan att bli blöt om fötterna och långa hopp åtminstone.
Så lite tur var det ändå att jag inte satsat på båtfiske och stått här
tidigt på morgonen med packning och en tung bensindunk och kanske inte
kunnat komma fram till båten.
Nå, jag fick i alla fall båten öst och de nya förtöjningarna justerade
lite. Fast när jag försiktigt gick på den gamla landgången, sjönk den
ännu mer. Till sist vågade jag språnget och lyckades utan mer följder än
genomblöta sandaler.
Nu blir det spännande att se hur det nya spöet är. Idag, när jag
skriver detta på morgonen, blir första gången jag använder det. Skall ut
på en kortare tur enbart för att göra det.
Toppen eller botten?
Visst, jag provkastade det lite grann på en gräsmatta men det är inte
förrän i skarpt läge, utvadad i sjön och med en vit gäddsara på tafsen
som man verkligen vet.
Kanske man får en näbbis?
De har anlänt i alla fall. De första stötarna kände jag idag och de
första små virvlarna efter såg jag. Eller i förrgår då om vi ska vara så
noga.
Nå, en liten video blev det
även idag. Jag vet inte om det märks, men några vida, svepande
panoramavyer över det omgivande landskapet brukar jag inte bjuda på.
Jag är säker på att det inte har något allmänt intresse att få veta
platsen för filmen. Det är ändå mest bara kulisser och
studiotagningar.
Men idag inleder jag faktiskt med en kameraåkning över havet.
Usch, det blir svårare och svårare att hitta på titlar och välja
musik. "Back to normal" kallar jag den här. Lite missvisande
egentligen för lite bättre än de flesta tidigare fiskedagarna blev
det ändå. Det är bara jämfört med förra gångens toppnotering som den
bleknar betydligt.
En annan sak torde framgå av mina flitiga grävanden med peangen i
vidöppna gäddgap. Nämligen en viktig orsak till att jag envisas med
att alltid ha framdelen av min fluga röd. Det underlättar en hel del
när man letar efter kroken i gapet. Allt annat är vitt. Gäddan och
vingen. Med undantag för blod förstås. Både det som gäddan
eventuellt kan blöda, gälbågarna samt mitt eget. Just nu när jag
skriver, detta ömmar fortfarande mitt skivade lillfinger en smula.
Det bästa är förstås när kroken sitter på utsidan. Det är även mer
bildmässigt när man ser den i vattnet.
Det blir spännande nästa gång. Det är många år sedan jag köpte något
nytt flugspö så det kommer att bli kul att prova det. Så lite kommer jag
säkert att orda om det.