Väder: Frisk till hård, ostlig vind. Klar morgon och förmiddag. Mer växlande molnighet framåt dagen. Varmt.

Det började med högvatten på cirka 10 cm men jag tror det sjönk under dagen.

Det var min första höstsemesterdag idag, avsedd för fiske.
Det har rått ganska friska ostliga vindar nu några dagar så båtfiske kunde det inte bli tal om. Jag vet inte exakt hur starka de blev idag men närapå kuling i byarna kunde det mycket väl ha varit.
Istället blev det en av flera väntande säsongspremiärer iförd vadarna.

En mycket trevlig dag blev det. Ganska hyggligt med fisk på de förväntade ställena även om en lång sträcka var helt oväntat tom. Men egentligen var det också väntat. Alltså att någonstans skulle det vara sämre. Så brukar det ju alltid vara. En annan gång med andra förhållanden kan gäddorna befinna sig där det idag var tomt, så ter sig åtminstone den här gäddfiskarens vardag.

Varmt som en sommardag blev det och då fick man verkligen se upp så man inte försatte sig i den positionen att man blev tvungen att gå långa sträckor. I synnerhet nu när vegetationen på stranden når ansenliga höjder. Det är oerhört jobbigt att bana sig väg genom ett och halvt - två meter höga örter, vass, växter och buskar.
Håller man sig i vattnet blir det inga sådana problem utan det är bara skönt.

Inga stora gäddor idag heller?

Stora gäddor...? Ha, ni skulle bara ha sett!

Tyvärr var det också det enda jag gjorde. Såg en alltså.
Hade gått en lång, helt nödvändig sträcka, förbi några sommarstugor. På den farliga vippen att råka i svettning stod jag nu vid en liten udde med några tångstenar omgiven av ganska ren sandbotten samt långgrunt. Ett av mina absoluta favoritställen låg nu framför mig.
Ett par, tre gånger genom åren, fler än man ska få räkna det som en slump, hade jag skrämt iväg stora fiskar där, precis där man ska gå ner i vattnet för att vada ut och börja kasta. En vår faktiskt en väldigt stor havsöring till och med.
Så här gällde det att gå försiktigt visste jag.

Så över till den numera traditionella illustrationsvideon. Det är ingenting särskilt med den utan följer sedvanligt mönster. Faktum är att jag lider av inspirationsbrist. Det är svårt att komma upp med en ny story. Men, kan man också resonera, det är samma sak med fiskedagboksskrivandet. Det följer också samma mönster dag för dag, vecka för vecka och år för år.

Fast det är klart... Mönster och nyheter... En liten innovation presenterar jag idag. Mikroskopiskt liten i verkligheten men en jordbävningsliknande, gigantisk vulkanexplosion här i min lilla, avskilda värld av småskaligt fiske.
Ja, idag byter jag officiellt namn på min fluga.
Det syns här nere i fångsttabellen. Zilverzara. Jag lät kameraögat dröja kvar vid flugan lite grann ett par gånger. För hur jag än binder den och vilka färger jag än har på bling-blinget så skall silver alltid dominera.

Jag har funderat på det länge och en gammal läsare tyckte också det för en tid sedan. Ja, så gammal i år räknat är han nog inte men han har varit med ändå från början. Han har suttit som fastklistrad vid den här sidan, kan man säga, Limflugornas Herre som jag brukade kalla honom.

Framöver blir det nog att jag puffar och pushar, kampanjar och tjatar, marknadsför och propagerar för det nya namnet i både tid och otid. Det gäller att få in det i folks medvetande.