10-10-29

Fredag

Ännu en ganska typiskt fiskedag.

Vilket är bäst: en femkilosgädda eller fem kilosgäddor? En dum fråga tycker säkert samtliga som läser den.
I alla fall fick jag anledning att besvara den idag. Eller tänka över den. Fast just kilosgäddor brukar jag inte få utan de flesta håller sig kring två kilo. Jag började på ett ställe där jag var övertygad om att jag skulle tillbringa ett par trevliga timmar och landa just en fyra, fem mindre gäddor.
Stället var en lite speciell vik. En ganska smal öppning ut mot havet men som vidgade sig till en stor rundel. Längst in mycket sand men på den aktuella sidan, väldigt mycket stenar. Till saken hör att djupet är väldigt växlande och hela stället svårvadat.
Som vanligt blåste vinden fel. Inte mycket men jag hade förväntat mig mer lä där, än det i själva verket var. Enligt SMHI var vinden rent västlig men i verkligheten hade den hunnit svänga mer åt sydväst, så vågorna rullade rakt in i viken.
Så därför hade gäddorna flyttat på sig för de gillar inte att stå där bränningarna sköljer över stenarna. Det kunde jag konstatera för det går inte att utgå från det, utan det är lika bra att pröva. Men ju kallare det är i vattnet, desto sannare är det antagandet.
Jag fiskade mig långsamt genom de hala stenpartierna, längre och längre in mot ett mer absolut lä. Och där bara visste jag att där skulle de stå.
Absolut ingen efterhandskonstruktion för så kände jag i det ögonblicket när jag hade vadat mig i position.

Och det gjorde de. Fast bara en. En fin femkilosgädda. Fast det är inte den som hoppar på bilden här till vänster. Den har jag lånat från i förrgår. Det blev den enda fångsten på det stället till min förvåning. Jag kan misstänka att jag fått den här gäddan en gång tidigare. Det var... Hm...? Äsch, jag hade precis för mig att jag fick en liknande gädda där i september, så jag gick tillbaka i statistiken för ett exakt datum men hittade ingen passande gädda. Den gädda jag tänkte på fick jag redan i maj, upptäckte jag, när jag lite noggrannare studerade tabellen. En gädda jag bokat till 4,5 kg då. Och då blir jag lite mer osäker om det stämmer för mycket kan inträffa under en sommar. Jag vet inte hur många gånger jag har önskat mig ett bra sätt att kunna märka gäddorna man släpper tillbaka. Åtskilliga är det i alla fall. Man kan gissa och man kan tro, men att veta exakt om man fångat den eller den gäddan, är ofta omöjligt. Jag vill minnas jag läst om något gäddforskningsprojekt i Stockholmsområdet där några utvalda gäddfiskare har fått utrustning att göra just det. Det skulle jag nog inte ha tackat nej till om jag fått chansen.

Det är lite för tidigt att summera hela årets fiske men jag kan väl göra det ändå. Inte för att man blir klokare av det eller kan dra några slutsatser; tvärtom blir det bara konstigare och konstigare. Det började uselt och väldigt sent på våren på grund av den stränga isvintern. Jag gick bom massvis med gånger och fick man ett hugg blev man överlycklig. Det kändes hopplöst och alla domedagsprofetior om Östersjöns död och gäddbeståndets snara utplåning verkade ha besannats.
Visst, ett par, tre fina dagar hittar jag också framme i maj. Strax innan båtsäsongen fick jag några av hygglig storlek också. Men själva sommarfisket blev det sämsta jag någonsin upplevt. Särskilt utomskärs. Mot slutet och inomskärs, förvånades jag över den stora mängden smågäddor. Likaså fram till nu har det varit väldigt gott om småfjutt. Vilket jag absolut inte klagar på!
Nej, med den utrustning som återfinns på bilden här nedan, är det ett sant nöje när de hugger:

Underligt är det dock att det kan svänga så, både upp och ner. Samtidigt är det lika svårbegripligt varför jag inte helt enkelt struntar i att försöka komma med teorier eller förstå hur gäddorna tänker eller uppför sig. Jag brukar ju konstatera hur omöjligt det är.
Nå, det ligger väl i människans natur att försöka hitta sammanhang och orsaker; att sträva efter att fatta omgivningen. Även när det inte går. 

Hur jag än tänker efter, finns det inte så mycket annat att orda om efter dagens fisketur. Jag slutade lite i förtid faktiskt. Den sista gäddan fick jag på sista kastet. Den stod precis där hela stället slutade. Jag befann mig på inom ett ganska vidsträckt område där jag kunde vandra från ett ställe till flera andra nämligen och skulle jag fiska vidare, var jag tvungen att köra iväg med bilen. Det är lite omständigt och dels var jag lite trött och dels hade jag ju redan en femkilos i bagaget. På videokamerans minneskort faktiskt.

Eh... Här syftar jag förstås på hemmavideor utan tillgång till dataanimationer och Dreamworks enorma resurser.  Så om någon skulle råka känna igen en kuststräcka, bro eller något liknande kan ni verkligen känna er säkra på att jag råkat avslöja ett av mina absolut hemligaste fiskeställen. Om nu någon skulle vilja ha reda på var det finns gott om smågäddor, menar jag.
För inte skulle jag väl köra och gå långa omvägar, filma och så försöka lura alla att det var där jag hade varit?
Ha, ha, självklart inte!

Hm... Upptäcker nu att jag inte har någon titel på detta dagboksbladet men det får vi försöka överleva.