10-05-14

Fredag

Det nya spöet

Ja, jag antar att det får bli rubriken idag. Det är inte varje dag som jag köper nytt spö och det var väl huvudanledningen till att jag körde ut idag. Man kunde också ta "Andra Metaredagen" för det kan väl dagen kallas för. Igår var nämligen den första. Då jobbade jag kvällen och då brukar det ta emot lite att köra ut tidigt på morgonen, dagen efter och fiska. Men bara lite...

Idag hade det varit helt perfekt väder för båtpremiär annars. Det ovanliga inträffade att det blev så gott som kav lugnt mitt på dagen. På morgonen och förmiddagen en lätt, väst-nordvästlig bris också. Men det nya spöet skall ju främst användas vid vadningsfiske så därför blev det landbaserat fiske.
Jag hade ledig dag och vardag är det. Men en vardag som är som en helgdag eftersom många är lediga den här klämdagen. Och det märktes minsann. Proppfullt med folk överallt.
Folk stod som packade sillar vid broar och bryggor. Sportfiske i Blekinge när det är som bäst. Sill- och näbbgäddefiske antar jag. Plastspannar och haspel. Många krokar och ryckfiske. Bilar överallt. Det gäller att få fisk. Lätt och ofta. Ju fler desto bättre. Ta hem och steka. Folkfest och till och med fru och barn är med. Ibland ända från Småland. Hej och hå.

Jag hade svårt att välja ställe idag. Tyckte jag hade varit överallt alldeles nyss. Inte för att jag på allvar trodde det, men för säkerhets skull valde jag ett ställe där jag hade nära till bilen från vattnet. Just för att kunna konstatera att spöet fungerade som det skulle ihop med min rulle och mina flugor.
Jodå, det gjorde det.

Flugspön gör sig inte så bra på bild men här är i alla fall en. Den enda stillbilden för idag förresten. Supreme heter spöet. Det fungerade utomordentligt bra. Det första intrycket är att jag hädanefter slippa bli osäker om jag skall ta mitt #5 eller #7-spö. #6 är det som gäller fortsättningsvis. OK, än är det kanske lite för tidigt att bestämma det. Jag använde mest sådana flugor som passade till mitt #5-spö idag. Framöver kommer jag att testa lite tyngre flugor. Om nu den främsta avsikten i dag var att testa spöet så kom själva fisket mer och mer i förgrunden. Det var ett alldeles underbart fiskeväder! Milt, mulet, lite duggregn då och då samt en lätt bris. Det finns ställen som man tror är jättebra. Lagom djup, fina bottnar med omväxlande sand, tång och  stenar. Lättvadat med omväxlande uddar och små vikar. Men väldigt ont om fisk. Då brukar jag prioritera att det är lättvadat. Ha, ha, sån är jag! På ett sådant ställe började jag idag.

Spöet var i alla fall bra för näbbgäddor, kunde jag rätt snart konstatera. Två styckna lyckades jag kroka vare sig jag ville eller inte. Jag menar, det var ju inte näbbisar jag var ute efter. Kanske det är för tidigt att uttala sig även om det, men det verkar vara väldigt ont om dem i år.
Det var bara på första stället jag såg några och det var inte många och på det andra stället märkte jag inte av en enda.
Det brukar vara så att första gången ser man en eller två. Andra gången två eller fyra. Tredje gången hundratusen.

Här hade jag i alla fall den häftigaste fiskeupplevelsen på länge. Oftast är det ju dem som man varken ser eller får upp som längst stannar i minnet. De som man länge efter går omkring och undrar hur stor den egentligen var eller vilken art det rörde sig om. I alla fall så här års där havsöringar inte helt kan uteslutas.
I alla fall vadade jag omkring där och hade precis landat mina två näbbisar och funderade över om jag ändå inte skulle få en riktig gädda snart. Ville ju testa hur den skulle kännas på det nya spöet. Då såg jag hur en stor fisk gick upp och försökte ta flugan. Hade precis börjat ta hem den och jag hade nog inte blicken riktad mot den just då. Ur ögonvrån såg jag dock en bred fiskrygg visa sig och slet till. Kände ingenting och såg bara hur en stor virvel bildades. I samma rörelse lyckades jag förvandla det till ett nytt kast som jag la åt motsatt håll för att få flugan ur vägen.
För nu hade ett jätteläge uppstått att få ett riktigt praktnapp.
En stor fisk som missat och inte ens känt flugan, på så långt avstånd att den inte upptäckt mig; hungrig och ivrig. Ja, en sådan fisk kommer att göra ett nytt försök, helt klart.
Jag tog in flugan och kollade att inte vingen snott sig om kroken. Nej då, det såg bra ut. La ut kastet igen åt fiskens håll och började spänt ta in flugan.
Och då kom den.
Som ett expresståg om man kan tänka sig det, farande fram strax under ytan så den reste sig som en hög plogfora. Rakt efter flugan och jag visste att den kommer att hugga. Det ser man på farten och målmedvetenheten. Inget förstrött, halvdant intresse där inte. Den mest upphetsande synen man kan se!
Ja, inklusive värsta porrfilmen.
Och hårt tvärstopp!
Men det släppte!
Hjälplöst kunde jag bara se hur kraftiga virvlar bildades där den rusade runt och förmodligen letade efter det försvunna bytet. Så snabbt och vilt att jag fortfarande misstänker att det kunde ha varit en stor havsöring.
Jag kollade flugan igen och mycket riktigt var wiretafsen krullad som ett julklappsband där den dragits mellan fisktänder. Men vilken sorts fisk tillhörde tänderna? Det skulle jag gärna vilja veta.
För den tog inte igen. Såg inga spår efter den alls. Trots ihärdiga försök naturligtvis. Bytte till och med fluga.

Efter en stund fick jag åtminstone en tvåkilos.

Till saken hör att i den här viken bodde det en gädda i femkilosklassen. En gädda som gick som en följetong här i mina dagboksblad i höstas. En som jag fick i tredje försöket.
Som sagt; att inte veta, är det värsta!

Efter en hel dels irrande och körande fram och tillbaka bland bilar och folk, kom jag till ställe två. Där fick jag en gädda just i den storleksklassen. Kul, visst. Trots att den var utlekt och borde ha levererat bättre batalj, gjorde den inte så stort väsen av sig. Ännu en gädda precis under femkilosgränsen.
 

Hm... Kom just att tänka på att jag inhandlade spöet fel årstid. Vadningsfiskets glada tid är snart förbi. Det märktes tydligt idag. I vilket fall som helst lär det dröja ett tag tills nästa fiskerapport. Mina extra semesterdagar avsedda för fiske har nämligen tagit slut nu.

 Jag upptäckte att det skulle gå bra under mina garnexperiment 2003. Kolla här: 03-05-23 . Det talas även om kalsonger som bästa materialet hos Skånska Kustfiskeklubben och vem var det som för ännu längre sedan tillbaka hittade på det?
Fel! Även det var jag.
Här är beviset för det: 02-09-18.

Visst är det en sympatisk tanke att bara använda garn (eller kalsongstrimlor) utan krok just för att minska skadeverkningarna. Nackdelen är förstås att med lagen om alltings jävlighet en jätteöring skulle passa på att hugga just då. Och släppa. Eller en stor gädda.