Väder: Blixt, dunder och åska tidigt
på morgonen och ösregn. Mulet och mer eller mindre konstant regn
hela förmiddagen. Uppehåll och tendens till uppklarnande vid
middagstiden.
Så gott som helt vindstilla fram till dess.
Då blev det sjöbris och med den kom det dimma insvepande från havet.
Varmt hela dagen.
Vattenståndet var i sjunkande. Jag har för mig det började med
normalt tidigt på morgonen men måste ha minskat med minst tio
centimeter under dagen.
10-05-21
Fredag
Svettigt värre
Idag är det andra gången jag använder det nya spöet.
Sameos Supreme AFTM 6 inköpt på Flugor.se. Inget är så bra att man inte
kan hitta fel på det. Eller sådant som kunde vara bättre. Nu fäste jag
mig vid låsringen; ursäkta ordvalet.
Den längst ner på spöet som man skruvar åt rullfästet med. Den är för
smal, tycker jag. Man, i det här fallet jag, får ta i ordentligt för att
få fast rullen så den inte går att rucka på. Skall det behöva vara på
det viset?
Jag betraktar mig inte som särskilt klen i nyporna men jag fick sätta
spöet under armen och använda bägge händerna innan rullen satt fast som
den skulle. Varför inte lägga på lite räfflad gummibussning ovanpå?
Ett spö bör ju faktiskt vara anpassat just för folk, det vill säga
kunder, med klena nypor.
En annan detalj är att jag tyckte spöringarna var lite väl vida.
Särskilt de vid toppöglan. Det medförde att irriterande ofta uppkom det
en linögla mellan toppöglan och nästa spöring när jag la spöet bakåt för
att ladda inför nästa kast.
Visst, det är en petitess och det finns säkerligen välgrundade,
vetenskapliga skäl till att de ska ha exakt den diameter som de har. För
mitt vidkommande får jag helt enkelt skärpa mig i det läget och inte ge
utrymme för linan att slinka emellan.
Dags för en bild. Det är många sådana idag och för att
hinna med alla börjar vi här.
En som jag lite vitsigt har döpt till "Husdjur":
Vackra och nyttiga djur som håller ordentligt rent i rabatter och
trädgårdsland.
Tillbaka till spöet:
Till idag hade jag lyckats få upp den där dosan med grafitsmörja och
applicerade lite grann på handelarna. Det fick jag med på filmen. Det
fungerade faktiskt väldigt bra. Jag kände skillnad mot förra gången. På
hela dagen rubbades inte delarna det minsta och ändå gick de lätt att
dra loss när fisket var över. Nice.
Idag fick spöet också bekänna färg ordentligt i den kanske viktigaste
grenen; nämligen kastegenskaperna. Att kasta tunga flugor i stiltje är
inte lätt. Varken för spöet eller mig. Men vi lyckades väldigt bra,
måste jag säga. Jag testade olika stora och tunga flugor och kom nog
fram till att spöet bär närapå lika tunga flugor som mitt gamla
klass-sju-spö.
En annan viktig gren är hållbarheten. Det är mycket därför jag köpte
ett så pass dyrt spö. Ofta är det så att man får det man betalar för.
Visst, det finns talrika undantag åt bägge hållen men generellt är det
så, tror jag. Så jag räknar med att ha detta spö som huvudspö framöver
så kom igen om trettio eller fyrtio år så ska jag lämna rapport om hur
slitstarkt det är.
Nu över till själva fisket.
Alltså; jag kan inte fatta det!
Hur kan något som varit så dåligt plötsligt bli så bra?
Hela våren
har jag skällt och klagat, gnällt och suckat över att det inte
funnits någon fisk. Främst gäddor då förstås. OK, med en del
undantag på vissa ställen, vissa dagar.
Men nu de senaste gångerna har jag fått flera fina. Idag är kanske
den allra bästa gången just med tanke på att det var spegelblankt.
För det är det allra svåraste fiskevädret som finns. Det tror jag
ingen kan förneka.
Visst, lite kompenserades det av att det regnade men fisken blir
oerhört skygg och överkänslig för minsta störning.
För tillfället känns det nästan som inflation i fina gäddor. Jag
menar, i vanliga fall brukar jag få en tre, fyra tvåkilosgäddor och
så kanske toppa med en på över tre kilo.
Idag fick jag en tvåkilos och fyra mellan 3,5 och 6,5!
Jepp,
här kan det klagas på allt.
Nu ska jag klaga på att det finns för
lite näbbgäddor.
Så här i slutet av maj ska det bara vimla av näbbgäddekok. De skall följa efter i horder, nypa och dra i flugan.
Det var bara på ett ställe jag såg några kok.
Eh... Kanske bäst att förklara vad "kok" är i samband med näbbisar
för de som inte har den fisken i sina vatten. Det är deras
parningsbeteende när ett par stycken cirklar runt alldeles i ytan
och har snuskigheter för sig.
Det kan vara bra att känna till om till exempel någon fiskande
nybörjarsvensk kommer fram till en och frågar: "Do, har do sett kok?
Många kok?"
Man brukar se det överallt när det är lugnt. Jag tänkte
filma det men de var så sällsynta så det gick inte. Och knappt en enda
som nafsade efter flugan.
Borde jag inte hoppa jämfota av lycka så
som jag beklagat mig över näbbgäddeplågan?
Nja, inte om det beror
på att en art är utrotad eller på väg att bli det.
Eller är också det en tillfällighet precis som den stora
gäddfattigdomen tidigare i våras? Är allt försenat på grund av den
jämförelsevis stränga vintern?
Är allt EUs fel?
Vad gäller EU så nog är det konstigt med det. Vi svenskar brukar klaga
på att EU har tillåtit färgämnen och tillsatser vi vill förbjuda. Typ
trombin. Men när EU har förbjudit dioxin i fisk protesterar vi högljutt
och kräver undantag. Detta med den märkliga motiveringen att annars
skulle hela svenska Östersjöfiskeflottan slås ut. Dioxin finns i fet
fisk som strömming och lax och vi och Finland haft dispens från förbudet
fram till 2011.
Här mer EU-nytt, kopierat från DN:
"Fritidsfiskare förbjuds sälja fisk
Publicerat 2010-05-11
06:24
Fiskare utan yrkeslicens förbjuds att
sälja fisk och skaldjur i en ny förordning
från EU. Regeln kan leda till ökad kontroll
av fritidsfiskare och så kallade
husbehovsfiskare.
EU-kommissionen antog en ny
kontrollförordning om fiske i november 2009.
En av de nya reglerna gäller saluförbud för
alla som inte har en statlig fiskelicens.
Avsikten är att värna om yrkesfisket."
Plötsligt bara älskar vi EU!
Tillbaka till fisket och en bild jag tagit med spegelreflexkamera:
Ha, ha, skojar bara.
Det är ett fenomen som uppstår vid U-fotografering, har jag
upptäckt.
Den senaste veckan har det varit sommarvarmt och idag var inget
undantag, trots regn. Är det sedan så gott som vindstilla också går
det inte att undvika att man blir överhettad och svettig.
Trots att jag skalat av några vinterlager med kläder hjälpte inte
det stort för på det här stället ingår det ganska långa promenader
mellan fiskeplatserna.
Särskilt i början och sedan var det väldigt svårt att vädra ut
överskottsvärmen. När det sedan började komma sjöbris så frös jag.
Men det var i slutet av fiskedagen så det gjorde inte så mycket.
Flera gånger under dagen funderade jag över skillnaden mellan
vadnings- och båtfiske. Vilket är effektivast?
Jag har mer eller mindre konstant dåligt samvete att jag inte kör
ut med båten. Som idag kunde jag ju inte klaga på att det blåste för
mycket hur jag än ansträngde mig.
Nä, men jag idag skulle jag ju
fortsätta att testa det nya spöet och hur kul är det att sitta ute i
båten i åska och ösregn?
Men jag kommer svårligen undan tanken på att jag nog får mer fisk
när jag vadar än är ute i båten. I alla fall om jag begränsar mig
tidsmässigt till alla månader utom juni, juli och augusti. Trots de enormt mycket större fiskeområdena som båtfisket bjuder på.
Alla små och större öar, friliggande grund, klippor och skär som det
finns som man aldrig kan nå från land.
Effektivitet är en sak och ha roligt en annan. Eller?
Svår fråga egentligen. Men flytlina och lätt spö är roligare än klass
nio och sjunklina. Men nu är jag alldeles snart illa piskad att ta båten
om jag vill fortsätta fiska. Mer och mer bilar ser man vid
sommarstugorna och fler och fler båtar är sjösatta vid deras bryggor.
Vilda djur agerar spanare åt mig.
Som i morse när man upptäckte rådjur i en trådgård. Folktomt. Eller när
man rundar en udde och en häger lyfter. Då är det folktomt där.
Men en solig dag på sjön, semester, fläktande bris, liggunderlag,
mp3-spelare och bok med i båten är inte dumt det heller. Snart är jag
där.
Här en bild som jag kallat
"Hej då!".
Det är från den sista femkilosgäddan. Solen tittade fram just då
och då passade jag på att ta några U-bilder.
Den högg i stiltje, solsken och på sandbotten.
Jag borde ha köpt en lott på hemvägen...
På tal om EU och fiskeripolitik. Vi får inte bli för
entusiastiska bara för att något enstaka beslut råkar passa en själv
som det där med förbud för husbehovsfiskare att sälja sin fångst.
Här en ironisk orsakskedja:
Den överdimensionerade
EU-fiskeflottan dammsuger rent från fisk längs stora delar av
Afrikas kust. Tydligen i strid mot regler och förordningar. Bland
annat runt vattnen kring Afrikas Horn. Vid Somalia.
Fattiga fiskare ser sin fisk trålas upp av utländska fiskefartyg.
Så vad gör de för att inte svälta?
De har båtar och vapen går att skaffa.
De blir pirater.
Fiskefartygen säljer sin fångst till oss i Europa via Kanarieöarna
tydligen. Samtidigt svälter folket inne i landet. Kanske inte enbart
för att de lokala fiskarena inte längre kan tillhandahålla fisk till
dem.
Men vi i Europa skickar fartyg dit med proviant till de svältande.
Som hotas av pirater och då skickar vi dit våra tappra soldater
ombord krigsfartyg härifrån Karlskrona för att bekämpa...? Vilka då?
De olagliga EU-fisketrålarna?
Nej, piraterna förstås.
Så är det och så fortgår det.
Det är därför jag känner mig lite bekymrad över att det inte finns så
gott om näbbisar som det brukar. Vilken blir nästa art som står i tur?
Kanske de ändå bara är lite försenade i år?
Så några ord om dagens vidhängande video:
Än en gång blir det tre lite större gäddor som var och en gärna
vill ha sin plats i rampljuset. Det gör att tidsramen på tio minuter
överskreds så jag fick klippa hårt. Tyvärr kom inte ett fint hopp
som den sista gjorde, med på filmen. Den tog sats alldeles intill
mig men jag tror jag ryggade tillbaka lite och därför kom det bara
med några stänk.
Likt Arnold som Terminator blir det som jag tittar på, filmat. Fast
i mitt fall har jag ju inte små videokameror inopererade istället
för ögon utan mer i form av glasögon.
Det blir tråkigt med bara en massa gäddor som tas upp och krokas av.
Till och med jag tycker det.
Precis som gamla semesterbilder på landskap och byggnader om det
blir för mycket. Åtminstone tycker jag det om det inte finns
personer med. Så jag försöker skapa lite human interest
också. Inte så lätt att åstadkomma men jag jobbar på det. Likaså
lite landskapsbilder.
Hm... Jag undrar just hur stor den största gäddan egentligen var?
Jag bokade den till 6,5 men vägde den inte. Så här i efterhand
ångrar jag det. Jag har en gräns på åtta kilo som jag har väldigt
svårt att överskrida. Inte för att jag tror att den gjorde det, men
att den kanske vägde sju, misstänker jag. Men som sagt, så viktigt
är det inte.
Den kom in ganska fort och jag tog greppet på den lite för tidigt.
Den började sprattla och jag fick släppa taget om den. Annars var
det stor risk att någon av oss tog skada.
Dels kan jag råka slita sönder den och dels kan den vrida om
handleden på mig.
Gäddor i sjukilosklassen som får sprattlingsanfall utvecklar stor
kraft!
Kroken satt fint och jag tog loss den ute i vattnet. Jag funderade ett
tag på att både ta in den på land, väga den där och ta några stillbilder
men där var det stenigt och svårvadat så det var lättare att bara låta
den gå.
ja, sannerligen har jag haft bra fiske nu de sista gångerna. Därför
misstänker jag starkt att en lång period med uselt fiske tar vid.