10-09-03

Fredag

Vadarpemiär

eller

Kul! Kul! Kul!

Suck! Knappt hade man lagt ut påståendet att man kanske var Karlskronas siste gäddfiskare förrän man stötte på en. Eller två, minst. Jag hade kört ut ganska tidigt till ett ställe där dagens väder var förutsättningen för hyggligt fiske. Det vill säga friska, nordliga vindar och högvatten. Det är annars mitt favorit-hat-väder. Plus kallt och sol också.
Ja, vi pratar vadningsfiske och bilkörning här.
Gick genom skogen och kom ut på en stig som skulle leda mig dit jag skulle börja. Stigen kom från några hus en bit upp på land och ledde ner till en liten båtplats plus att den även fortsatte längs kuststräckan jag så småningom skulle befiska. Först hade en yngre kille passerat till vänster och om jag uppfattade det rätt, kånkade han på en liten utombordare. Han upptäckte inte mig för jag befann mig fortfarande i skogen men när jag kom ut på stigen kom det en annan kille gående med spö i handen mot mig och verkade vandra i drömmarnas värld. Eller, kille och kille...?
Någonstans mellan 65 och 75 år, skulle jag tippa.
 Hade jag inte harklat mig så han upptäckte mig hade vi krockat där på stigen. Så fort han såg mig började han prata. Och prata.
Om fiske förstås. Om en klubb han var med i. Om "grabben". Om hur förskräckligt det var med alla miljögifter. Om att han prövat vadare en gång med det blev för kallt, men "grabben fiskar ofta i dem". Om hur han en hel dag fiskade ihop med en norrman som också fiskade gädda med fluga. Om en fisketävling på söndag på Långö; hade jag hört talas om den?
Nähä, men du kan vara med! Den är öppen för alla!
Om öringen i Blekinges åar plus en massa annat. Och att han hade varit här tidigt på morgonen och fiskat och därvidlag inte fått ett dugg. Nu skulle de ut och fiska på utsidan av öarna, sa han. Brukade jag angla?
Absolut inte, svarade jag. Hä, hä, ja, se jag vill ju gärna ha med mig en gädda hem, sa han.
Han bar på ett niofotsspö med en Killer dinglande i toppen och en Ambassadeur 6000 i rullfästet. Jag frågade vilken klubb det var och han svarade "Lyckeby någonting". Alltså jag hörde inte riktigt om det var fiskevårdsområde eller något liknande.

Det var en... intressant upplevelse. Inte riktigt vad jag förväntat mig där så pass tidigt på morgonen. Jag skulle tro han förväxlade mig med någon han kände.
Mest konfunderad var jag över påståendet att han redan varit här och fiskat. När han sa det, svepte han lite vagt med spöet ut över vattnet. Från båt? Inte från land i alla fall för det går inte. Och vadare hade han som sagt inte. Men han ljög väl förstås precis som jag själv brukar göra när det gäller om man fått någon fisk och särskilt exakt var. En kul typ var det, i alla fall. Utan smink, regi och skådespeleri skulle han vara direktkvalificerad att spela klurig, tjuvfiskargubbe i nästa Åsa-Nissefilm.

Jag var bara ute på en kort tur idag. Högst ett par, tre timmar.
Orsaken till det säger jag inte. I alla fall inte om jag går bom i Trollemölla i morgon.
Dessutom hade jag ledig dag och var sugen på fiske efter flera dagars abstinens och kunde inte vänta tills imorgon.
Dessutom två, hade jag ärende i stan så då kunde jag lika gärna köra en sväng utåt öarna först, tänkte jag.
Fast om jag går bom imorgon i Trollemölla är det ingen idé att ni letar efter något dagboksblad från den 4 september, kan jag säga... Det var förresten bland annat det jag hade ärende i stan till. Eller i Lyckeby för att vara exakt. Där Flugor.se har sin lokal. Behövde komplettera lite. Det kan jag väl spara till nästa dagboksblad i och för sig. Det vill säga om jag inte går bom i Trollemölla imorgon. För i så fall kommer hela dagen att sekretessbeläggas och något dagboksblad eller ens antydan om att jag varit där, å det strängaste förtigas. Ja, att jag ens planerade en tur dit kommer jag förstås inte att lägga ut här på internet.
 

Under lite över en timmes tid upplevde jag allt det som gör vadningsfisket så extremt kul. Det som skiljer sig från båtfisket. Som jag tycker alltså.  Det här att ha full kontroll till exempel. Hur mycket det än blåste så drev jag ingenting. Så när jag befiskade en liten udde kände jag den första dragningen. Var det hugg? Gick flugan genom lite tång? Nå, det var ju bara att stanna och efter ett kast åt annat håll, lägga flugan där igen. Ny dragning och den här gången en stor virvel. Gädda, med andra ord. Gjorde om proceduren och ny dragning. Så där höll det på jag vet inte hur många gånger. Flera gånger undersökte jag kroken men spetsen var inte böjd. Jag fattar faktiskt inte varför den inte fastnade. Enligt virveln var det ingen halvkilosgädda heller. Vetenskapen står frågande. All rovfisk satsar mot bytets huvud och det är ju där som kroken finns. Och kroken, Kamasan metkrok, bäst i världen! Kanske var det en enögd gädda med noll avståndsbedömning? Till sist vadade jag vidare och tänkte att en gädda till som missar, byter jag fluga. Men så fick jag en till och den satt som den skulle. Och en till. Plus ytterligare en till så något fel på flugan var det inte.

En kul, kul, kul timme var det!
Gäddorna levererade ganska ordentlig batalj också även om den största nog skulle ha ansträngt sig lite till om jag fått den från båt.

Men sedan tog det i princip slut. Sträckan är i min bedömning ganska likformig. Det vill säga att gäddförekomsten brukar vara tämligen jämnt fördelad. Ja, överallt fanns det ju små hot spots där chansen var lite högre än bredvid men de hot spotsen var också ganska jämnt fördelade över sträckan. 

Jag provade ett annat ställe till men där blev mig högvattnet övermäktigt och så hade jag ju de här ärendena inne i stan att tänka på. Plus att jag inte ville bränna ut mig eftersom jag skulle till Trollemölla dagen därpå. Som det inte alls är säkert att jag kommer att skriva om för går jag bom där kommer det inte... Ja, ni fattar...

Jag kan tillägga att jag fick fuska till det lite i och med att det blir alldeles för tråkigt att ha med de två gäddor jag filmade i följd. Det vill säga att jag fick klippa in lite transportsträcka mellan huggen.