10-09-25

Lördag

Dåliga dagar

... är inget kul. Inte heller är det något man vill skriva om och föra ut till en vidare krets. Som till exempel internet.
Men sanningen är väl den att sanningen ska fram.

Men så misslyckad som i torsdags, den 23 september var det länge sedan jag upplevde. Inte ett napp; inte ett hugg. Då hade jag kört till Harasjömåla i Olofström. Bilden illustrerar de förtretligheter som jag annars undviker i mitt vanliga havsfiske; trassel med linor och tafsar. Just vid det här tillfället satt jag på en brygga och höll på att lösa upp den ihoptjurrade tafsen när för första och enda gången en stor regnbåge vakade precis utanför bryggan, inom perfekt kasthåll. Jag tror det är en unik situation för en flugfiskare. Fisken bör ha varit i tvåkilosklassen för det var en så kallad put and take specialsjö. Där ska alla regnbågar vara i den storleksklassen. Däremot upplevde jag charmen i det äkta flugfiskelivet som jag minns det från förr i; fastnade med bakkastet i buskar och träd, miste flugor i bottennapp, såg hur andra fick fisk men inte jag och såg fisk vaka precis utom räckhåll. Precis allt sådant som gäddflugfiskare i havet går miste om. Men trots det tror jag att fortsättningsvis struntar jag nog i det här med put-and-takefiske. Med undantag för Trollemölla måhända. Där hoppas jag på att få ett erbjudande jag inte kan säga nej till under hösten.

Dessutom hade de nya regler som i alla fall jag inte hittade på nätet; nämligen att man måste hålla sig till en sjö och inte köra runt och pröva i de andra. OK, de gällde bara just de här tre specialsjöarna jag hade dyrt fiskekort till. Jag valde efter lite tvekan Stora Vångagylet.

Också efter lite tvekan, valde jag att stanna kvar där och inte köra bort till Björngylet och Dammets Gyl för det fick man. Jag tänkte att det var bättre att hålla sig i en sjö för trots allt, hade man lärt sig lite hur den var efter att ha gått runt den ett par gånger.
Tydligen borde jag ha hyrt en båt för de som fick fisk var ute i båt. Ett par rodde runt, runt med fluglinorna släpande efter båten hela dagen. De fick väl en tre, fyra stycken. Det är äkta flugfiske det.

Nä, tacka vet jag gäddfiske i havet!

Kolla in den här bilden av hur det såg ut ungefär när jag började idag:

Jag tycker om bilder på dramatiska himlaspel där solen kan ge special effects. Det var tämligen varmt från början och utvecklades till en riktig sensommardag som det var en fröjd att vistas ute i.

Egentligen skulle jag inte fiskat idag, lördag men eftersom det blev sådant fiasko i torsdags då jag hade semester fick jag även ta helgen till hjälp. För att verkligen få napp valde jag ett speciellt ställe. Ja, alla ställen är förstås speciella på sina vis men det här ligger ganska avlägset och därför kör jag inte dit så ofta.
Men det är konstigt; hur långt man än kör och hur många mil hemifrån man än är, utgör det stället ändå någon annans tråkiga hemmavatten.

En lördag med sommarvärme är förstås lite av ett riskprojekt; då ska alla vara ute också. Plus att folk är lediga från jobbet och barnen från skolan.
Det kom att störa mig lite grann.

Egentligen borde jag kanske ha tagit båten idag. I alla fall för blåstens skull för den var alldeles lagom. Men dimma gillar jag inte när jag är ute i båt. Fast huvudanledningen var att jag ville vada idag. Samt att jag ville känna hugget. Jag ville få fisk, helt enkelt. Gäddorna började trilla in den ena efter den andra redan från första början och flera hoppade och skuttade så det stänkte om det. Den här håller till och med på att flyga ut ur bilden vilket är lite synd. Jag fick för mig att använda en One Size idag. Dels för att jag skulle kasta i motvind på det första stället och dels för... Tja, det var nog mest en ingivelse jag fick. Jag brukar ju mest få smågäddor och jag tycker det är roligare med en lätt fluga också. Förra gången jag fiskade gädda hade jag också en One Size på tafsen när jag fick den största, den på 4,5 kg. Det syntes inte i tabellen för nu vill jag befästa det nya namnet på flugan; Zilverzara.

 Jag får väl hitta på att kalla den för Zilverzara one size när det blir aktuellt.
"Nä nu! Ska han börja tjata om att man lika gärna kan få stora gäddor på små flugor igen? Kom igen nu, vetja!"
Lugn, bara lugn! Fortsätt läs!
Jag vet att jag är överbevisad många gånger om medelst entydig statistik och skulle det råka hända någon gång är det bara slump, tur eller misstag. Jag är pinsamt medveten om jag är känd som smågäddornas konung. I den mån jag överhuvud taget är känd, vill säga.

På tal om nya namn som jag diskuterade förra gången och inte gillade benämningen "sportfiskare", fick jag ett förslag på lustfiskare istället.
Lustfiskare...? Nja...? Jag vet inte...
Först läste jag det som lutfiskare och då gav det helt fel kopplingar. En som söker efter gamla stränginstrument i second-handaffärer? En som fiskar till julbordet...?

Lustfiskare; är inte det danska?
Inte för att det är något fel på danska, skyndar jag mig att tillägga. Det bara vimlar av det folkslaget kring Harasjömålas vatten. Plus att jag vet att det är några danskar som läser detta för att försöka luska ut exakt var det är jag håller till. Ha, ha, ni kan ju alltid försöka!

Varför inte kustfiskare? Eller buskfiskare? Typ när jag var i Harasjömåla. Eller fuskfiskare? Typ mig lite varje dag. Ha, ha, ni skulle bara veta!

Vilket osökt för oss över till temat fiskefilmer. Jag har varit väldigt fokuserad (sic!) på mina egna alster och inte förrän nyligen börjat tittat på andras. Det ångrar jag verkligen. I synnerhet efter att ha kollat på denna: http://globalflyfisher.com/video/alone-river Först tänkte jag att; jaha det är lika bra och lägga av. Använd kameran enbart till att filma julafton och andra privata familjeangelägenheter istället för att fresta andras tålamod med nördiga töntvideor här på nätet. Man kan nämligen komma undan en hel del brister genom att hävda att man står för allting själv. Både själva fiskandet, filmandet av detsamma samt klippning och redigering. Det gör ju även den personen. Och han gör det så mycket bättre än jag någonsin kommer att lyckas med. Men det är också fråga om teknik. Alltså kamerautrustningen med diverse hjälpmedel och inte minst vilken programvara man har för att göra efterarbetet i datorn efteråt. Som jag tidigare påpekat sker kamerautvecklingen närmast med överljudsfart. Ja, hade jag inte avskytt dåliga vitsar hade jag kunnat säga med blixtens hastighet till och med. Tidigare har jag länkat till min egen, numera urmodiga videokamera. Som tips till andra som måhända själva vill börja videofilma och funderar på vilken kamera som kan vara lämplig, lämnar jag en länk till den kamera som han använt:

http://www.goprocamera.com/products/hd-helmet-hero-camera.php# Det är dels en kamera och så är det diverse fastsättningsanordningar. Nu är det inte aktuellt för mig att köpa nytt för man kan inte hålla på och byta kamera som man byter underkläder, en gång i månaden. Men visst är det frestande.
Ta bara mikrofonen i kameran som enligt egen uppgift bara fångar upp de ljud man vill och lämnar övriga störande, vind- och bakgrundsljud utanför. Det hade varit underbart för det behöver bara fläkta lite för att det låter som orkan med min.
Vad jag själv helst av allt önskar på en kamera är en framåtriktad display. Det vet jag inte om den har.

Kolla gärna in de videos som finns på sajten för de är riktigt häftiga. Särskilt den om surfing.

Det handlar om relativt överkomliga priser och visst kan man köpa från USA men man bör då noga kolla upp enheter och videoformat och liknande så att det passar här.

Videon hittade jag på http://globalflyfisher.com/  och det finns nog hundratals andra där, tror jag. Plus en massa annat.

Nå, lite repade jag mod för den här killen med Alone in the river, verkar ha ett företag som håller på just med special effects, dataanimationer och trickfilmning.

Visst är tekniken viktig men när det gäller fiskefilmer gäller det också att ha med fisk. Så därför räds jag inte för en sekund att lägga ut min egen från idag. Inte heller räds jag eller ber om ursäkt för att den är just 15 minuter lång.
Fifteen minutes... Det står för maxlängden på youtube samt för ens eget korta ögonblick av uppmärksamhet.
Ja, jag undrar om jag inte till och med lägger ut filmen på just Global Fly Fisher...  Vi får se om jag lyckas med det tekniska.

 Jag försökte väga den, ja. Men när jag höll den i ögonhöjd för att läsa av vikten, befann sig stjärten i vattnet och när jag lyfte upp den högre, såg jag inte mätskalan. Inte riktigt. Men om man betänker att jag faktiskt är lite över en och nittio lång, så bör det framgå att nio kilo absolut inte är i överkant. Och när det gäller den magiska gränsen på tio kilo vill jag inte gissa eller på ett ungefär skatta vikten.

Men har jag märkt, jag har mer och mer kommit över det där grabbiga stadiet där karlarna hela tiden håller på och jämför längd med varandra. Det kan gälla inkomst, bilar, framgång (hos kvinnor) och det uttrycket främst syftar på; vissa kroppsdelar. Det är väl det hela hysterin med rekordfiskar och vem har fått störst fisk och vem leder, vem är bäst och vem vann fisketävlingen, i grunden går tillbaka till. Det som i andra kulturer kallas macho. Vem som har längst och vem som fått längst eller tyngst gädda.
Nå, jag klippte bort det avsnittet när jag försökte väga gäddan plus en hel del annat för att komma ner till femton minuters längd på filmen.

En annan sak med Alone in the river är den hårda klipptekniken. Korta scener. Tre sekunder och så nästa klipp. Ständiga scenbyten. Där har jag mycket att lära. Kill your darlings heter det i författarvärlden. Svårt...
Oj då... Här håller jag själv på och jämför mig med andra...

Lika svårt som det är att klippa bort delar i sina mästerverk, kommer det att bli att återgå till att få och filma tvåkilosgäddor... Som ju min vanligaste kost består av. Men så är det. Som idag efter upplevelsen att få två stora gäddor redan tidigt.
Dagen slocknade.
Jag ska inte säga att jag helt tappade lusten att fortsätta men jag hade ju inget att se fram emot. Inte heller ska man ta det som jag beklagar mig utan jag bara beskriver hur det kändes.
Gäddor över åtta kilo får jag cirka en vartannat år. Det är gräns jag har svårt att överskrida. Skulle jag exempelvis få en fyrakilosgädda vilket var högst troligt, skulle jag bara rycka på axlarna åt den och tänka att, jaha, vad är det för märkvärdigt med det då?
En gädda som annars skulle bli dagens höjdpunkt och som jag kunde göra stor affär av.

Nå, stället jag fick dem på var början på en lång sträcka där de bästa ställena låg framför mig egentligen. En vik som vid normalvattenstånd är alldeles för grund att befiska. Men jag vet att gäddorna kan gå in hit vid högvatten. Så när jag var klar med de bestyren bytte jag fluga till en normalstor Zilverzara och vadade vidare. Alltså till skillnad mot att fiska mig vidare. Hoppade helt enkelt över flera hotspots för att spara dem till någon annan gång. Tog det lugnt och gick runt några toppenfina uddar och kom så småningom fram till en ganska stor och grund vik som egentligen är hela sträckans höjdpunkt.
Både för att det är mycket sandbotten och därmed lättvadat, är väldigt vidsträckt och kan rymma en del gäddor. Det var där jag stördes av lördagssyndromet. Folk som stökade med sina båtar, barn som skrek och folk som rörde sig på land. Där dög det absolut inte att visa att det fanns gäddor i deras badvik. Så jag vadade mig över hela det allra bästa stället för att komma runt nästa udde där det åter skulle bli helt öde och tomt på hus och folk.
Men det gjorde mig ingenting när jag upptäckte och schasade undan en fem, sex både små och stora gäddor under den processen. Jag hade ju redan överfull pott. I kameran. Däremot var jag väldigt orolig att jag missat vid filmningen. Det har nämligen hänt att jag istället för att sätta på kameran i själva verket stängt av den. Eller råkat trycka på någon annan knapp än starknappen. Eller att jag filmat något helt annat än det jag tänkt mig.
Men samtidigt blev vädret underbart skönt så därför höll jag ut ända till klockan två på eftermiddagen istället för att köra hem med detsamma. Lite kan man ju kolla på displayen också för att få ett hum om vad som fastnat på filmen.

Efter denna dagen, den gäddan och den filmen blir det att ligga lågt ett tag. Samt att, för att tala idrottsspråk; suga på den karamellen en tid.
Nu gäller det att skruva ner förväntningarna. Återgå till nolläget.