10-06-11

Fredag

Kort rapport

Det är sommar nu, sägs det och därmed borde jag vara ute med båten. Det var jag en dag förra helgen också minsann men det gav inget. Inte i fiskväg åtminstone. Inga bra bilder eller videosnuttar heller så av den dagen blev det en så kort rapport att den knappt syns.
Främsta anledningen var att det började blåsa så det inte var kul att fiska från båten.

Idag var vädret konstigt, tyckte jag. Under natten och tidig morgon hård, nordostlig vind och regn. Båtfiske var inte att tänka på förstås så jag tog bil och vadare. Egentligen är det för sent på året för det men jag räknade med att det usla vädret och att skolorna ännu inte riktigt slutat, skulle hålla sommarstugeägarna borta några dagar till. Bra tänkt av mig, visst.
Men när jag kom fram till sjön hade det på den cirka halvtimmen det tog att köra, blivit nästan spegelblankt från 10 sekundmeter ute på Utklippan.

Trots det fick jag en väldigt trevlig förmiddag för ett riktigt genomfört vadningsfiske slår för det mesta båtfisket, tycker jag nu förtiden. Naturligtvis pratar jag här i rolighetshänseende. Det är mycket möjligt att jag skulle ha fått fler eller större gäddor ute i båten. Fast utomskärs var det dimma, minns jag nu. En tät sådan som låg kvar fram till tiotiden och då är det absolut inget kul att vara ute i båten.
Fast å andra sidan minns jag förra sommarens usla båtfiske.

Dåligt med stillbilder blev det också. Råkade se en vacker blomma och lade ner spöet bredvid och knäppte. Jag tror det är en orkidé. Fast jag vet inte så mycket om blommor; någon ornitolog är jag inte. Ibland blir jag något av en skald dock. Här lite stämningsfylld  naturlyrik inspirerad av den ljuva blomman och livet ute i vildmarken:   "Törnetaggar river och sliter Akta dig för huggorm som biter. Fästingens bett gör dig sjuk, myggorna sticker din... arm. Blåsten viner och regnet piskar Fy fan när man är ute och fiskar! Naturen är ju rena maran. Men bäst är den vita gäddsaran." Så är det!

Hm... Sådant slit slipper man när man är ute i båten... Det vill säga kava omkring i en allt högre och tätare vegetation både längs stranden och i vattnet. Trots regn och blåst blir det svettigt det minsta man går.

 På sätt och vis hoppas jag att idag var den sista landbaserade fiskedagen innan hösten. Eftersom det bara kan bedrivas i busväder. Trots allt vill jag ha lite sol, värme och dagar med bara lätt bris. Min semester börjar förresten om en vecka.
Ett annat förhållande gör att det blir nästan omöjligt med vadningsfiske är tillväxten av alger och ålgräs. I synnerhet på läsidorna. Eller insidorna. Och det är där man oftast håller till under höst, vinter och vår. Det växer oftast ända upp till ytan och omöjliggör till och med flytlinefiske.

Det är inte så mycket att förtälja om dagens fisketur. Möjligtvis hade jag hade lite tur. Jag ramlade nämligen och så när fick jag spöet mellan vadarstaven och marken. Eller mellan mig och en sten. Jag gick på stranden där det var gott om stora stenar och högt gräs och där jag trodde det var en sten och satte foten på den, så visade det sig att det var inte alls en sten där. Så jag föll framstupa. Inget värdefullt skadades lyckligtvis. Skrapade bara upp armen lite. Det syns förresten på filmen. Men jag kunde mycket väl ha knäckt mitt nya, dyra och fina spö redan där. Visst, jag har för mig att det ingår drulleförsäkring på det men det hade känts mycket pinsamt att komma och vilja ha ett nytt efter bara några veckor.

Är det pixlar per millisekund, bilder per minut, megabyte per sekund, kilometer i timmen eller vad...?
Ha, ha, spelar roll!
Jag fick tanken att jag ska samla ihop bild- och filmmaterial till en hel film. Hålla på ett år och samla ihop det bästa till en DVD jag kan sälja till självkostnadspris. Eller kanske två år. Jag får se. Förmodligen stannar det nog vid en tanke.
Det är väl knappt ett halvår jag hållit på med att filma. En del fina sekvenser har jag fått med på film, tycker jag nog. Men allt måste göras om. De går inte att använda pga den låga upplösningen eller bildhastigheten.
Att filma när man tar hem en gädda är lätt. Men svårt är att få med själva hugget. Att lita på turen är så gott som omöjligt. Men ett enkelt knep finns och det försökte jag med idag. Det är att när man har haft ett nafs eller virvel. Då har man en god chans att den hugger på nästa, eller näst-nästa kast om det visade intresset inte ägde rum alltför nära en.
Jag hade en som missade i hugget alldeles i början av kastet idag. Gjorde mig i ordning att filma. Gjorde ett par kast åt annat håll för säkerhets skull. Så lade jag kastet där virveln hade varit. Filmade och tog in lina. Inget hände. Gjorde ytterligare ett kast. Ingenting. Och ett till och så kanske ytterligare ett innan jag tröttnade.
Sedan, så fort jag stängt av kameran högg den!
Nä, David Attenborough och jag har det inte lätt alla gånger.