10-10-27

Onsdag

Typisk fiskedag

Ja, det kan man faktiskt säga. Både missräkningar och bra stunder. Ofta gör man fel, eller hamnar fel men så ibland blir det rätt. Samt det där tillblixtrandet som en dag för att få kallas typisk, bör innehålla.
Likaså hur flera fiskedagars oflyt kan brytas med lite flyt. Som hänför sig till att det i människors liv finns både ebb och flod ...
Ha, det där sista låter väldigt pretto men så är det faktiskt att tur och otur, upp och ner, hit och dit, glädje och sorg, växlar i sin egen, inre rytm. Jag tror det beror på stjärnornas växlande förhållande till sina vanliga platser på himlen i förhållande till planeterna och solen, djurkretsen samt på Ödet.
För att ta ner det på en hanterbar nivå så har jag till exempel inte lyckats ta några acceptabla gäddbilder på flera (fiske)dagar.
Idag bara trillade de in!

En god tumregel, för att inte säga ett onödigt påpekande för de som läser detta, är att inte tro på vad jag säger. Texempel påstod jag förra gången att några u-foton lär det inte bli framöver så kallt i vattnet som det nu är.
Och härovan finns ett nytaget i alla fall. Och kallt var det!

På minuskontot lägger jag då till att fiskevästens blixtlås gick sönder. Det har krånglat flera gånger förut och hur de kan sätta dit ett så klent, övergår mitt förstånd. Det där att företagen avsiktligen, för att förkorta produktens livslängd så man tvingas köpa nytt, använder sig av dåligt material tror jag inte riktigt på. För inte tänker då jag köpa en ny fiskeväst av samma märke.
Nej, det blir att leta upp ett nytt blixtlås och (låta) sy i det.

För att börja från början var början väldigt dålig. Från SMHI hade det aviserats fint, det vill säga dåligt, väder. Alltså regn och blåst från sydväst. Men det dröjde. Så på det första stället rådde fortfarande minusgrader, ganska lugnt och sol. Inte bra alls. Fick bara en liten gädda där men när jag kom därifrån var klockan redan elva. Körde till ställe nummer två och där vände det. Både väder- och fiskemässigt, kan man säga. Nu blåste det med råge och jag hade placerat mig så jag skulle fiska i medvind men det höll på att bli lite för mycket av den varan.

Jag använde mitt gamla klass femspö idag. Att kasta med flugspö är väldigt roligt i sig. Att vinkla ut flugan med kuling i ryggen är inte det lättaste. Men bland det roligaste. Jag förundras ofta hur hållbara och starka kolfiberspön egentligen är. För man får verkligen ta i för att tvinga ut flugan åt ett annat håll än vinden egentligen vill tillåta. Men med timing, kraft och dubbeltaperad lina går det ibland. Det är kul. Likaså förundras jag ofta över att gäddorna hugger. Jag menar, här är det kuling, kallt vatten och djupet en till två meter och gäddorna står bevisligen så gott som alltid på bottnen. Och med flytlina får man sällan flugan att gå djupare än en halv meter. Ofta närmare ytan än så. Ändå stiger gäddorna och attackerar flugan. Ofta och gärna. Fast det där vilket djup gäddorna står på, varierar förstås. Årets största gädda för min del, stod ju så grunt att den måste ha haft problem att hålla ryggfenan under vattenytan.

Trenden med gott om mindre gäddor håller i sig. Åh, så roligt det är när de hugger! Som jag sa, går de upp och hugger så det stänker och plaskar om det. På det här spöet känns det närapå som ett hammarslag. En del ger upp ganska snabbt medan andra kämpar på som attan, långt över sin storlek. Idag hoppade flera stycken och bildbevis på det har jag.
 

Som den här. Kan det bli snyggare? Idag blixtrade det till alldeles i slutet. Jag hade kommit till vägs ände på det här stället. Min favoritbotten; sand. Så pass jämngrunt eller svagt sluttande utåt botten, att jag först kunde gå längs strandkanten i medvind och bestryka vasskanten med mina kast. Här hade kusten svängt in något så det blev åtminstone lite halvlä för vinden också. Där, vid en liten udde hade jag en efterföljare som såg fin ut. Aha, den tar jag på tillbakavägen, tänkte jag. Jag hade nämligen tänkt backa tillbaka, lite längre ut och kasta utåt. Stället slutade vid ett hus där det rörde sig folk. Ett stort hus som de har hållit på att renovera hela året och gjort att jag fått sluta där. Och även idag såg jag folk röra sig där. Attans också att folk inte har vett att hålla sig inomhus eller iväg när det är senhöst, vardag, kallt, regnigt och blåsigt! Jag hoppas verkligen det ägs av någon rik stockholmare eller göteborgare som bara ska bebo det om somrarna när det väl har blivit färdigt. Nå, så dum är jag inte att jag ställer mig och drar gäddor i någons båt- eller badvik när ägarna eller andra, finns i närheten, så jag vände om i god tid. Det var hög tid för hemgång också. Strax hade jag kommit tillbaka till den lilla udden och likaså strax, fick jag ett ordentligt hugg. Som släppte. Som jag antar, samma gädda gjorde ett nytt försök som också misslyckades. Den plaskade och var på ett ögonblick och verkade vara hyggligt stor.

Man ska inte ge upp i de lägena för jag tror att ofta när de har huggit och varit på i några sekunder men ändå släpper, har de bara trasslat in stjärten i tänderna.
Hm... Låt mig omformulera den meningen...
Jag menar förstås att det är Zilverarans vinge som råkat fastna i gäddans käft och att den inte känt av kroken. I alla fall så högg dagens största gädda en stund efteråt och den gången kunde jag landa den.

Nu över till sorgebarnet videofilm... Det går inte alls nu för tiden. Ändå att jag verkligen ansträngde mig. Jag vadade in mot land, såg ut ett bra ställe att placera kameran på. Gjorde så och satte igång den. Vevade in gäddan och försökte göra lite show av det. Trodde jag tagit en kanonsekvens. Men det hade jag inte, upptäckte jag när jag kommit hem. Det var bara halva jag som kom med. Möjligtvis den bättre halvan, kanske någon tycker men själv hade jag fördraget den övre. Så förargligt!
Men det visste jag inte då utan glad i hågen, vadade jag ut igen och med vinden i ryggen, backade jag vidare. Och fick på en till som jag först trodde var betydligt större än den jag nyss släppt fri. För den drog och drog och det dröjde länge innan jag fick syn på den. Det är vanligen säkra tecken på att den är stor. Men i själva verket var den mindre. Men till blixtrade det verkligen, så här alldeles i slutet av fiskedagen.

Så visst var det en typisk fiskedag med sina dalar och toppar.