Väder: Frost hemma i Gagnekulla men
nere vid havet någon plusgrad. Klar himmel förstås och därmed sol
sol sol hela dagen.
Faktiskt blåste det
redan från början en nordvästlig, kall vind. Den ökade snabbt till
frisk men mojnade i takt med att det blev varmare kring middagstid.
Det började med minus 25 cm lågvatten. Det verkade
som om det steg något under dagen.
10-10-12
Tisdag
Halvdagsfiske
Jag fick både rätt och fel om detta års Gäddfestival.
Väldigt fel vad gällde deltagarantal. 520 stycken är nytt rekord och
väldigt förvånande för min del. Rätt i att fisket varit dåligt på grund
av vädret.
Jag måste ta mig i kragen nu och åtminstone försöka mäta mina gäddor.
Jag har dålig koll på förhållandet mellan vikt och längd på gäddor. Mer
än jag vet att det kan skifta. Idag letade jag igenom väskan efter den
där längdekalen från Bojen jag hade med mig i somras i båten men hittade
den inte. Det verkade vara samma som de använt under tävlingen, såg jag
på bilder.
Då stod jag där jag parkerat bilen och hade precis dragit på mig vadarna
och skulle gå ner till vattnet. Så jag kunde inte leta efter den hemma,
menar jag.
Men så lokaliserade jag det hoprullade måttbandet jag hade i en liten
ficka i fiskevästen i stället.
Tänkte att idag ska jag banne mig göra mig det besväret att vada iland
och verkligen mäta gäddan.
Nu hade jag inte behövt bekymra mig för det blev ingen gädda ens i
femkilosklassen men sådant vet man inte om i förväg.
Likaså bestämde jag mig för att göra längdmarkeringar på spöet. På det
(fortfarande ganska) nya Sameo Supreme #6 som ju är mitt
huvudanvändarspö nu för tiden.
Mitt största bekymmer inför idag var om det skulle vara
vindstilla. Redan från början fläktade dock en iskall, nordvästlig bris
så det hade jag inte behövt oroa mig för. Minusgrader på morgonen,
sol och vindar på nord är annars det sämsta tänkbara vädret för
gäddfiske vilket jag tror att de flesta av de 520 deltagarna i
Gäddfestivalen skulle hålla med mig om.
Om man inte använder Zilverzaran förstås...
Det glänser och glittrar
extra mycket i solsken och gäddorna började trilla in.
Det blev varmare framåt förmiddagen och väldigt skönt där i
solskenet och bland trekilosgäddorna som högg så det plaskade om
det.
Jag har haft lite otur med bildmaterialet på sistone. Jag har väl
skrävlat lite för mycket om hur lätt det är att få fina hoppbilder på
gäddorna, helt enkelt. Sånt straff' sig, brukar det heta.
Den här otydliga, halvtaskiga bilden är den enda jag lyckades
åstadkomma.
Därför får det bli ett kort reportage idag.
Den nordliga vinden spelade mig ett väldigt elakt spratt idag.
När jag vid middagstiden tagit mig till områdets allra bästa ställe
där jag verkligen förväntade mig mätbar fisk, gick det inte att
fiska där.
Där var det ren frånlandsvind och allt avsliten tång, sjögräs,
alger och bandgräs var på väg ut. Det som tidigare pressats in mot
stranden och vikarna hade nu kastat loss och täckte havsytan. Det
blev totalt omöjligt att fiska.
På varenda kast, kom flugan tillbaka in fullhängd med framför allt bandgräs.
Så det var bara att ge upp. Bakåt hade jag redan fiskat och framåt,
helt omöjligt. Långt till bilen var det, solen värmde som i augusti och
lä var det och risken för värmeslag uppenbar. Precis som rubriken säger
blev det bara halv fiskedag idag.
Därför behövde jag aldrig plocka fram måttbandet idag. Det var nämligen
den sträckan med bäst förutsättning för stor gädda som blev fördärvad
för mig.
Därför blev jag bara halvt nöjd med dagen.
En kort illustrationsvideo blev det ändå. Där jag fick med en
sensationell sekvens minsann!
En riktig släng-dig-i-väggen-David Attenborough film.
Jag tycker alltid det är kul när jag kan fotografera en alldeles vild
gädda. Alltså en som inte suttit på Kamasankroken.
Idag kom jag att videofilma en!
Jag hade vadningsfiskat mig över en vik och skulle gå upp på andra
sidan. Då upptäckte jag en gädda som stod väldigt grunt över
sandbotten och jag fram med kameran. Solen stod helt rätt och
filmsnutten blev väldigt bra, tycker jag. Men tyvärr väldigt kort.
Fisken, kanske tre eller fyra kilo, hade gått och ställt sig i en
så kallad kåsa. Det vill säga en liten rodd- eller fiskebåtshamn
omgärdad av uppstaplade stenar. För att sola?
Fick även med några sekunders undervattensvideo också.
Sedan är det inte så mycket att orda om. Inte mer än att det som
jag trott skulle bli den bästa scenen, helt misslyckades. Jag vadade
helt ut ur bilden. Igen!
Den avslutas med några bilder på hur det
såg på slutet där bandgräset låg som spärrballonger över hela
havsytan och gäddorna kunde skratta gott åt mina försök att fiska
upp dem.
Sedan sist har jag ägnat lite tid åt att kolla på andras fiskevideor.
Både på Global Flyfisher och annorstädes. Många är så kallade teasers
för köpe-DVDs. Väldigt proffsiga och imponerade, helt klart. De allra
flesta är tagna av särskilda filmare också. Ibland har jag till och med
sett att de har haft folk i dykardräkter också som tagit
undervattensbilder av kampen också. Det sistnämnda gäller främst
storviltsfiske efter tuna, marlins och liknande djuphavsfiske.
Hm... Misstänksamt undrar jag inte om inte de där dykarna sätter fast
fiskarna på krokarna också...
Kör de ut med hela det dyra filmteamet till havs gäller det ju att de
just den dagen får på lite fisk också...
Jag vet inte, men jag tycker mig ha läst sedan ett tiotals år tillbaka
att nästan alla hav är utfiskade på alla big gamefiskarna och redan
innan dess, fick man väl inte fisk så ofta heller.
På filmerna verkar de ju få fisk hur lätt som helst,
menar jag.
Här till vänster ett kul exempel på de filmer jag själv
fiskat upp. Tar med det just för att här tar killen verkligen
tjohoandet upp till nya, svåröverträffade höjder.
Där har jag själv nog en hel del att lära.
Man får hoppas att de har med sig sjukvårdspersonal med
hjärtstartsapparater ombord.